Spinn & springlördag

Distans. Det är vad jag behöver öva på. Distans. Det är inte min kropp alls bra på. Det blev inget bloggande igår. Jag bäddade ner mig i sängen tidigt, jag var helt slut efter min långpassdag.

Avslut i bastun! Ljuvligt.

Spinn 105 min. Hur känns det?
Jag hade ingen aning men var grymt taggad på att försöka.
Saken är den att jag aldrig riktigt fallit för spinning. Förmodligen för att jag är ovan och får slita ordentligt vid varje pass. Men ska man cykla Vättern då får jag nog allt lägga in lite spinning.

105 minuter visade sig vara långt men inte outhärdligt eller hemskt på något sätt. Passet var uppdelat i två 45 minutersblock. Första delen handlade om att klättra, backar, backar, backar. Första backen var 16 minuter och benen fick jobba ordentligt. Andra blocket hade fem tre-minuters intervaller. Tufft med intervaller efter att redan har spunnit dryga timmen.

Trött, genomsvettig men nöjd avslutade jag passet hårt. Körde slut på mig under de sista tre minutrarna och konstaterade att spinning är grymt bra träning.

En kaffe och en toscabulle senare var det dags för pass två under min långdistans dag. 10 kilometer löpning på en helt ny bana. Den visade sig vara galet kuperad. Pulsen skenade vid varje topp och jag slet som en galning. Fast besluten att genomföra det jag påbörjat.

Tre timmars intensiv träning kan inte sluta på ett ännat sätt än i bastun! Vid Skavlötens söta friluftsområde finns en gammal anläggningen från 60-talet och tiden för den Svenska folkhälsan. Hur fint som helst och så fantastiskt lyxigt att trött få sträcka ut kroppen inne i den heta bastun.

Det här var ett vinnande koncept.

105 minuters svettig kamp till hög musik!

Charmigt med så här gamla friluftsanläggningar.

Bastu och fik med billigt hembakat fika. Lyxigt.

Vacker höst. Här blir det långfärdsskridskor i vinter.