Dagens high five

Började dagen med mysigt morgonsim och dök rakt in på fiskvårdsföretaget Previa för att göra en friskvårdsprofil och fick svart på vitt hur bra kondition jag har – egentligen.

Jag njuter ... 06:30, lugn musik i högtalarna, svalt vatten. Fokus.

Det står tydligt i instruktionerna: Utför ingen fysisk aktivitet före konditionstestet.
Hrm ... jag glömde visst bort det och startade dagen med härligt morgonsim. Nu är inte simningen tokjobbig i sig. Riktigt så hårt kan jag inte simma men jag behövde bara ta ett par armtag för att pulsen skulle sticka i upp i skyn, med andra ord var jag inte helt återhämtad efter cyklingen i söndags.
Så jag var tvungen att erkänna för den trevliga friskvårdskonsulten som skulle göra min hälsokoll (en förmån i arbetet) att jag inte var helt utvilad inför testet:
– Jag cyklade 10 mil hårt i söndags, avslutade med en löptur och tog en löprunda igår kväll och en simtur i morse ...

– Du är en riktigt träningstjej alltså, sa konsulten och synade min figur. (Tjej och tjej jag är ju ta mej sjutton 40 bast)
Jag såg frågan i hennes ansikte utan att hon behövde säga något:
– Ortorexi, stod där.

Sedan David Hellenius program om sjukdomen ortorexi sändes i TV4 har fler än en antytt att jag kanske borde tänka på hur mycket jag tränar. Det är intressant att den frågan börjar dyka upp och jag kan till viss del förstå att den gör det.
För ett år sedan tyckte folk att det var lite kul att jag tränade hårdare än tidigare. Många hejade på. Nu när jag håller samma tempo och dessutom ökat så hamnar jag på en plats som de själva inte kan relatera till och då söker de efter en anledning att slippa känna att de själva tränar för lite genom att stämpla mig som sjuk. Då blir jag ofarlig ... eller??

Än ser jag inte det här som ett problem. Jag känner mig trygg med att jag mår bra, väl medveten om att jag aktivit måste se till att få in ordentligt med vila. Mat äter jag massor men kanske måste jag bli mer medveten om vilken typ av mat jag äter så det verkligen blir tillräckligt mycket för att bygga kroppen.
Men sjuk är jag inte. Träningen ger mig inte ångest. Inte påtvingad vila eller ett missat pass heller. Men jag lovar att vara uppmärksam på misstänksamma signaler. Jag är självklart inte immun mot någon sjukdom.

Friskvårdskonsulten fick jag på andra tankar efter att vi pratat igenom mitt synsätt på träning, mat och balans i livet och framförallt vad som driver mig. Hon poängterade dock att jag skulle se till att få i mig ordentligt med protein, extra järn och prioritera sömn.

Resultatet på konditionstestet berömde hon ordentligt.
– Du ska veta att det här är riktiga toppresultat för en kvinna i din ålder. Det är sällan jag ser så här bra resultat här hos mig och då är det nästan bara vältränade män som får så här vassa värden och det trots att du var trött idag.

Kondition klass 5, stod det på mitt papper. Mina värden som visar syreupptagningsförågan blev 59 ml/kg x min samt 3,3 l/ min. Jag var tvungen att googla för att försöka tolka dem och hittade en liten tabell i Läkartidningen. Enligt tabellen är jag tränad som en elitmotionär!! Det tar jag som en komplimang.

Och simmet då?
Det var underbart. Det var ganska länge sedan men det sitter där – som en smäck. Jag tänkte inte ens på att vara rädd. Flytläget sitter. Farten behöver jag inte skämmas för längre och min Roger ... jag älskar att se stoltheten glimta till djupt inne i de där blåa ögonen ...

PS ... Mitt ben ja! När det funkar är det så lätt att ta det förgivet. Jag vaknade i morse och kände att benen fortfarande var trötta men trycket hade lättat och smärtan var nästan helt borta. Under dagen har kroppen vilat på sin kontorsstol, den har fått rejält med mat och dessutom vila – hela kvällen. Det gör inte ont och jag är grymt tacksam!

Det var länge sedan jag bjöd på en badmösseselfie ... here you go!

PS2. Jo och vet ni, nu när jag sitter här och läser det jag skrivit så inser jag. Roger, han som satsar på Ironman och blev för ett par år sedan helt besatt i att cykla, springa, simma och göra klassikern ... han har ju ALDRIG fått frågan: Har du hört talas om sjukdomen ortorexi?
Och vad beror DET på???