Älska träning

Jag älskar träningen som mest när jag tror att jag behöver det som minst. Jag var inte särskilt stark idag. Och jag presterade inte på topp. Men njutning under dagens spinningpass blev 100 procent. 

Det blir härlig energi i en helt full spinningsal!

Jag hade en tuff dag på jobbet idag. Ett viktigt möte och jag var tvungen att leverera. Jag kände mig riktigt sliten när jag gled in i spinningsalen och ställde in cykeln och trampade igång.

50 cyklar och salen var helt full.
Instruktören puttrade på med trevligt prat. Jag hörde inte mycket av vad hon sa.

När musiken drog igång konstaterade jag nöjt att den här spinningledaren hade god smak och sen ägnade jag 55 minuter åt att fokusera inåt.

Jisses vad jag älskar träning! Den där känslan när kroppen är trött, huvudet tömt på energi och man långsamt, långsamt jobbar fram nytt liv i sitt trötta vardagsjag. Det finns ingen bättre belöning än när energin rinner tillbaka, kinderna blossar och leendet kittlar i mungipan.

Jag tränar för att jag tycker det är härligt, för att jag älskar känslan av att kroppen bärs upp av starka muskler och för att jag utmanar mig själv att bli en bättre version av mig själv.
När folk ser på mig med den där blicken: "du-är-galen-och-har gått-över-styr", så önskar jag att jag kunde fylla en burk med just den där känslan jag pratar om och säga:

– Här, varsågod! Du får lite träningsglädje av mig.

Det är den finaste gåvan som jag har lyckats ge mig själv. På något naivt sätt så skulle verkligen vilja ge just den oslagbara känslan till andra.