lördag 25 januari 2014

TI-tänk i skidspåret

Teknikträning för att få bättre åk- och simekonomi, det är min taktik just nu. Jag tror att jag som kvinna har mycket att vinna på att bli vassare på teknik.

Just nu försöker jag tänka extra hårt på vad jag sysslar med när jag åker skidor istället för att jaga antal mil. Mitt största utvecklingspotential ligger just nu inte i orken, utan i utväxling av den kraft jag lägger ner i skidåkningen … och i simningen.

– Tänk TI på skidor, våga glid längre på varje skida, instruerade Emma i torsdag när vi tekniktränade i torsdags.

Bra tänk. Total Immerssion, TI fattar jag. TI är jag förälskad i. Så visst, TI på skidorna, det köper jag!

Det är ju så klockrent. Jag ska tänka precis på samma sätt både i simningen som på skidorna. Glida på tagen, fokusera på rätt teknik för att få ut bättre ekonomi när jag ligger i vattnet eller står på snön, i synnerhet när tröttheten slår till. Då gäller det att inte tappa tekniken.

Dagens träning bestod av 1 timmes sim med fortsatt fokus på mina nya kunskpaer i Total Immerssion. Jag blir alldeles vild av glädje. Det sitter där. Det mesta och i alla fall så pass mycket att jag vågar ropa hej och säga: Ja nu jäklar känner jag att jag har knäckt nöten. Nu kan jag simma crawl. Jag ska aldrig mer påstå att jag inte kan simma. Jag kan.

(Det bör få alla triathlonnybörjare som läser det här inlägget att känna hopp. Det går. Bara man inte ger sig.)

Extra nöjd är jag att jag känner att jag inte blir lika störd av andra människor i banan. De kan simma på mig, sparka till mig och se till att jag får in halva bassängen i munnen när jag ska ta luft utan att det hindrar mig från att simma vidare. Det är en riktig seger för mig!

Efter simmet blev det 20 km skidor. Emmas tekniktips resulterade i att jag genast kapade 30 sek per kilometer, trots att trängsel och en del stök i det proppfulla konstsnöspåret. Bara gilla läget och konstatera att det inte lär vara mindre folk under själva Öppet Spår-dagen.

Jag övade på att åka stort och lägga ner min gamla energiska åkstil som jag såg överallt bland skidåkarna i spåret. Det syns med blotta ögat att sånt åkande kostar enorm kraft.

Och pricken över dagens träning – jag hade sällskap med goda vännen Irmi! Supertrevligt! Det är inte alla vänner som hakar på "Projekt träna halva dagen"!

Glada frisk töser!

fredag 24 januari 2014

Grymmaste fredagsmyset

Fredag. Jag och mina fina barn. Gymmet. Och hela helgen ligger framför oss som en ocean av ledig tid.

Härligaste känslan.
Vi puttrade runt i gymmet alla tre. Storebrorsan instruerade lillasyster, peppade mamma med att säga:
– Du ser stark ut mami. (Och sen bänkade han 100 kg ... när hände det där???)
En snabb sväng in i bastun och på vägen hem plockade vi upp tre stora portioner thai.
Nu har allt slunkit ner. Plus en hel liter glas, polka och hallonlakrits.
Vi ligger nerbäddade under filtar i soffan – Bästa fredagsmyset ever!

Visst är de snälla som ställer upp på en bild för bloggen! :-)

onsdag 22 januari 2014

Tränande människor – generösare än andra

Det är nåt särskilt med människor som älskar att träna. De är generösa, fulla av iver att inspirera och öppna och jäkligt trevliga människor. Precis sån är Emma. I dag bjöd Emma mig på ett grymt teknikpass på Stockholm Stadions nypreppade slingor skidspår.

 

Wohoo!! Härligt med skidor.

Det kunde inte komma mer lägligt. En timmes grymt teknikpass med massor av tips och nya kunskap är precis vad jag behöver och kanske det absolut smartaset att för mig att satsa på inför min Öppet spår-utmaning.

Emma träffade jag förra veckan på min simkurs. Och som alltid är det kul att lära känna nytt folk som brinner och har samma intressen. Snacka om att jag blev glad när jag fick ett facebookmeddelande med en fråga om jag ville haka på och åka lite skidor (kan man tänka att Emma läst mitt söndagsinlägg och sett en högst tveksam skidåkare på bild ... hehe.)

Emma är alltså inte bara en grym simmare (hon var en av de där snabbtjejerna och har kört swimruntävlingen Amfibiemannen ) hon kan dessutom åka skidor och är en duktig löpare och är en av dem som driver löpgruppen City Runners.
Förra året körde Emma Tjejvasan och hon är dalkulla från början = född på skidor.

