Simmagi bland fjällen

Strax innan gränsen mellan Sverige och Norge, på norska sidan längs E12 fick vi syn på den perfekta sjön för att glida fram och TI-simma med kraftfulla tag.  

 

En vecka med simcoachen.se i januari och något inom mig förändrades för alltid. För ett år sedan var en sjö, en sjö. Och betydde inget mer än en vacker utsikt och möjligen ett snabbt dopp. Men nu … nu blir jag helt upprymd så fort jag ser öppet vatten. Och jag visste inte att åsynen av en spegelblank fjällsjö omgiven av snöklädda toppar var helt oemotståndlig och att det kunde väcka ett starkt ”ha begär”.

Vi var på väg hem från vårt paddeläventyr och hade egentligen bråttom när sjön dök upp vid sidan av vägen.

– Åh titta TI-sjön, utbrast jag och måste ha sett helt betagen ut för Roger sa genast.

– Ska jag stanna? Vill du simma?

– Äsch … det behövs inte, vi måste ju hem … fast, hm, det går ju ganska fort att dra på sig våtdräkten.

Nästa sekund hade Roger svängt in på en parkeringsficka och jag slet ut våtdräkten ur bakluckan och skrattade lite åt hur hysteriskt det kändes. Vad har simningen gjort med mig?!

De var en galen känsla. Vindstilla, +30 grader mitt uppe på fjället. Vattnet vid stranden var ljummet. Botten var helt orörd utan spår av mänskliga fötter.

Fjällen som reflekterades i ytan fick oss att stå andlösa och helt tysta en stund. Sedan lät jag kroppen omslutas av vattnet och jag gled fram med allt fokus på teknik i ett försök att inte störa den blanka vattenytan.

Det var inte kallt. Vattnet var det renaste man kan föreställa sig. Under de första metrarna såg jag botten. Sedan blev det svart.

Här och nu. Mindfulness och total immersionmagi.