Vasaloppet öppet spår 2015

Jag tror att människans har ett grundläggande behov att få kämpa då och då i livet. Kämpa och uppleva motstånd. En del av oss kanske gillar den känslan mer än andra. Och det är i jakten på den som ligger bakom Rogers Vasaloppsstart i år.

 

Som vanligt riktigt mycket folk vid starten.

04:30, jag blir genast klarvaken medan Roger som verkligen ska köra Vasaloppet fortsätter att sova hårt vid min sida.

– Stäng av de där ljudet, hör jag honom muttra faktiskt lite surt långt under täcket. (Den mannen är väldigt, väldigt sällan sur och på dåligt humör)
– Älskling, det är redan dags att vakna nu, viskar jag i hans öra.

I år blir det inget Öppet spår eller Vasaloppet för mig. Och jag har ingen aning om när  jag kommer att köra det igen. Men en sak är säker. Trots tätt snöfall, blåst, mörker och nio förmodligen tunga mil så hade jag gärna gjort min älskling sällskap i dag.

Men faktum är att trots att jag inte själv för köra så njuter jag också av stämningen och det känns bra att peppa Roger och stötta honom längs vägen.

Jag tror att människans har ett grundläggande behov att få kämpa då och då i livet. Kämpa och uppleva motstånd. En del av oss kanske gillar den känslan mer än andra.

När jag såg Roger står där vid starten tidigt i morse så förstår jag att det är det där behovet av motstånd som ligger bakom den hastigt påkomna idén att han skulle köra Öppet spår i år också, utan någon specifik träning och fast planen var att avstå i år. Vi är ju gravida – båda två! Just nu ligger inte fokus på hård träning. Vi bygger vår framtid, målar, säljer hus, fixar och donar och det tar en hel del tid i anspråk kan jag lova.

Jag är i alla fall jätteglad över att få vara i Sälen. Jag är lite nervös för hur tufft det kommer bli för Roger idag. Hela resan började på värsta tänkbara sätt med att vi landade i Mora, plockade ut startpaket och fick plötsligt ett meddelande om att vårt tilltänkta boende var dubbelbokat och vi hade ingen stans att ta vägen.

Ett läge där starkt pannben och en lösningsorienterad inställning är ganska så användbar och slutade med att jag nu sitter jag i ett kök, i ett stort hus fullproppad med våningssängar någonstans  i närheten av starten. Som sällskap har jag två jättetrevliga tjejer som körde Tjejvasan igår och som precis som jag skjutsat sina män till Öppet spår-starten nu på morgonen

Vi snackar teknik, mental inställning och så svarar jag på nyfikna frågor om triathlon. Ute har det ljusnat, det snöar fortfarande och köerna ringlar sig långa. Snart ska jag ut och heja längs spåret.

Starten 05:50 i morse. Redan mycket folk på plats och hög stämning.