Hoppfull och taggad. Jag har inte tappat träningsmotivationen. Tvärtom. Det känns bra att ha en plan och att sätta tänderna i den. Så länge det finns en teori så finns det hopp.
 |
| Nu är det inte bara löparben som ska byggas, cykelben behövs också! |
Och tack alla för peppningen och de vänliga orden här på bloggen. Det lindrar faktiskt massor. Lindrar, värmer och inspirerar. Jag har ju inte gett upp. Jag gör ju sällan det i livet. Men jag deppar lite ibland. Blir arg, sur och tråkig men sedan lyckas jag omgruppera och så är det framåt marsch.
Min lördag började i simhallen. Det fanns en ynka liten bana för snabbsim idag och det såg ut som ett laxsstim i den på ett ungefär. Alla simma på rad och jag insåg genast att: 1. De där laxarna var uteslutande hajar. Någon hade tom Ironman rygga vid bassängkanten. 2. Hoppar man i och sällar sig i ledet måste man hålla samma tempo för att inte bli en propp eftersom det är omöjligt att simma om när det är så mycket folk i samma bana.
Jag antog utmaningen och hade inga problem med tempot. Tvärtom simmade jag ikapp folk och uppträdde lite klumpigt eftersom det är nytt för mig att riskera krocka med fötter som ligger framför. Det går otroligt bra för mig att simma just nu. En avgörande förändring är att jag nu lyckas med att befinna mig under ytan även mentalt.
Min idol: simcoachen Anna-Karin Lundin hon var väldigt tydlig med att det är UNDER vattnet det händer och att det som händer ovan ytan är ganska oviktigt. Tre månader senare har jag nu äntligen förstått vad det innebär och plötsligt lyfte jag simningen ett steg. Underbart.
Efter simmet shoppade jag vårkläder med min dotter + ett par sneakers som ska tjänstgöra som skonsamma transportskor till och från jobbet istället för mina vanliga höga klackar. Vad gör man inte för löpningen!?!
Och innan eftermiddagen var slut hann jag ut med cykeln. Lugnt och fint tempo. Ner till vattnet och hem igen. 36 km och som vanligt väldigt kupperat, 26 km/h i snitt.
 |
| Ljuvligt! |
 |
| Skonsammare än de hårda klackarna. |
Låter underbart med simmet och härligt med racercykling, jag gjorde premiär igår med cervelon och det var så jäkla underbart, en njutning för hela kroppen :)
SvaraRaderaJa nu har vi längtat efter att få ta fram cyklarna. Underbart att känna att hela kroppen har arbetet. Nu har vi många underbara mil framför oss. :-)
Raderafint att kunna cykla vid havet. vackert!
SvaraRaderaSå skönt att höra Helena! Nej, klart vi inte ger upp. Jag får också känningar och mina tvivel om att min kropp har sina fysiska begränsningar faktiskt för kunna fullföra en hel Ironman. Men herregud, olympisk distans och kanske 70.3 är mina distanser och är inte det bra nog...? Sätta mål för en bra genomförd Vansbro simning etc , etc. Har mycket tankar om detta
SvaraRaderaHärligt!
SvaraRaderaMin utepremiär med racern får bli nästa helg. Som man längtat efter den. Det har ju blivit några timmar på trainern nere i källaren i vinter... Så nu är det upp till bevis och se om det har gett starka cykelben. :)
SvaraRadera