Body Joy på gymmet

Jag var grymt osocial idag på gymmet. Ombytt och klar, med lurar och musik i öronen gled jag in genom dörrarna, strök längs väggarna och ställde mig på löpbandet för att värma upp. Sen var jag helt förlorad – djupt in i min egen träningsbubbla.

 

Varmt och ombonat på gymmet. Alltid välkomnande.

Det var en lugnt effektiv dag på jobbet. Jag betade av allt det som brann allra mest. Tog tag i tråkiga måsten. Städade mitt bord. Åt en mättande och nyttig lunch.

När jag kom hem ägnande jag mig åt barnen. Vi snackade och proppade oss fulla med kladdkaka. (Det var länge sedan mamma kom hem med något sånt sött ... stackars barn ...) Jag plockade en stund hemma, fick ordning på diskbänken och gled iväg till gymmet.

Ingen stress. Allt under kontroll. Livet flyter. Lite vardagstristess. 
Då blir effekten av träningen som bäst.

På löpbandet var kroppen på min sida. Det gick lätt och musiken lyfte mig så det kändes som jag flög. 15 min progressivt, med avslutande 5 min i 4:30 tempo, med syfte att värma upp kroppen och ändå göra lite, lite nytta i benen och låta dem få känna på lite fart. Farten som jag tappat under sommarens löpuppehåll.
Jag såg till att hålla kroppen rak och stark ända in i mål.

Efter den korta löpningen blev det 60 min fokuserad styrka, överkropp. Rygg, axlar, skulderblad, triceps, biceps, bröst.
Fortfarande med lurarna fulla med musik, helt avskärmad från de andra i min egen värld.
Jag nickade bara till dem som sa hej. Stannade i min bubbla. 

Jag har inte tränat så mycket i gymmet nu under min triathlonsatsning. Muskler som inte fått jobba på ett bra tag vaknade till liv. I synnerhet dem långt där inne, corens kärna.
Jag älskar känslan när musklerna svarar och känner mig riktigt nöjd med dagens pass.