onsdag 2 september 2015

Ironman Kalmar 2016

Ironman Kalmar 2016 är nu fulltecknat och jag är en av dem som bestämt mig för att satsa en dag i augusti på lite simning, cykling och löpning i en stad som erbjuder världens bästa publik.

 

Triathlon har blivit ett stort intresse för både mig och Roger.

Jag vet inte hur det är möjligt att något ena stunden är helt uteslutet för att i nästa stund kännas helt rimligt.
Det var inte min plan att satsa på Ironman 2016. Jag hade skissat på 2017.

Men så gör Roger det där som han brukar göra: föreslår något knasigt lockande precis efter den stora Kalmarfesten som jag avundsjukt betraktat under en hel dag från vägrenen. Det var ett sårbart ögonblick när jag var som mest motaglig.

– Du kommer ångra dig om du inte köper en startplats. Har du tränat för Vansbro triathlon och klarat det så kommer du vara i form för Kalmar utan tvekan två månader senare.

Jag insåg att han hade rätt och att jag faktiskt har större chans att mängdträna i år och nästa år när jag är mammaledig istället för 2017  när min bebis börjar på förskola och jag jobbar och inte alls vill vara borta från henne även på kvällen för att träna.

Det räckte för mig att bestämma mig! Det blev en startplats och jag är så glad över mitt beslut. Lite rädd om jag känner på tanken riktigt mycket men mest otroligt förväntansfull.
Jag glädjer mig åt ett år full av rolig träning. Jag glädjer mig åt att vara nöjd med den träning jag får till inom ramen för mitt familjeliv. Jag glädjer mig åt att få sitta på trainern eftersom jag måste vara tillgänglig hemma och inte kan cykla när jag vill.
Det känns så kul att få planera, ladda, fundera och tackla utmaningen både mentalt, praktiskt och fysiskt. Det gick jag ju miste om 2014 när jag genomförde racet för första gången.

Jag antar att det är många som läser detta som tycker att jag går helt banans nu som sätter upp ett så högt mål bara ett år efter barnafödande. Men jag känner mig övertygad och för mig är en anmälan = engagemang eller ännu hellre "dedication" som det så mycket bättre heter på engelska. Jag tar den här startplatsen på allvar och det är en av den största tjusningen med att sätta upp ett sådant mål som Ironman för sin träning.
Men vare sig man har fött barn eller inte – att gå i mål på Ironman kan man aldrig ta förgivet.

8 kommentarer:

  1. Du är galen! På ett bra sätt!! :) Åh, då ses vi ju nästa sommar igen! ;) Så KUL!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Galen är en bra grej att vara! Har fört med sig mycket gott i livet. Klart vi ses! Det blir trevligt.

      Radera
  2. Klart du klarar det! :) Supermamman. Ska bli kul att följa ännu en resa!
    P.S när det känns som tiden inte räcker till så tänker jag på er som hinner med och har smått. Det handlar om att prioritera. Sen är det smidigt när man har samma intresse :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linn för peppande ord! Jag tänker att om jag bara har kul hela vägen så ska det nog gå vägen. Och så får jag kika in på din blogg för inspiration! ;-)

      Radera
  3. Wow, du är allt lite galen!! Men jag förstår ditt tänk med att genomföra det 2016 istället för 2017...förskole/jobb-tiden är tuff att få ihop.

    Men lova mig att tjejvasan blir i "mitt" tempo..du får inte lämna mig där i spåret! Däremot får du gärna vara den som är haren så jag blir peppad och tar mig igenom min "ironman"-utmaning :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mell! Vi har ju en deal och den bryter jag inte. Vi ska ha en sååå trevlig resa mellan Oxberg och Mora!

      Radera
  4. Heja dig!! Ska bli spännande att följa
    din resa ☺

    Lycka till!!

    SvaraRadera