Skånskt hårdpass 2

Först ett par timmar på stranden sedan en timmes hård cykling igen, tack var den skånska backarna. Resultat: Bruna, starka ben!

Kort fotopaus och en chans för benen att återhämta sig.

Det är under de här varma, soliga sommardagarna som jag återhämtar mig efter våren. Det är likadant varje år. Jag kör alltid lite, lite för hårt på alla fronter: jobb, fritid, träning, familj, fix och trix i vardagen och jag är uppe på det en ganska social typ som gillar att träffa folk. Det är ju så trevligt!

När jag kommer ner till Kivik på Österlen där jag har mitt hjärta är det som om någon stänger av strömbrytaren. Kroppen går ner på lågvarv. Plötsligt sover jag 10 timmar utan problem natt efter natt, jag som är klarvaken allt som oftast långt före 06.00 de flesta morgonar kan knappt öppna ögonen vid 09.00.

Därför låter jag träningen under semestern vara kravlös. Motivationen är inte på topp men resultatet blir alltid ganska gott. Även fast jag inte mäter och sätter upp mål för passen annat än att njuta, kolla in husen jag passerar, ta en runda där jag annars inte kör med bilen, så kommer jag hem med ett snäpp bättre form. Min gissning är att det delvis beror på de skånska mördarbackarna (jisses vilket styrkepass det blev idag på cykeln) som finns här i alla väderstreck men förmodligen är det också den välbehövliga vilan och sömnen som gör sitt.

Hästarna galopperade i kapp med cykeln. Leksugna?

Underbart fina vägar. Knappt någon trafik men motvind.

Finns det något bättre än kvällsträning under sommaren?