De här fötterna fick jobba lite i skogen. Underbart!!! Vilken gåva! |
Klockan var ställd tidigt i morse och vi dukade fram en minst sagt rejäl frukost. I vardagsrummet låg all nödvändig utrustning, våtdräkt, skor, visselpipa, karta och annat jox som krävs för att klara ett lopp som går både genom hav och över öar. Nej, det var inte jag som skulle köra Amfibiemannen i dag, utan Roger.
Min uppgift var att stanna hemma, ta hand om barn och ta det lugnt men ... Det här med att hitta lite träningstid det handlar ju väldigt mycket om att klämma in passen mellan allt annat som behöver göras under dagen och att i bland nöja sig med en snabbis i löpspåret, några övningar hemma i vardagsrummet, eller ett kort stopp på gymmet.
Med hjälp av lite trolleri lyckades jag få till löpning i dag igen. 5 km, smärtfritt men ben och kropp känns annorlunda. Efter tre månader uppehåll är jag dessutom en väldigt ödmjuk löpare. Och en väldigt långsam löpare ... pust ...!! Ödmjuk och tacksam över att ha en kropp att träna med. Ödmjuk och tacksam över att benen gör som jag vill och att jag får svettas och känna hur kroppen jobbar. Nu gäller det bara att lyckas plocka upp löpformen igen utan att riva upp den otäcka skadan! Så jag håller mig själv i korta tyglar. Gläds åt de kilometrar jag faktiskt springer, stretchar, gör tåhävningar och vilar ...
Gör flitigt mina tåhävningar med förhoppning att förebygga framtida problem. |
Lite senare under dagen njöt jag tillsammans med en av mina bästa väninnor och hennes familj av vår fantastiska sommar på stranden med barnen och lite god mat nerpackad i picknickkorgen ... som av en händelse hade jag med våtdräkten ... För att inte skrämma de små barnen på stranden med min konstiga klädsel ... så smet jag iväg till en ensam klippa och simmade på ordentligt och fick till en riktigt skön känsla!!! Tjohoo!!!
Snabb som en vessla slank jag i våtdräkten. |
Det finns många fina sjöar i Stockholm. Den här ligger i Trångsund. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar