Formstatus

Nästan 5 månader efter förlossning, ett och annat deppoinlägg och mammamagepass senare. Hur går det med triathlonträningen just nu?

 

 

SIMNINGEN
Att kasta sig på en kurs, som visserligen startade 06:00 på torsdagmornar, visade sig vara en riktigt god idé. Vilken rivstart jag fick på simningen. Det blev en riktig energiboost både för babymamman och för den gren som jag mot alla odds ägnade mig åt minst under graviditeten. Utmaningen var väl att jag vissa gånger faktiskt klev ur sängen och körde så hårt jag kunde trots att natten varit näst intill sömnlös. Det var helt enkelt omöjligt för lojala jag att hoppa över ett kurstillfälle. Men så känner jag att jag har fått bra verktyg att träna på egna hand, lärt mig det här med intervaller och starttider.
I går körde jag 2000 m med riktigt bra känsla.

100 m insim
10x50 starttid 1:15
4x100 paddlar + dolme
3x300 F3
100 m fenor som avbad

Utmaning: farten = styrkan??? Jag känner att axlar och armar dör när jag försöker pressa mig. Jag tolkar det som att jag måste pressa mig ändå.

CYKLINGEN
Jag har ju inte cyklat mer än en 2,5 milsrunda i sommar när jag smet en timme från familjen när vi semestrade på Öland. Däremot så har jag kommit igång med trainerträningen. Passen har inte blivit så länga tidsmässigt men jag har testat att köra intervaller med hjälp av Youtubepass och det funkade riktigt bra. Körde senast 45 min med massor av kort intervaller. Utmanar mig med inspiration från insta (#Tewa) att några gånger lägga i tyngsta växeln och kämpa med benstyrkan någon minut. Men det där långa passet på trainern, dvs i min värld 90 min till en början, sitter långt inne ... Därför är just det ett mål för den här veckan. Höfter är där cyklingen känns mest just nu. Jag blir rejält svettig och trött efter en date med trainern. Den dagen jag körde 60 min var jag seg resten av dagen.

Utmaning:  Långpass. Det är ett mentalt hinder att planera in 2 timmar på cykeln inomhus. Målet är att jag ska ha avklarat det första långpasset i december.

LÖPNINGEN
Här har njutningen infunnit sig igen till 100 procent. Nu kan jag springa med känsla av hyfsat lätta ben igen. Tjohoo! Men det går inte särskilt fort men tempot är relevant för passets syfte när jag ger mig ut: distans. I fredagens underbara solsken så avverkade jag 10 km med vagn på asfalt. Tempot pendlade mellan 5:40 och 7:00 beroende på om jag var tvungen att stanna till och rätta till Edith eller gå över järnvägen. Men det känns helt rätt. Jag vill ta det försiktigt med det tuffa underlaget. I veckan blev det även ett backpass som bet och på löpbandet har jag testat benen i högre fart genom korta intervaller 5:00 tempo och till och med 4:40 tempo. Tufft. Jag måste jobba mer med styrketräningen. I dag så siktar jag på 8 km med vagn med fartökning. Ska försöka springa 1 km i 5:30 fart. Vagnen ger ju extra motstånd. Men först blir det bebispromenad med sällskap som uppvärmning.

Utmaning: Löpstyrkan. Under en graviditet tappar man ju hela muskelaturen i rumpan, vilket är relevant för löpningen ... höfterna känns också svaga. Backpass och gym måste prioriteras.