Dags att testa tempoställning

Våtdräkterna är undanhängda i källaren och tempocykeln står nu monterad på trainern. Mitt mål är att Ironmancykling 2016 ska ske på tempocykel och inte linjehoj ... 

 

Litet test av tempohojen förra året. Vinglig känsla.

Hur sitter man bekvämt i tempoställning? Finns det damanpassade sadlar? Ska armarna vara i 90 graders vinkel eller hur sitter man egentligen korrekt?
Det här är ett helt blankt kapitel för mig och jag har en del research att beta av känner jag och kanske är det så att jag ska ta hjälp längre fram med en bike fit och möjligen nosa på en egen tempocykel. Den som står här hemma nu är Rogers. Vi är lika långa och kan dela på cyklarna vilket är ganska praktiskt och ekonomiskt. Han har föreslagit att jag ska köpa en och jag anar nog vad som ligger bakom ... Roger är grymt sugen på att få satsa på en mountain bike. Jag köper en  egen tritahloncykeloch han får köpa sin fjärde ... eller är det rent av en femte cykel! Logiskt och rättvist eller hur?!

Planen är att jag under kommande vecka ska testa att cykla på trainern seriöst. Jag har hunnit med några spinningpass men vill redan nu komma igång med trainerträningen som är sjukt mycket jobbigare om man har en enklare trainer som vi har med konstant motstånd.

I veckan har jag tränat med blandad känsla. Body Pump, 45 min morgonspinn och torsdagens simpass kändes bra. Men parallellt med passen så genomled jag några tuffa baby-vak nätter och sömnbristen blev i torsdags kväll så kännbar att jag satsade på vila hela fredagen och häng i soffan. Lördagens löpning blev sjukt tung så jag reviderade planen som var 10 km till 7,5 km i väldigt lugnt distanstempo.

I morse vaknade jag betydligt starkare. Barnafadern hade avlastat mig en natt så jag fick sova hela 4,5 timmar sammanhängande helt ostört och natten därpå sov tösen själv fyra timmar utan minsta pip. Underbart! Det innebar att jag med gott mod drog med mig hela familjen till simhallen i förmiddags och vi varvade sim med lek och att sitta på kanten med lillbebis. Till och med min 20-åriga son var med (och psst, säg inget ... jag tror att gymkillen tycker det är lite, lite coolt med triathlon)
Jättemysigt. Kravlös rörelse som ändå bygger på mängd på ett fint sätt.

1 000 m och lek med barnen.

Jag fortsätter köra med paddlar men även några längder med fenor för att hitta ännu bättre flytläge och stabil känsla. Jag för mycket beröm av coachen och jag blir stolt som en tupp. Han tycker att jag har så gott som perfekt vattenläge, bra armtag och isättning men jag ska glida mer på tagen och ta i mer under ytan för att få upp farten. Och jag slipar, och slipar på min teknik och tycker att det är galet slitsamt att ta i. Men kul!

Än är det lite för tidigt för babypoolen.

Privatlektion. En dröm vore ju om någon av barnen blir nyfikna på triathlon.