Att skidor är ett naturligt inslag i Emmas liv rådde det ingen tvekan om. Hon greppade vant mina skidor och vips hade jag fått lite fästvalla. Sedan började vi passet som erbjöd en hel del a-ha upplevelser. (Ni vet hur mycket jag älskar det! Jag log från öra till öra)
Jag har trots allt åkt några mil i mina dar men oj vad kul det var att lära sig hur man gör rätt.
Hur stakar man med magen? Var är det korrekt att sätta stavarna? Hur åker man på energisnålast sätt.

Och staka fick jag göra, 6 km totalt, runt runt. Metodiskt, med magen jepp och så hela hemligheten: hjälpa till med höften och låta kroppen skjutsa fram sig själv. Och tyngdpunkten på skidorna, en justering där gjorde massor.

Stakning med frånskjut övade vi också. Att få in höftens rörelse här var svårare för mig som har svårt att hålla koll på armar och ben men med lite övning så.
och sist körde vi diagonal åkning, först utan stavar 1 km för att öva förflyttning av tyngdpunkten och att glida långt på varje skida och sedan med stavarna, vilket var lite trassligare.

Det var ett grymt pass som kändes i core och rygg, Jag tror det är ett tecken på att jag har gjort rätt. Stockholmshimlen var nattsvart. Stadions belysning lös upp spåren och folk stakade sig runt varv efter varv. Nybörjare, ett och annat litet barn och en hel del med vasaloppsångets i blicken.
- 10 grader. Mina fingrar domande bort och låren var stela av köld, men jag ville inte sluta. 25 varv eller var det 20 jag fick ihop innan jag hoppade av spåren.

Jag hoppas jag får träffa Emma flera gånger! Vilken generös och duktig skidåkare!

Strax före 18.00 var det fortfarande lugnt på Stadion. Kring 19.00 vad det fullt.

Bra ställe för teknikträning.


tisdag 21 januari 2014

Tufft upplägg på spinning

Spinningen och jag är en ganska ny bekantskap. I början av vår relation så kändes det bara främmande, obekvämt och jag fick ofta en längtan att fly. Men sakta, sakta har känslorna börjat spira. 

Bild från en av de sista cykelturerna i slutet av sommaren.

Spinning, är spinning och har inte mycket att göra med cykling, det vet jag. Det finns en hel del i spinningen som jag inte riktigt förstår. Position 2, vad är den till för? Är man otränad blir det sjukt jobbigt i benen och visst är det skönt att sträcka på sig.

Just nu spinner jag för att variera löpningen. 
Därför att jag inom någon månad ska cykla runt en ganska stor sjö och det kommer ta några timmar.
Därför jag tydligt känner att min kondition förbättras och att jag lyckas pressa mig mycket hårdare under ett spinningpass, än jag normalt brukar klara under ett löppass.

Men jag har en trainer i familjen som står och väntar på att jag ska ta det där steget som gör mig ännu till en lite mer äkta triathlet och lite mer som de där tuffa, sportigare rackarna som tränar riktigt proffsigt. För timmar i trainern det är det som kroppen behöver. I synnerhet om man planerar att köra med tempostyre, det hör jag alla ruttade triathleter prata om.

Planerar jag att köra i tempo styre?? Jag har faktiskt inte tagit ställning till det (hur sitter man på en cykel med tempostyre, jag har testat och det känns bara otroligt obekvämt). Jag är ingen säker cyklist. Men jag har tänkt att övningsköra och träna cykelteknik. Jag tror framförallt att mina medcyklister i Fredrikshof som jag ska cykla en del med i vår kommer att uppskatta den manövern.

Dagens upplägg på spinningpasset fick endorfinerna spruta! Jag gillade upplägget och lyckades pressa mig ordentligt.
Passet var uppdelat i tre block: Uppvärmning, Klättring upp till 83 procent av maxpuls och sista blocket pressade instruktören oss att nosa upp mot 90 procent. Inför varje nytt block så tittade instruktören strängt på oss och sa:

– Nu lämnar vi den zonen för gott, nu ska vi bara uppåt.

Kroppen kändes härligt utvilad. Annorlunda. Det är första gången i mitt liv som jag har tränat så hårt som jag har gjort under de senaste veckorna. Jag har aldrig tidigare sprungit intervaller regelbundet, aldrig tidigare sprungit lånngpass uppemot 18 km flera veckor i rad och aldrig tidigare spunnit flera gånger i veckan ...  och dessutom gjort allt detta under samma veckor.

Under simveckan vilade jag helt från löpning och spinning. Jag la bara in ett styrkepass och ett pass skidor vid sidan av mina 7 timmars simmande.  Måndag och tisdag ägnade jag helt åt hem och barn.

Känslan i dag när jag  kontrollerat pressade upp pulsen var helt ny. Jag kände mig tränad och stark, en känsla som är sjukt peppande! Just nu gör jag något som funkar och är bra!

Jag längtar redan till imorgon och nästa träningspass.

