Helt normalt med morgonsim & backintervaller

Helena utan träning är en tråkig Helena. Det har hela familjen konstaterat! Det finns väl en och annan som skakar på huvudet och viskar "knarkare" ... Varsågod – jag bjuder på det!

Grymt nöjd efter mina backvändor x 10! Nu jäklar!

För mig finns det inget som helst motstånd i att ställa klockan lite extra tidigt och och glida ned i en sval simbassäng 06:15. Det är bara så lustfyllt, men jag har slutat prata om det på jobbet eller snarare jag har inte längre någon lust att försöka övertyga folk om att det faktiskt inte är så onormalt att röra på sig ett gäng timmar varje vecka, att det snarare känns onormalt att sitta ned flera timmar i rad om dagen.

Jag är som mest effektiv på jobbet när jag tar mig tid att träna en vända på lunchen. Träningen kan lyfta mig ur en dålig dag, den fyller mina energidepåer och tänder leendet i mitt ansikte.
Träningen ger mig inspiration.

– Ut och träna med dig, brukar Roger skoja om jag är hemma och är butter.

Är inte det det fiffigaste tricket vi har att ta till för att må lite bättre?

Morgonsimmet i dag slutade i triumf! Jag tog ett myrsteg framåt i rätt riktning men jag vet att ett myrsteg här och ett där är steg i rätt riktning, det är steg framåt. Trots oändligt många timmar i vattnet så är återvändandet till inomhusbassängen ett steg bakåt. Min rädsla sitter i simhallskaklet, i doften av klor, i ljuden. Av någon anledning förmår jag mig inte att vända direkt vid bassängkanten och simma längde efter längd i en sammansatt serie. Det har hänt väldigt ofta. I dag fick jag till 500 meter.

Taktik? Jag var bara rå och tuff mot mig själv: Hallå, jag vet ju att jag kan. Det finns helt enkelt inga ursäkter. 500 meter fick jag till och sedan några längder med mer fart. Kändes som att jag tränade simning på riktigt!! Vilket framsteg.

Men dagens avslut var ändå bäst när jag hängde med Tim 8 år på löpning i skogarna i Täby! Här pratar vi löparglädje, 50 barn med föräldrar drog runt i 2,5 km spåret. Tim höll god fart och så här fort har jag inte sprungit på mycket länge. Skogen var tjock av löparglädje och vilken fest det blev när barnen fick njuta av att ha kul med sina föräldrar!

När Tim pustade blev det 10 backintervaller. Jag försökte pressa mig så mycket det gick, jag ville mer än benen svarade och pulsen skönk snabbt efter varje vända. Väl hemma var jag både illamående och yr med andra ord – det blev en riktigt lyckad träningsdag!

Tim lägger upp taktik med kompisen.

Lite pep talk med pappa.

Otrolig uppslutning och så fantastisk härlig stämning!

Och för första gången på mycket länga sprang jag snabbt! Urhärligt!!