Våga vila!

En hel helg, utan ordentlig träning. Jag måste erkänna att de känns bortkastat och slöseri med tid. Men innerst inne vet jag att vila och återhämtning är lika viktigt som de träningstimmar man lägger ner på att bli bättre.

Helgen har jag fyllt med fest, vila och visualisering.

Jag tror på tankens kraft. Jag tror på att att man kan tänka sig själv till en viss position eller prestation. Det jag pratar om kallas för visulaisering inom idrottspsykologin och jag ägnar mig mer eller mindre medvetet åt det hela tiden i många sammanhang.

Ända sedan tisdags och mitt första försöka att köra ett triathlon har jag mentalt bearbetat mig själv och sett framför mig hur jag tacklar stressen i vattnet på ett mycket mer framgångsrikt sätt än sist. Jag har föreställt mig själv i vattnet och gått igenom vad jag ska göra annorlunda till nästa gång och framförallt så ska jag undvika att bli så besviken på mig själv om jag inte lyckas som jag tänkt.

Så jag har visserligen inte tränat särskilt hårt i helgen men jag har tagit vara på tiden att vila och bearbeta mig själv mentalt. Jag har tränat tanken och föreställt mig själv till framgång, det vill säga i det här fallet, att jag simmar crawl 400 meter, tar mig upp ur vattnet och börjar cykla.

Urskönt pumppass i lördags morse!

I lördags körde jag 55 min pump, tidigt på morgonen. Kroppen var trött, visserligen laddad med en rejäl portion gröt med lingon, men morgonträning är inget för mig.
När instruktör Emelie peppade med orden:

 

– Vill du bli stark snygg och glad så är det nu det gäller!

Jisses vad det tog skruv! Tack Emelie för ett superpass. Jag kan knappt röra mig idag! Har brutal träningsvärk i hela kroppen.

(Knäpp? Jag???? Näe vad då ...?)