Woop, woop!

söndag 19 januari 2014

På egen hand med Total Immersion

Stärkt inne från och ut av intensivveckan i Total Immersion, med en ny simkänsla i kroppen och vassare självförtroende gick jag till simhallen i dag. Men hur skulle det kännas på hemmaplan? Utan coachen?

Att simma under inramningen av kursen, med andra kursdeltagare och att simma ensam i en miljö där alla gamla vanor sitter i väggarna det är en utmaning i sig själv. Det var vi flera kursdeltagare som konstaterade efter att ha övat under kvällstid.

Därför kändes det nervöst i morse när jag gled ner till Tibblebadet. Jag har hoppats så mycket på simveckan med Ann-Karin Lundin. Det är nu när kursen är över som jag får kvittot på om jag verkligen utvecklats under kursen.

Men en sak är säker. Simningen har hittat en så stor plats i mitt liv och i mitt hjärta att jag utan problem, och mer än gärna ställer klockan extra tidigt på morgonen för att kliva ut i kylan, sätta mig i en iskall bil och köra till simhallen – bara för att simma!

I snabbanan var det ovanligt tomt. Jag hade sällskap av två tjejer som helt uppenbart var triathleter och en stor haj = man som hamrar sig fram med platta mellan benen.

Min taktik var att i första hand bara simma med fokus på helhetskänslan. Plan B gick ut på att köra igenom de drillar jag övat under kursen i händelse av att jag inte alls hittade in i tekniken.

Första 100 m var flåsiga, spända och på tok för nära gamla vanor. Jag skällde tyst ut mig själv. Manade mig att fokusera, mindes AK:s ord i head seatet och rabblade för mig själv:

Avlsappnad nacke, lasern fram, breda armtag och hitta drivet och glidet och så där ja! Där infann sig känslan. När jag sedan påminde mig själv att spänna kroppen, sträcka fram armhålorna och inte börja nästa armtag för tidigt, ja då kunde jag till och med fokusera på de höga armbågarna och avslappnade händerna.

Det kändes underbart.
Jag måste öva mer ja, men jag har ett helt nytt sim nu.
Och en av de absolut tydligaste skillnaderna är att jag vet att jag simmar, att jag kan. Och plötsligt vågar jag dessutom ta plats där i banan och simma med fokus på mig själv och jag struntar i om de andra plaskar på mig. Det var helt fantastiskt!

Jag har bestämt att jag är värd en symbolisk belöning. Jag ska fira min nya simkänsla med att köpa mig själv en present. Jag ska simma TI i en ny fin baddräkt med lite attityd. Jag har inte bestämt riktigt än vilken jag ska välja:








lördag 18 januari 2014

Lycka är 2 km skidpår

Tänk vad ynka 2 km skidspår kan gör en lycklig! Ända in i själen! Äntligen har snön kommit och jag kastade mig ut på konstsnöspåret i Täby tillsammans med ungefär en miljon Stockholmare i alla åldrar.

Förväntansfull inför 2 km spår! Man tager vad man haver och det var helt underbart!


Vinterveckan i Sälen är slutsåld för första gången i historien. Alla ska köra Vasaloppet och ingen snö hela Mälardalen och väldigt dåligt även norröver. Fram till nu. I dag kunde jag äntligen plocka fram skidutrustningen – och nej, jag var inte ensam.

I dag packade jag in skidorna och begav mig till ett Jarlabanke, konstsnöspår i Täby som erbjöd 2 km preparerat med två slingor spår som var heeeelt nerlusade med folk. Några av dem var barn. Galet! Men kul. Och oj vad folk njöt. Det var en fröjd att se!
Trots att det bitvis bildades lämmeltåg av längdskidlöpare i spåren så gick det förvånansvärt bra att åka. Jag gnetade på, varv efter varv och skrapade ihop 14 km.

50 mil skidor är tydligen lämpligt att nöta in i kroppen innan man ger sig på Vasaloppet. Jag har lyckats skrapa ihop 5 mil i Bruksvallarna plus mina 14 km fram till i dag. Inte mycket att hurra för. Även om jag nu inte har mitt träningsfokus på skidor, utan triathlon, så känner jag mig en smula besviken. Jag hade hoppats på snö tidigare så jag skulle ha lite bättre möjlighet att komma in i skidandet men, nu är det som det är och jag ser fortfarande framemot Öppet spår och dagarna jag och Roger ska spendera i Sälen.

Så hur ser planen ut? Det ett som är säkert: Här ska nötas mil!
Störst chans att bli lite bättre har jag kanske om jag fokuserar på att träna lite teknik och balans. Jag har nog mycket att vinna om jag hittar en bra rytm och flyt i skidandet.
Staka bör jag också satsa på och sen får vi se.

