För mig är träningen som bäst när jag hamnar i ett skönt flow. Inne i flowbubblan går tiden både långsammare och fortare än utanför. Efter ett sådant pass är det aldrig svårt att längta till nästa och sedan nästa.
Det brukar ta några veckor av regelbundet tränande för att den där känslan av fokus infinner sig under ett pass. För mig gäller det att strikt genomföra alla inplanerade pass och inte hoppa över eller välja soffan istället under den perioden. Under den perioden är också motivationen som skörast men jag har lärt mig att hålla ut, få träningen gjord, belöningen infinner sig efter omkring tre veckor, dvs:
"En skön känsla av fokus och kontroll. Jag har en plan och jag följer den under varje pass men också långsiktigt, för att nå mitt aktuella mål."
Just det här strävar jag efter även på jobbet och under andra livsförändrande projekt som man ibland bara måste ta tag i. Flytta, söka nytt jobb ... hitta kärleken. Uthållighet är nyckeln till många framgångar har jag lärt mig. Och "många bäckar små ..."
Därför kände jag mig grymt nöjd med gårdagens fysiska aktivitet. Den var långt ifrån ett "träna-inför-ironman-pass" men det blev av med bebis och allt och känslan av fokus infann sig.
Jag började med 4 km promenad med barnvagn i backig löpspår i sköna skuggan i skogen. Därefter fick jag syn på ett utegym som jag vanligtvis sprungit förbi, och valde att stanna till och testa vad man kan göra för övningar istället för att gå ytterligare två kilometer.
Jag lyfte stockar över huvudet, körde step up på bänk, armhävningar mot stock, testade draken på mjukt lite vingligt underlag, höft press liggande på rygg med blicken upp i tallkronorna ...
Låter ganska så nice eller hur?!! Det var det!!
Efter det vilade jag och bebis hemma ett par timmar. Vi åt lite mellis, slumrade tätt ihop i soffan och sedan promenerade vi ned till idrottsplatsen. Jag hittade en avskild skuggig plats för barnvagnen. Bebis sov och jag joggade runt 5 x 400 m med ståvila. Hjärtat och flåset var med på noterna men kroppen känns svag och ovan.
Vilken dag och wow! Där hade jag den där känslan av flow som jag saknat under de senaste månaderna. För mig är det ett vinnande koncept till lugn och fulladdade batterier. Vips blir det lättare att vara bebismamma, tonårsmamma, lite lätt uttråkad hemmaförälder osv, osv ...
Jag och den där löpbanan ... ett vinnande koncept i höst, helt klart! Ser fram emot att testa distanspass till och med – varv, efter varv, efter varv ... Det blir klockrent!
Med bara några minuters mellanrum kan mamma kolla att allt är ok. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar