Snabbare cyklist

145 mil i benen och nästan dubbelt så stark. Så känns det just nu efter mitt harvande på cykeln under våren. Efter att ha byggt en ordentlig bas i kroppen så längtar jag efter att få lägga på intervaller.

Jag och Focus. Vi har ett stort äventyr framför oss. Start lö 05.45.

 

Jag anmälde mig till Vätternrundan för att jag visste att det skulle göra mig så skraj att jag skulle träna järnet på att cykla under våren. Trots att cyklingen inte riktigt har nått in i mitt hjärta. Och så har det blivit även om jag känner att jag hade kunnat träna mer ... Lite fler korta hårda pass, lite intervaller ...

Men jag är ändå nöjd med resultatet som märktes extra tydligt idag när jag tog den första turen med Roger sedan vi premiärcyklade någon gång i april.

Jag märkte själv att jag hade mycket lättare att hänga med. Och framförallt vågade jag trampa på nedför, ligga tätt bakom och hålla tempot även uppför.

I dag låg inte Roger och rullade bredvid mig. Han trampade på rätt bra också vilket taggade mig ännu en smula och bidrog till att dagens knappa fem mil höll riktigt hög kvalitet för min del.
Jag lyckades cykla med hög och jämn belastning på ett sätt som jag inte brukar klara på egen hand. Och det kändes underbart att susa fram på vägen och farten bidrog till att backarna krympte till kullar.

Cykling är inte så dumt. Och jag är inte helt lost på cykeln längre. Om en vecka har jag lagt Vätternrundan bakom mig. Jag har ingen aning om hur jag kommer att hantera smärtan i kroppen som självklart kommer att dyka upp efter 20 mil. Då är det 10 mil kvar.
30 mil är onödigt långt men det jag gläds åt är att Vansbro Triathlons 9 mil mentalt kommer att bli en enkel match. Det är väldigt välkommet.

Och efter Vättern, inför Vansbro så blir det kanske, kanske tempopinnar på lilla Focus. Jag testade idag och det kändes riktigt bekvämt och det är ju coolt eller hur??!!

Och här är mannen som jag försöker hålla jämn takt med ... med diskhjul och allt.

Finn ett bus i denna bild!