Jag körde Tjejvasan på 3 timmar blankt förra året så jag räknar med att vara ute 9 timmar och så länga har jag aldrig sportat tidigare. Perfekt med lite uthållighetsträning!

Hela Stockholm på plats!
Analys av den här bild: Jag TAR ju inte I!! Jag måste öka!
Snart kommer slingan vara dryga 5 km.
Proppfullt med bilar. Tänk vad lite snö gör med folk.

fredag 17 januari 2014

Fulladdad med Total Immersion

Sista dagen. Sista chansen att insupa filosofin, känslan, rytmen och tekniken som tillsammans utgör simtekniken Total Immersion. Coach AK var extra laddad och fick hela gruppen att ge järnet.


Anna-Karin Lundin.

– Nu är det mycket i huvudet. Nu  kan det bli lite trickigt. I dag ska vi drilla "two beat kick" och avsluta med att ni kör 50 meter på tid. Vi ska se om ni har blivit snabbare under veckan.
Anna-Karin Lundin ville inte spilla någon tid. Sista passet under intensivveckan i Total Immersion höll hög takt. I dag fick vi inte många chanser att stå och pusta vid kaklet.

Vi fick öva den svåra diagonalkicken och göra en viktig justering i andningen: att inte rotera för att hämta luft och inte lyfta huvudet. Här visste jag att jag hade mycket att hämta och bestämde mig för att verkligen utföra övningen så bra det bara gick.

För varje armtag ville AK att vi skulle vrida huvudet åt samma sida, utan att komma över vattenytan. Armtag, vrid, armtag vrid, armtag vrid lite, lite till så ena glasögat hamnar övar ytan och munnen kan suga in lite luft och så ner, armtag, vrid, armtag, vrid, armtag och vrid lite mer för luft.

– Göm er för mig, jag ska inte ser er. Kom bara upp så pass mycket att ni får in luft och så ner med näsan. Lasern ska vara rak.

Den här övningen blev en revolution för mig. Så smart, så enkelt. Aldrig mer tänker jag lyfta pannan och böja nacken!

Laddade AK stod vi bassängkanten och sprutade ur sig kommentarer, pepp, korrigeringar och instruktioner riktade till var och en av oss. Ett engagemnag som spred sig ner i vattnet.

– Kom igen nu gänget. Vad fint ni simmar. Vad härligt det är att se er!

Och då och då kom det ett:

– Braaa Helena! Där har du det! Glöm inte armbågen, släpp nacken!
Och jag blev så glad att jag självklart ansträngde mig ännu mer!

Jag känner mig otroligt nöjd med veckan. I går tänkte jag att det här med Total Immersion kommer bli svårt att öva på egen hand. Så mycket att komma ihåg, så mycket att sätta samman, så mycket att glömma bort.
I dag, när jag slapp de krångliga drillarna, så kände jag att det finns där. Den förbaskade kicken, armbågarna, drivet.
Och när jag såg mig själv på film, på Anna-Karins iPad så blev jag på fullaste allvar överraskad:
– Är DET jag???? Det såg ju .... hundra gånger bättre ut än jag kunnat drömma om.

Och en väldigt stor bonus: Plötsligt inser jag att jag är betydlig lugnare i vattnet än jag någonsin har varit och när jag simmat min 50-i-a på 50 sekunder så insåg jag att jag inte alls var andfådd och att känslan av ansträngning var lika med noll ... så varför tog jag inte i mer för att få en bättre tid??
Dessutom fick jag fullt godkänt av coachen.
När jag klev ur bassängen pekade hon på mig och sa:
– Helena, du klarade att hålla tekniken hela vägen!

Wohooo!!!!


torsdag 16 januari 2014

Vilken kick!

En ynka liten kick och allt som kändes så bra igår blev plötsligt jättesvårt – igen! Men gänget tog det med gott mod och vi skrattade gott åt den kollektiva kortslutningen när vi skulle testa "Two beat kick".

Nu har fyra dagar av intensivsimkursens fem dagar passerat och det känns som om jag har lärt mig massor om att simma, misslyckats, lyckats och misslyckats igen. I bland bara händer det. Hjärnan fattar och får till alla moment och då kommer det jag kallar tvåleffekten! Hal som en tvål, det är precis så det känns när kroppen får fart genom vattnet.

Vi övade armtag väääldans långsamt ett bra tag för att slipa bort gamla vanor att slänga upp hela armen från axeln. Och sen skulle vi jobba med kicken och det är där det händer. Den där 2 beat kicken är tydligen en av hemligheterna bakom TI.

Höger hand i vattnet, vänster fot kick/snärt ... haken är ganska tydlig här. Man ska jobba med kroppen diagonalt, dessutom ska handen i först och sedan kommer kicken. Min kropp vill göra båda samtidigt.

Det var inte många av oss som klarade det klockrent (fast en del i gruppen är såklart superduktiga, "snabbtjejerna" till exempel, de sopar banan med oss alla). Men glada var vi ändå! Bildbevis på det!

