Mys med triathlonfamiljen

Så mycket folk, så mycket positiv energi, förväntan och glädje! En kväll med hela stor traithlonfamiljen på Sjöhistoriska gav exakt den enrgiboost jag behövde.

 

Jag och Joanna i ett hav av folk! Kul att få inspirera och sprida triathlonkärleken.

Jag har aldrig sett så mycket folk på World Triathlon Stockholms träningskvällar (kolla #trytriathlon på Instagram) som ikväll. Team Snabbare som ligger bakom arrangemanget hade mutat in ett gigantiskt område som växlingsområde och ja då! Det blev fullt. Det blev askul som vanligt. Hög energi, pepp och skratt när den ena efter den andra spurtade in i det provisoriska målet som som vanligt bestod av ett ritat streck i gruset.

– Under de här kvällarna simmar vi inte så långt. Vi får öva oss på att överleva de första hundra metrarna efter simstarten, sa simexperten Mikael Rosén inledningsvis.

Härlig uttryckt! Och det är precis det jag är ute efter varje gång jag deltar… Simmet. Masstarterna.
Ni har ju hört mig tjöta om det ganska rejält sedan jag började med den här sporten.

Vilken var kvällens taktik?
Inte köra för hårt och riskera skador så här innan Ironman på lördag. Ta det lungt under cyklingen eftersom det var så ofantligt många som ville köra triathlon. Och fokusera på vattenkänslan. Hitta lugnet i kaoset. Försöka lära mig något nytt.

Så hur gick det?
Toppen.
Jag testade ett gammalt knep och la mig längre bak eftersom jag valt startgruppen där det inte skulle finnas några bröstsimmare = man fastnar bland sparkande ben. Dessutom väntade bara en litet, litet ögonblick innan jag började simma då fick jag en snabb överblick över var folk låg och tittade ut en bana som höll i några armtag. Sedan navigerade jag, kryssade förbi några som kom ivägen, hittade en ny bana och höll undan när folk stannade upp och tog bröstsimtag. På det här sättet kände jag mig inte lika lost, jag hade lite överblick över kaoset och upplevde en annan kontroll än tidigare.
Efter att jag rundat bojen kunde jag börja simma på allvar och  ... voila: Ingen panik, lite snabbare än förra veckan och lugn puls.
Vilken seger!

Roligast ikväll var dock att få sällskap av min gamla väninna Joanna som testade att simma, cykla och springa efter varandra för första gången i kväll.
Jag fick ett meddelande av henne förra veckan på Instagram där hon skrev:
– Helena jag följer dig på insta och bloggen och du inspirerar enormt. Är så himla sugen på att börja med triathlon men vet inte hur.
– Det är bara att köra. Häng med till Sjöhistoriska så hjälper jag till med alla tips jag har, svarade jag utan att blinka!

Och Joanna är inte den som räds utmaningar. Hon dök upp och körde järnet. Självklart gick det jättebra. Simningen var ingen match för henne! Så ofantligt kul att se hennes glädje och hur triathlonkärleken bara sprider sig!!!
Go Joanna!!!