Höstcykling fylld av dofter

Just nu njuter jag extra av utetiden. Jag vet att snart blir det mindre av den varan, när kylan kommer och det blir för kallt för löpning och cyklingen får ske i spinningsalen. Men än finns det tid. I dag satsade jag på cykling. 

 

Foto och vätskestopp. Tysta vägar, tyst skog. Turisterna har lämnat ön,

Jag älskar mitt jobb. Jag avskyr att sitta still. 
Det tog mig många, många år för mig att accptera det faktum att mitt jobb innebär nästan varje dag åtta timmar förankrad vid ett skrivbord.
Det tar sällan mer än några minuter från det jag kommit hem tills jag är ute igen. Ombytt och på väg: till gymmet, på en löptur eller som idag, på väg ut på Ingarö för att ta en en dryg timmes cykeltur.

Det är 100 procent höst ut nu. Vägen var fläckvis fuktig. Jag såg till att hålla undan för våta löv. Luften var helt mättad av höstdofter, rökdoft från husen (nu eldar alla i sina kaminer igen), blöt skog, barr, jord, löv. Den fuktiga luften är rik på syre. Det går lätt att andas.

Jag körde både med benvärmare, armvärmare, jacka och de helt livsviktiga vindskydden till skorna som hindrar fartvinden från att göra mina fötter helt stelfrusna. Jag frös bara en smula när jag stannade för att ta en bild.

Kroppen kändes seg. Sträckan som jag med lätthet körde i lördags med Fredrikshof (jag hann aldrig blogga om det. Det gick kanon. Jag drog klungan flera kortare sträckor och testade belgisk kedja! Oj vad fort det gick!! Ca 5 mil i 30km/h) hade på något magiskt sätt blivit längre. Jag funderade till och med på om jag kört fel?

37 km och jag höll ca 25km/h. Lite trött förmodligen efter gårdagens långpass. Men åh så skönt att landa hemma i värmen igen.