Trevliga lunchgruppen! Nu har vi simmat ihop under fyra dagar.
Förövning innan vi går i vattnet.

onsdag 15 januari 2014

En 25:a simmagi

Total tystnad. När Anna-Karin Lundin klöv vattenytan och simmade iväg, kraftfullt, helt tyst och till synes perfekt – då stod alla adepter och fullkomligt gapade.


Anna-Karin efter ha visat hur riktig TI går till.

Det var faktiskt ett ögonblick fyllt av magi för alla oss som vikt varje lunch, under en hel vecka, för att simma med proffsigaste TI-simcoachen.
Genom de stora fönsterrutorna trängde vinterljuset in i simhallen och lyste upp den turkosblå poolen. Alla klev ur vattnet. Inklusive de ordinarie badgästerna som såg ut att undra vad som stod på. Det blev helt tyst i simhallen och vattnet var nästintill helt stilla när Coach AK visade hur riktig TI-simning egentligen ska gå till. Och det var så snyggt!
Det var magiskt.

Och ja, jag inser hur nördigt det är att bli så hänförd av en 25:a frisim.

Gladast blev jag nog ändå idag av min egna simprestation. Efter dagens pass blev jag utnämnd till dagens simmare och fick ett fint pris, en fin liten wet/dry bag från TYR, att lägga den våta baddräkten i.

Priset fick jag efter att ha kämpat massor med en massa trixiga övningar och drillar utan att lyckas särskilt bra med att hålla reda på alla kroppsdelar, till att fara iväg som en raket i vattnet när vi väl fick använda oss av allt nytt och sätta samman det till simning – då fick jag det att funka och wow vilken simpower jag fick till. Det blev också en 25:a simmagi i min värld!

– Bra Helena, vilken kraft du får till, vilken fart, fick jag som belöning i head-setet.

Och jag kände själv när plötsligt jag gjorde övervägande rätt där i vattnet. Det var så härlig känsla att jag inte villa förstöra den genom att ta luft och pang så var jag framme vid kaklet!

De utlösande teknikjusteringarna i dag var:
1. Hämta kraft från coren under simtaget.
2. Se till att inte pausa med armtaget, i synnerhet inte långt bak med armen.

Och allt detta har en massa tjusiga namn och förklaringar med korrekta termer, men dem får jag lära mig en annan gång.

I kväll njuter jag av att hela kroppen är full av simglädje.

Det gick för snabbt för min kameratelefon ....

Trofé för störst utveckling under kursens första 3 dagar!

tisdag 14 januari 2014

Framsteg med Total Immersion

Byggsten, efter byggsten. Anna-Karin Lundin staplar nya kunskaper i mitt huvud. Redan efter dag två så känns huvudet fullproppat.

Anna-Karin beskriver armens position i vattnet, sluttande neråt, avslappnad hand.


I dag började Anna-Karin Lundin, Coach AK, med att dömma ut dolmen och sedan paddlar och helt klart benplatta. Hjälpemdel är väldigt sällsynt bland TI-utövare och ger enbart en falsk trygghet.
– Det är lika bra att öva balans och vattenläge direkt istället för att använda den där dolmen, menar AK.

I dag var det intensivveckans andra dag. Vi började med 100 m insim med fokus på vattenläget och att lasern, som går som en tänkt stråle från hjässans mitt, rakt fram till bassängkakelt på andra sidan. Och den där strålen ska peka rakt fram oavsett om man simmar med näsan ner eller vänder upp huvudet för att hämta luft. Höfterna ska hållas still och man ska absolut inte rotera upp på sidan.
Bara alla de detaljerna ingick i det första momentet.
Sedan simmade vi 50 meter med fokus på breda armtag.

Därefter fick vi en drill att nöta. Skate. Utifrån den drillen började vi bygga på de för TI, rätta och karakteristiska armtagen med hög armbåge, helt avslappnad underarm och avslappnad hand och fingrar. Och handen ska självklart ner i rätt läge, inte för långt fram, inte för nära pannan utan i linje med armvecket.

Allt det här har fina engelska termer. Jag kan inte återge en enda men jag vet precis vad jag ska korrigera när jag hör dem i head-setet aqua talk som alla deltagare bär under sin badmössa under hela passet.

Avslutningsvis fick alla simma snabbt.
 – Med ansvar, tappa inte tekniken och allt ni har lärt er helt. Då är det ju ingen idé att ni är här, peppade Anna-Karin.

Så hur går det för mig?
Det är roligt. Det är både logiskt och lätt och väldigt svårt på samma gång.
Jag tycker att det ser ut som att alla andra får till det en smula lättare än jag. Det är det här med vattnet och rädslan... Men det går sakta men säkert framåt.

