tisdag 10 februari 2015

Målen för 2016 klara


Mål för 2015: Föda barn. Mål för 2016: Tjejvasan och halv Ironman-distans. Jag är suuuuperlycklig över att vänta barn men jag saknar min triathlon-träning. Utan att riktigt vara medveten om det så har jag redan satt upp mål för 2016.

 

Mindfulness under lunchen i solen ... tränar hårt på mitt inre lugn.


Det känns nästan lyxigt att bara ha ETT enda fokus under ett år: Föda barn och sedan ta hand om det nyfödda barnet.
Jag vet, det betraktas som en gigantisk uppgift och jag vet ju någonstans i bakhuvudet hur omtumlande det är, fast det var så vansinnigt länge sedan sist men än dock … Jag tycker det är så otroligt vilsamt att bara ha ETT fokus. ETT mål. ETT område att fundera över.

Och jag är supernöjd med att jag (håller mig i skinnet) inte drar igång en massa andra projekt. Det här är bebisåret, familjeåret och ambitionen att hålla stress, oro och annat onödigt borta ur livet är skyhög. Min bebis ska ha det lugnt och skönt där i magen.

– Du är så lugn nuförtiden, sa min kollega till mig för någon dag sedan. Du stressar inte upp dig för något utan bara konstaterar ”jaha, nu blev det fel” .

Jag skrattade, nöjd med iakttagelsen. Jag vill vara så lugn det bara går och må bra. Träningen är som vanligt ett utmärkt verktyg för välmåendet. Lite crosstrainer gör gott. Lite pyssel och skrotande på gymmet ger en tillfredställande inre känsla. Extra bra känns det när jag tänker på hur varje avklarat pass gynnar lillbebis, underlättar kommande förlossning och återhämtning efter!

Så fantastiskt smart det är med träning!!!!

Målen för 2016 har jag kommit fram till på följande sätt:
1. En god väninna kämpar så med att komma igång med ett aktivt liv. Hon sa ja när jag föreslog Tjejvasan 2016 och vi ska åka sida vid sida. Gemensamt! Jag vill stötta henne!! Dessutom blir det trevliga dagar tillsammans med trevliga människor i Sälen.
2. En triathlontävling och något att jobba för under våren 2016 vill jag ha. Något som utmanar, ändå inte är orimligt men som kittlar nerven. Halv Iron ett år efter förlossning … om det är möjligt återtår att se!
 

12 kommentarer:

  1. Ibland måste man bara lyfta blicken lite. Och utmana sig. Men samtidigt förlåta sig själv om det inte går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt! Ord att lägga på minnet!

      Radera
    2. Väldigt kloka ord...hälsar hon som antagit utmaningen om tjejvasan 2016 ☺

      Radera
  2. Vilket underbart mål för året.
    Det de sa igår gällande amning är att man ska amma så länge som möjligt för att minska riskerna.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Häftigt! Ser fram emot att börja post baby-träna "tillsammans" med dig. Även om jag inte direkt har samma mål för 2016... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir en höjdare Beata! Jag behöver tips från ruttade mammor.

      Radera
  4. Låter som sunda och bra mål. Och extra kul tycker förstås jag det är att det är just skidor som blir första målet! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skidor är dessutom grym träning för hela kroppen! Har aldrig känt mig så stark som när jag fokuserat på skidor en smula.

      Radera
  5. Hehe! Lite roligt att du omedvetet sätter ut mål för 2016. Men förstår dig.
    Och fantastiskt bra att du är fokuserad och lugn inför det här året. Njut!! :-)

    Kram M

    SvaraRadera
  6. Åh vad roligt, jag har inte ens börjat tänka på 2016 än! Ska få mitt andra barn (19 månader efter mitt första) i april och är lite... sliten i kroppen. Hehe. Kom igång bra med löpningen (för att vara jag) innan jag blev gravid igen, men nu känns några lopp långt bort, funderar starkt på att gå Vårruset (cirka sex veckor efter kejsarsnittsförlossning) bara för att få en medalj, haha! Får börja fundera på utmaningar för 2016 så kanske jag får upp peppen lite, har inte riktigt samma avslappnade inställning till 2015 tyvärr. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett lopp är ju en strålande idé. Jag tror dock att det är viktigt att inte stressa sig själv fast ... jag har ju ingen aning om hur jag kommer att reagera. Just nu saknar jag träningen som en galning!

      Radera