Min hyllning till simningen

"Vem bryr sig om jobb och karriär när man kan simma?" Det är ett citat hämtat från ett av mina tidigaste inlägg på den här bloggen. Bloggen som startade när jag inte ens hade doppat huvudet under vattnet sedan barn, inte sprungit längre än 13 km och aldrig rört en racercykel.

Nordnorge! Episkt sim.

Läs inlägget: Inga genvägar till crawl HÄR.

Jag startade den här bloggen när allt som rörde triathlon var nytt i mitt liv. Simningen slog ned som en bomb i min tillvaro och slukade mig med hull och hår. Det var kärlek och skräck i en förvirrande blandning. Jag har under hela mitt vuxna liv varit skeptisk till vatten. Och som jag har kämpat och jag kämpar fortfarande för att bli en hyfsad simmare.

Jag har ingen naturlig känsla för vatten. När det blir jobbigt och tungt blir jag samtidigt rädd och det gynnar varken fart eller teknik. Men simglädjen den är, trots rädslan, intakt. Och jag tror att vi snackar livslång vänskap. Nu uppskattar jag till och med bassängsimningen lika mycket som open water-simningen som hela tiden varit min favoritgren i triathlonträningen.

Med våtdräkt, ute i en sjö är naturupplevelsen hudnära och 100 procent. Den svenska svala sommaren blir inte längre en besvikelse. Ett pass i en spegelblank sjö som krusas av ett stilla sommarregn slår värme, solsken och stränder fullpackade med folk. Jag vill allra helst ha sjön för mig själv, helt själviskt. Eller i sällskap med min livspartner Roger. Något bättre sätt att umgås på kan jag inte tänka mig.

Läs mitt favoritinlägg: Open water-avslutning bland höstlov HÄR

Så vem bryr sig om jobb, karriär och orimlig vardagsstress när man kan glömma bort tid och rum i en kolsvart sjö eller varför inte även i Tibblebadet en torsdagsmorgon? Jag fortsätter väl att nöta på. Hundring, på hundring, på hundring läggs på träningssaldot.

I morse simnade jag stege (100+500+400+300+200+100) med lätt ömmande kropp efter gårdagens kvällslöpning. Jag sprang i skogen och märkte att det känns ju inte alls safe i dessa dagar. Så jag sprang fortare och gladdes över tempot men kom på mig själv att kasta blickar över axeln. Så kan man inte ha det!

Styrka & sim

Kompensationsträning eller dubbelpass? Igår kombinerade jag gymmet med simhallen. Jag var grymt taggad och hade en fantastisk kväll i mitt eget sällskap.

Lägg till bildtext

I Gustavsberg, där jag bodde tidigare, kan man simma när som helst, så länge motionsbassängen är öppen. Visserligen då i 25-metersbana men ändock. Den finns där varje dag mellan 06:15 och 21:00. Här i Täby bedrivs det sedan länge seriös simträning och det är många pass som ska rymmas i 50-metersbassängen. Fördelen är att det råder en skön simsportstämning i simhallen. Omklädningsrummet är ofta fullt av unga simtjejer som tränat innan de går till skolan, det tycker jag är grymt imponerande, och det finns måna duktiga simmare att inspireras av.
I Tibble är badmössa och glasögon mer regel än undantag.

Nackdelen är att möjligheten att simträna för allmänheten är mer begränsad. Två morgonar i veckan, en timme varje lunch, några kvällar i veckan samt helgerna mellan 08:00-12:00.

I går var planen att morgonsimma om jag lyckats skrapa ihop en okej dos sömn vid 06:00.
Icke! Enförkyld, mammig bebis kräver sitt stök på natten och jag behöver många timmar i sängen för att skrapa ihop hyfsat med sömn. Därför blev det dubbelpass efter middagen. mellan 18:00 och 19:00 SATS och styrketräning. Jag körde ett lugnt helkroppsprogram, 2 set per övning, för att jobba igenom kroppen och inte riskera för mycket träningsvärk.

Jag taggade i gång på alla cylindrar! Åh det var så härligt att vara där, fokusera inåt, lyssna på musiken, tänka teknik och utmana med några tyngre reps på vissa muskelgrupper. Jag la på 50 kg på latsdrag. 50 svindalande kilo (jag har typ alltid legat på 30-35) och YES!! Det gick! Jag lastade på massor på rodd, tog en tyngre stång när jag körde axelpress. Hämtade 10 kg viktplanta och gjorde ryggresningar. Jag benböjde, gjorde utfall och pysslade på med god känsla.

Sedan, med peppande musik i öronen, stegade jag till simhallen, böt om snabbt och hoppade ned i vattnet, fortfarande varm efter styrketräningen. 1500 m blandad kompott. Vi var tre personer i snabbanan och samsades fint.
Ett riktigt bra dubbelpass.

Återhämtning & digital detox

Tänk er känslan: Löparshortsen är på. Linne. Den bara (vinterbleka) huden jublar av solens värmande strålar. Ljudet från vågorna fyller dig med kraft och i samma sekund har du glömt januarislasket och det för oss svenskar, självklara mörkret. Spanska solkusten i januari – mycket ljuvligare än jag vågat hoppas på.

Skygg vintervarelse ...

Om jag ska resa bort så ska självklart löpvagnen med ... och våtdräkten. Så tänk er själva synen: Mamman med bebis i bärsele, vagn i ena handen, babyskydd i andra och en enorm väska på ryggen som ser ut att väga bly eftersom den innehåller både våtdräkt, löparskor, blöjor och babymat!
Helt i sin ordning. That's me!

Jag har varit i Spanien och hämtat energi. Dessutom har jag blivit digitalt detoxad på grund av avsaknad av wi-fi. Nyttigt. 

Resan var helt och hållet spontan. Jag satt och pratade om att det vore fantastiskt att passa på att resa bort när man ändå är mammaledig och vips så hade en annan babymamma nappat och kommit på den goda idén att låna hennes föräldrars lägenhet i Marbella. 

Marbella som i mina öron klingar ungefär som Nice ... lite bedagat ... överraskade stort. Vi bodde strax utanför bland golfklubbarna vid Puerto Banús och det var så fint. Jag tyckte ändå om det lite mer "lyxiga" gatvyerna. Parkchefen i stan har helt klart gjort ett kanonjobb. Så välordnat, så mycket blommor och fina parkanläggningar. Bergen ramade in det hela perfekt och det vimlade av cyklister på så väl racer som mountainbike med grymma cykelben. Bergsbyn Istan var så pittoresk att det ilade i tänderna.

Jag har haft ett sjukt barn hemma och träningen har fått vänta (är det 100 år sedan jag tränade ett ordentligt pass??). Det har inte varit läge att lämna hemmet och därefter så var det dags för Spanien. Resans fokus var heller inte träning så jag fick helt enkelt ta det tillfälle som bjöds att först ta en simtur i havet och sedan dagen efter en löptur längs strandpromenaden.

Jag var i himlen!!! Jag kunde inte fatta att det var sant när jag med lätta, lätta steg flög fram mellan Puerto Banús och Marbella. Det var mycket folk ute och promenerade. Många löpare njöt som jag av att bara springa på känsla. Jag fick många hejarop och tummen upp med löpvagnen och Edith framför mig. Jag ville inte sluta  och släppa taget om ögonblicket och det kändes nästan sorgligt att det bara blev en enda löptur i de här underbara förhållandena ... jag avslutade med en dusch på stranden, med kläder och skor på.

Lägg till bildtext

Mitt resesällskap är också mammaledig.