Så blir löpturen en sommarhit!

Mitt i sommarens värsta (härligaste) värmebölja. I skuggan av skogen sprang jag min första mil på tre månader. Känslan? Som en glad skogssnigel!

Snabbsnören på! Nästan som ett triathlonproffs!

Springa första milen i stekande hetta i plågsamt kupperad terräng, efter tre månaders uppehåll, vad behövs då? En hel bunt beslutsamhet, ödmjukhet och en härlig belöning att se framemot.
När de första tunga kilometrarna var avklarade lovade jag mig själv att avsluta löpturen med ett sommarbad från bryggan.

Jösses vilken hit! En riktigt härlig sommarhit! Telefon och skor lämnade jag på land och sen var det bara att plumsa i!

Känslan efteråt var helt oslagbar. Visst kände jag mig långsam, visst kändes det tungt i benen. Jag tänkte till och med att jag aldrig kommer klara den där "dumma tritahlon-tävlingen", eftersom kroppen kändes sjukt tung och jag kan knappt fatta att jag i våras sprang 20 km med hundra gånger lättare känsla. (Tank att man tappar så mycket så fort.)

Men efter sju kilometer gick plötsligt pulsen ner. Kroppen kändes trött men det var precis som om poletten trillade ner och den tänkta: "A-ha, det här kan jag ju." Jag hittade in i ett bra tempo och likt en häst som känner att stallet närmar sig, så ökade jag en smula den sista kilometern.
Totalt blev det 11,4 km på 1:02.

Allt detta utspelade sig i söndags. I går måndag var jag tvungen att akutjobba, trots semester, men väl hemma igen blev det 1000 meter sim och jag klarade runda min lilla vita boj utan att stanna upp och hämta andan.

Extra roligt var det att ha sällskap av min dotter och hennes kompis som njöt av vattnet som nästan börjar bli för varmt för våtdräkt. När fick vi uppleva det sist?

Vattnet börjar nästa bli ljummet och svalkade knappt alls.

Simningen i öppet vatten har höjt hela upplevelsen av årets sommar. Love it!!

Försöker inspirera min dotter ... Lisa Nordén var ju 16 när hon började ... :-)