Sommaren levererar. I dag hade dagens pass i våtdräkten dubbelt syfte – svalka och kravlöst sim.
 |
| Fundersam. Triathlon är tufft. Det kräver sin kvinna ... |
Roger och jag satt ute på terassen i förmiddags vid frukost och uttalade precis de här orden ... till varandra! :-)
Hehe ... hur komiskt är inte det?!
Jag sa dem till Roger efter att han hade luftat sina känslor, våndor och förhoppningar kring Ironman
En halvtimme senare säger han exakt samma sak till mig när jag tvivlande undrar om jag verkligen ska klara min utmaning: olympisk distans den 25 augusti.
Visst är det så att det är ganska sällsynt att man ställer sig på startlinjen med känslan:
– Fy satan vad jag är i form! Mer förberedd än så här kan man inte bli.
Jag gillar att vara förberedd och känna att jag har lagt ner tid och gjort en hyfsad insats för att det ska gå så bra som möjligt. Så känns det inte nu. Faktum är att min enda gren i triathlon som jag känner mig hemma med är löpningen, den har ju spökat rejält för mig under snart 3 månaders tid nu. Jag är ur löpform och fortfarande väldigt mycket nybörjare på att simma ... Det känns ju lite extra i nerverna. Helt klart.
Triathlon är tufft.
Det är ju därför jag har fallit för det så hårt.
En mil kan jag alltid springa hur lite jag än tränat.
Cykla 4 mil ska väl inte heller vara några problem men ...
simma ... 1500 meter i Riddärfjärden! Gulp! Det är där den verkliga utmaningen ligger ...
I dag knallade jag ner till viken som ligger utanför mitt köksfönster men som jag aldrig riktigt sett som ett vatten som lämpar sig för simträning. (Kanske rädd för att grannarna ska förstå vilken galning jag egentligen är hehe ...) Tre minuters promis och vips var jag nere i vattnet. En vit boj låg lämpligt nog på 100 meters avstånd från bryggan. Det blev 8 vändor plus ett varv bröst ... Ja ni vet ju varför ...
Men hur gör jag nu för att känna mig mer förberedd om en månad?
Jag tror att jag har en plan ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar