Dags att byta löpsteg

Jag gjorde ett experiment idag. Jag ställde mig på löpbandet för att känna hur det känns i benhinnorna om jag springer mer på framfoten. Resultatet var så positivt att jag bestämt mig för att ta reda på mer hur man går tillväga för att byta löpteknik.

Jag håller mig fortfarande i skinnet när det gäller löpningen. Det är svårt, ledsamt och tär en del på det atletiska självförtroendet. Har du också varit skadad någon gång så tror jag att du vet exakt vad jag snackar om. Smärtan skrämmer, gnager och sätter igång hjärnspöken om än det ena och än det andra.

När jag senast försökte ge mig på ett löppass så skuttade jag iväg som en gasell men tvärstannde efter bara några meter. Och utan att skämmas kan jag säga att tårarna brände bakom ögonlocken.

Men lite har jag sprungit under de senaste veckorna. Jag har låtit smärtan sätta begränsningen för distansen och belastningen vilket resulterat i blygsamma sträckor om 3 km. Någon gång var jag uppe i 5 km.

Jag har egentligen alltid fått höra att jag borde korta ner mitt löpsteg och inte landa så hårt på hälen. För ett par dagar sedan började jag fundera på allvar på om det kanske är där felet ligger. I dag ville jag göra ett test och se om jag kunde få till ett kort men helt smärtfritt löppass genom att göra ett försök att springa på framfoten.

Jag har försökt tidigare att testa ett annat löpsteg, men det är svårt. I dag visade det sig att om jag försökte "undvika" smärtan i benet så föll det sig naturligt att landa på ett annorlunda sätt, längre fram på foten. 3 kilometer vågade jag springa i 5.10 tempo och jag konstaterade lyckligt, men ändock väldigt avvaktande och skeptiskt (rädd för att ropa hej) att jag kände ingen antydan alls till smärta, benet ömmar inte när jag så här efteråt känner på det men vaderna är naturligtvis trötta efter en helt annan typ av arbete.

Nu är frågan: Hur byter man egentligen löpsteg? Jag tar tacksamt och väldigt gärna emot reflektioner och tips här.

Dags att göra grundlig research. Det jag har läst hittills är att det tar tid, man måste bygga upp nya muskler långsamt och .... jag läste till och med att det kan hjälpa mot onda benhinnor.

Nu hoppas jag att jag är något på spåren och att jag hittat vägen tillbaka till en smärtfri löpning.

Förutom mitt experiment på gymmet la jag extra fokus på nyttiga men ack så tråkiga prehab/rehab övningar för axlar och rygg. Lika bra att boosta kroppen och se till att vara snäll mot den och den ska klara alla triathlon äventyr jag har i kikaren.
Så här efteråt känns det fantastiskt skönt!

Hantellyft där skulderbladet och baksida axel får göra jobbet.

Mängder av coreövningar, sidplanka med höftlyft.