Logiskt och lätt därför all ny teknik vi har testat hittills har känts bra att utföra. Långt mycket bättre än det jag har sysslat med under det senaste året. Vi får tydligt veta varför vi gör övningen vilket bygger en förståelse för hur allt hör samman och att allt arbete vi gör leder till att vi blir bättre på att minska motståndet i vattnet och rikta all kraft framåt.

Det känns svårt därför att kroppens muskelminne är brutalt starkt. Så fort jag blir störd och tappar fokus så är det bara att börja om. Jag tycker också att det är svårt att känna att kroppen verkligen utför rätt rörelse. Jag skulle vilja ha en spegel och se mig själv, eller bli filmad.
I dag kände jag, och flera andra i gruppen, att den där armrörelsen, som är så typisk för TI, den är armar och axlar inte van vid. Här behövs nötas.

– Ni behöver 100 timmars träning för att den nya tekniken ska sitta ordentligt, konstaterade coachen.

Och sagt och gjort. Jag betade av den första timmen redan ikväll. Roger och lill-pöjken lekte i banan bredvid och jag simmade och simmade med allt fokus på de där armarna, långsamt med eftertanke.
Det gick så där men .... när jag började mata på, la ner lite kraft i armtagen så kände jag att enbart på att tänka laser  och avslappnad nacke (så som AK sagt och inte alls som jag tränat tidigare), breda armtag så blir jag stabilare, jag känner mig tryggare och jag tror att det faktiskt går snabbare än tidigare.

En sak är säker. Jag är såld. Kär. Total Immersion är som poesi. 
(Och DET visste jag ju hela tiden!!!)

Vasalundshallen _ förmodligen Stockholms kallaste.

måndag 13 januari 2014

Första dagen – kurs i Total Immersion

Triathlonproffset Jonas Colting är inget fan av tekniken. Jag tror att det är helt rätt verktyg för mig. Före detta olympiern Anna-Karin Lundin är den första i Sverige som utbildats till coach i simtekniken Total Immersion. Den här veckan har hon intensivkurs i Stockholm. 

Bilden här hämtad från Simcoachen.se och föreställer Coach AK.

Första gången jag såg ett filmklipp med simtekniken Total Immersion stod jag bara och gapade. Det var Anna-Karin Lundin som tillsynes helt avslappnat simmade kraftfullt i bassängen på Playitas. Snabbt, kontrollerat, proffsigt.

Jag har tittat på det där klippet många gånger sedan dess och plågat min omgivning med att visa dem filmen. Ofta med kommentaren: Har du blivit så nördig nu att du går igång på sånt här. (Svaret är ja på den frågan.)
Och jag har bestämt mig: Jag ska lära mig tekniken och överraska mig själv genom att lyckas med något som jag bara för något år sedan aldrig någonsin kunnat tro om mig själv.

Jag hade höga förväntningar när jag gick till Vasalundshallen i Solna i dag för att genomföra det första simpasset av fem under coach AK:s intensivvecka i TI.

Det var ett trevligt gäng som satt vid bassängkanten, drygt hälften triathleter med målsättningen att simma längre med mindre energi och helst snabbare till nästa säsong. En av deltagarna var simmare och en annan hade siktet på att testa swimrun i sommar.

– Alla ni som har kommit hit har en fitness, det syns, men där i vattnet så spelar det inte så stor roll. Ni ska få lära er att med rätt teknik kunna simma så energisnålt som möjligt, inledde Coach AK och sen fick vi alla tio ett head-set under badmössan för att kunna ta emot instruktioner medan vi simmade.

Rätt vattenläge, avslappnad nacke, simma brett, glida på armtagen och helt enkelt simma så avslappnat som möjligt, det var sånt vi fick öva på.
Jag är nöjd och sätter stort hopp till att verkligen få en a-ha känsla under den här veckan.

I dag överraskade jag mig själv genom att lyckas riktigt bra med vattenläget och det var så fantastiskt att se Anna-Karin där på bassängkanten och se henne visa det som jag försökt förstå genom att läsa och titta på Youtube. Och jag fortsätter att imponeras av Anna-Karin som tog hand om alla sina adepter med stort tålamod och proffsig pedagogik och spred positiv simkänsla och självförtroende till oss alla.

I morgon är det dags för dag 2. Jag är helt uppslukad av detta!



söndag 12 januari 2014

Härlig söndag toppad med löpning

Nu är den här! Snön! Äntligen och det känns på något sätt i luften att den har kommit för att stanna. Bra för Vasaloppsträningen, lite mer utmanande för löpningen.

Jag hejar på snökanonerna som just nu jobbar på i Täby!!
 
I morse var klockan ställd på 07:00. En timme senare stod jag och Roger i Solnaishall och hejade på en taggad 8-åring som slog AIK med 11-1 på hemmaplan. (Vi brukar ju säga här hemma att träning lönar sig, ja sannerligen).

