Personbästa en helt vanlig fredag

Direkt från jobbet och sen i löparkläderna!

Gustavsberg, ja förmodligen vilket annat samhälle som helst i Sverige, är en ganska stillsam plats fredagkvällar kring middagstid. Några måsar. En och annan galen löpare, men i övrigt helt dött. Skönt!

En löptur, direkt efter jobbet, det var precis vad jag behövde i dag. Jag kom hem, kastade av mig kläderna och gav mig ut på studs med målet att springa i från stressen som byggts upp under veckan. Väl medveten om hur effektivt en löptur är när jag känner att humöret har dippat. Det finns inget som funkar som bra mot stress som ett rejält träningspass.

Jag lämnade alla klockor hemma och struntade i att göra upp någon annan plan än att ha det skönt och satsa på 10 kilometer. (Sneglade dock lite på klockan när jag stängde dörren ...)

Nu är det verkligen härligt milt ute. Efter den långa vintern är de tappra plusgraderna otroligt uppskattade. I min lilla trädgård har äntligen små gängliga krokusar tagit sig upp. I övrigt är hela landskapet brunt och vackert på något dramatiskt sätt. Isen har ännu inte gått kring Värmdö där jag bor. Den har bara krypit undan lite från strandlinjen till sjöfåglarnas stora förtjusning, konstaterade jag medan jag passerade Gustavsberg hamn med starka kliv.

Trots grym träningsvärk i baksida lår och stuss efter gårdagens lunchbesök i gymmet tog jag mig fram över de tomma gatorna i raskt tempo. Det kändes så bra att jag bestämde mig för att pressa mig att springa så snabbt jag orkade så långt jag orkade.

När jag klev in genom dörren igen där hemma slängde jag en blick på den där klockan. 48 minuter! Kanske inte helt exakt men jag är grymt nöjd ändå.

En stressig fredag slutade med personbästa på milen och säsongen har knappt börjat.

Vad bra det går nu!

Löpningen vände en dålig dag till något bra!