Höstträning utan press

När hösten kommer sänker sig lugnet över träningssverige. Nu behöver ingen form toppas. Många lopp är över och målen avklarade. 

 

Men vi är inte riktigt där än. I morgon är det Ö till Ö och jag ska fika och följa hjältarma hemmifrån soffan efter att ha avklarat en morgonjogg före frukost.

Planen var egentligen att avverka min första mil sedan julaftonsmorgon (då jag var i graviditetsvecka 18 typ) med idag har regnet formligen öst ned och visserligen gillar jag löpning i regn men jag har ingen anledning att stressa med träningen ... inte än.

Istället blev det sim och repris på torsdagens tuffa pass, mycket paddlar och jag gjorde mitt bästa med att utmana mig själva och våga köra hårt.

Trots regnet så känner jag redan nu att detta kommer bli den bästa hösten ever. Jag får pusta ut efter en av de absolut mest krävande som finns: graviditet och förlossning och njuta över att det gick vägen och att vi efter en tids trevande har lärt känna vårt nya liv som innefattar ett nytt barn.

Det är underbart.

Mitt i den här utandningen av lättnad som betyder "Yes!! det gick, jag klarade det, min kropp klarade det, vi klarade det och hon mår bra och är frisk vår lilla dotter" så har jag drabbats av en stark tacksamhet och kärlek till min egen kropp. Efter att ha byggt en ny människa och sedan fött fram den så springer kroppen igen, den börjar återhämta sin styrka och den låter mig njuta av min så högt älskade stund i skogen, i löparskor, bland regnvåta granar och på ojämna stigar fulla av lera och rötter. Samtidigt som jag har den ljuvligaste bebis att njuta av hemma i soffan.

En guldklimp som förgyller livet.

Jag summerar veckans träning och känner mig nöjd med:

5 km distanspass löpning
2 x 60 min sim
60 min body bump
60 min styrka
60 min spinning