Därefter överraskade min älskling mig med lyxfrukost på Såstaholm Hotell. helt ljuvligt! Vi satt vid ett fönsterbord med utsikt över Vallentunasjön och fyllde våra magar med massor av go Müsli, bär. nötter, frukt, äggröra toppat med en nygräddad våffla med chokladcréme, vispgrädde och en stor kopp kaffe. På det skulle vi springa långpass.

Det är ju söndag. Och rutinen sitter ganska så bra nu sedan någon månad tillbaka. Intervallerna har jag också betat av.
Tvisten i dag var ju bara att snön och kylan har kommit till Stockholm och jag tillhör dem som blir kall fort. Fötterna tappar all känsel och fingrarna bli helt vita. Jag har respekt för kyla, en rest från de år jag bodde norr om polcirkeln.

Så jag laddade med ullunderställ, ullstrumpor, en träningströja, tjockare tights, vindjacka och dubbla vantar: Mina vanliga löparvantar (som är ganska tjocka) plus ett par rejäla täckvantar och mössa. – 8 grader och inget av detta satt i vägen. Två par vantar var klockrent för mig och dessutom var det helt nödvändigt att hålla lite högre tempo för att hålla värmen.

Roger och jag sprang runt Rönningesjön i Täby. Två varv. Vi njöt av det vackra vita och kontrasten mot den mörka sjön som kantades av vass.
15 km, vi var ute 1,5 timmar och tog någon liten paus här och där, sedan bums in i bastun. Det har också blivit rutin: Varm bastu efter långpasset och jag är så tacksam för de gamla friluftsområden och de eldsjälar som kämpar och ser till att de gamla och riktigt slitna byggnaderna får fortsätta göra nytta för oss som tycker om att varva glammiga gym med det enkla och lite anspråkslösa.

Löpningen kändes bra. Men jag har varit trött i helgen. Funderar lite på om jag ska låta det gå en vecka utan långpass. Igår körde jag spinning dubbelpass: 45 min activio och sedan 55 min vanligt hårt spinn. De 15 minuter som var mellan passen satt jag och höll pulsen uppe på lagom ansträngande nivå. Resultat: Det blev inget besök på Fotografiska med min älskling som jag längtat efter. Istället somnande jag hemma på soffan.
I dag blev det också en tupplur innan löpningen. Ett sätt för kroppen att tala om att jag behöver vila på riktigt?!

I morgon är det dags för simkurs. Jag har tagit ut semester för att under hela veckan ta långlunch och simma med Simcoachen.se. Det ska bli otroligt spännande.


Älskling.

Bra uppladning inför dagens långpass.

tisdag 7 januari 2014

Drillat vattenläget

Nästa vecka är det dags för min efterlängtade kurs: Intensivvecka i Total Immersion med Coach AK. Inför det vill jag ha fått upp bra vattenkänsla och hinna öva på vattenläget.

Mina ben är slitna. Trailpremiären har resulterat i stumma ben ända upp i ljumskarna och ömma muskelfästen kring vristerna som förmodligen är på tok för svaga. Tufft det där med löpning i terräng (inget för 08:or??!!).

I går körde jag överkropp i gymmet och testade några ny crossfitinspirerade kombinationsövningar med skivstång. I dag är jag helt öm runt hela bröstkorgen (har aldrig hänt förrut), bak på ryggen och upp i nacken.

Jag kör hårt nu. Det känns. 
Så att glida ner i den ganska behagligt tempererade bassängen här hemma i Gustavsberg kändes som ren och skär lyx och vila ...
Jag fortsatte med mitt benfokus. Betade av tråkiga längder benspark med fenor och utan fenor. Simmade snabbt men kontrollerat med fenor. Simmade utan fenor med fullt fokus på vattenläget och målsättningen: hälar precis under vattenytan.

Jag var lite ofokuserad. Simkamraterna i snabbrännan var lite för pratsamma och faktiskt ett snäpp långsammare än jag – det var första gången jag fick uppleva det.

Jag testade även en övning som Coach AK, Anna-Karin Lundin har bett oss deltagare att öva på innan kursen börjar. Kolla filmen här nedan.

Jag ser verkligen framemot att få träffa Anna-Karin och jag har just nu satt allt mitt hopp på att hon ska ge mig tips som gör att jag slipper stöka runt i vattnet så mycket. Med lite tur kommer hon att hjälpa mig få till bättre fart och balans. Jag vet att det kommer bli en del tuffa andningsteknikövningar som går ut på att ha ett glasöga under, respektive ovanför vattenytan vid andning ... Och armtagen ska inte påbörjas förän den andra handen är framme vid vattnet igen.

Det ska verkligen bli utmanande, intressant och hur kul som helst. Längtar massor!!!

Här är övningen som tydligen ska drillas mycket

En lite selfie tagen i största hemlighet ....

