Mindfulness, sol & cykling

Den årliga försommarstressen, toppat med inför-semester-stressen har satt en del käppar i hjulet för min träning under den sista tiden. I dag dök det plötsligt upp en lucka och jag grep den direkt. Så tacksam för 40 km underbar cykling.

Väste- och energi paus vid vattnet i Mörtviken.

Det är tidningar som ska produceras innan alla semestrar, gräs ska klippas, hus ska hållas rent och fint, solen skiner och det är så mycket som lockar. Konserter i Stockholm, picknick och grillkvällar med vänner. Någonstans måste man välja.

Dessutom har jag inte varit på topp. Inte så konstigt när kroppen inte får en chans att vila.

När livet kör ihop sig så har träningen varit mitt lufthål. En löptur, ett tungt jäkla pass i gymmet. Intervaller eller marklyft, det har inte spelat någon roll. Det hjälper.

I dag när jag satte mig på cykeln värmde solen mot huden. Fartvinden var härligt ljummen och huvudet ville ta i. Kroppen var ine riktigt på samma humör. Ömma muskler, jag kände mig trött och stel. Jag behöver semester. Jag cyklade och tänkte inte på något annat än träden som susade förbi, känslan i benen, positionen på cykeln.
Farten.
Kraften.
Det gick bätttre och bättre. Efter dryga två mil svängde av ner till Mörtviken på Ingarö och unnade mig en paus nere vid vattnet.

Underbar cykel i underbart vacker miljö.

Det är sååå skönt att bara vara här och nu!

När jag trampade vidare var all otäck stress bortblåst. Och jag konstaterar, när det är som tuffast, tightast, stressigast det är då som det där passet verkligen behövs. Det ger ny energi och allt känns ljusare och lättare igen.

Fyra mil cykling och jag känner mig helt återhämtad. I morgon ska en tidning ska på tryck, ett omslag ska sättas! Jag är redo och som ny igen!!