Gårdagens vitaminchock: hemmagjord rödbetsjuice! Smakar ... rå grönsak och lite jord. Rödbetsjuice sägs ju vara en dunderkur för alla som vill prestera i uthållighetssporter men jag har inte hittat det i någon butik och hälsokost har jag inte kommit till än. Tror på att äta varierat av vanligt käk. Ganska mycket om det är bra grejer. Och eftersom det stod en juicemaskin i skåpen och de ekologiska rödbetorna reades ut på Coop så köpte jag hem ett par kilo för att testa.

Lite pillrigt att skala och greja men varför inte. Det kanske det kan vara värt.

söndag 5 januari 2014

Trailpremiär i Hellas

I dag hamnade jag lite ur spår. Äntligen! Jag har ju tänkt länge nu hur bra, nyttigt, jobbigt och effektiv träning det är att springa off track.

– Den här slingan, den gröna, den tror jag blir kanon för er!
Killen i blå Björn Dhälie Cross-skidjacka nickade bestämt mot mig och min goda väninna Irmi och verkade helt klart ha full koll på alla spår kring det populära friluftsområdet Hellas i Nacka. Han såg dessutom både snäll och ärlig ut i blicken så det fanns ingen anledning att inte tro honom. Så Irmi och jag skuttade förväntansfullt iväg längs spåret ... Mentalt laddade för 18 km slät och fin löpning i prattempo. Ett typiskt distans-söndags-pass med andra ord ...

Irmi – stark som en oxe, minst! Kul med löpsällskap som är på samma nivå!

I dag hade jag och Irmi stämt träff  med ambitionen att testa ett helt nytt sätt att umgås. Vi skippade det först tilltänkta krogbesöket inne i Stockholm på lördagkvällen och bokade istället in ett långpass löpning på söndagförmiddagen, med påföljande bastubad och lunch i Hellasgården.

Så långt flöt allt på bra.

Tills vi träffade killen i Björn Dhälie Cross-skidjackan – då hamnade vi helt åt skogen. Den där gröna slingan var allt annat än ett vanligt löpspår, det insåg vi efter knappt 2 km när det plötsligt blev så brant att det var omöjligt att ta ett enda löpsteg.

Förutom, när vi hade trailat av en 12 km och hamnat i ett slags glapp mellan de slitna, svagt skymtande gröna markeringarna som fungerade som vår livlina tillbaka till civilisationen och tvingades springa fram och tillbaka tre gånger tills vi började bli tveksamma över vilken riktning som vi senast kom ifrån (bör man ha med sig karta när man trailar??), så var det heeeelt ljuvligt!!!!!! Otroligt jobbigt. Bitvis väldans blött och brant men på det stora hela så jublade kroppen. Snacka om funktionell träning: höftböjarna blev slitna, knäna lite ömma, huvudet fick jobba medan fötterna trixade och skuttade än hit, än dit, upp ner, kors och tvärs.

Det här blir man stark av. Det här ökar kroppskontrollen. Och dessutom känns det trots allt slit ganska skonsamt eftersom tempot blir betydligt lägre än när man spettar på som vanligt i löpspåret.

Jag är så glad att den där killen lurade oss att ta helt fel spår. Jag var riktigt, riktigt trött och nöjd (det här måste jag göra om snart). Vädret var blött men temperaturen helt perfekt. Garminklockan visade 15 km. Vi var ute i nästan två timmar. Det var ju ingen sprintfart direkt men långsamt nötande (inklusive en del irrande) är ju precis det jag behöver.

Efteråt firade vi med bastu och en god lunch precis som många andra friluftsälskande Stockholmare som var där.

Dimman låg tät. Så här års brukar skridskor vara en vanlig aktivitet just här.

Magi, tycker jag, grått tycker många andra ... men hallå ... kolla vad vackert!

Det blev inget vinterbad för oss just idag men många andra hoppade i.

Trötta och hungriga på riktigt! Maten satt som en smäck.

fredag 3 januari 2014

Styrka & fart

Jag tänker mycket på fart just nu. Ni vet – jag vill ju bli snabbare både som löpare och cyklist. 

 

Lediga, slappar, gör inget särskilt, tränar och fikar lite då och då.

Utan snö, med plusgrader, gröna gräsmattor och grådis då blir det en hel del löpning för att hålla humöret uppe.
I vanliga fall skulle jag jubla över den milda vinter och den förlängda löpsärsongen men med Vasaloppet inplanerat för först gången i mitt liv så börjar det kännas allt mer nervöst. Hur ska det bli?

Än så länge har jag inte riktigt våga tänka tanken fullt ut men tänk om det blir väldigt dåligt med snö mellan Sälen och Mora och jag måste ta mig igenom loppet på dåliga spår utan riktigt skidträningen ... 9 mil kan bli väldigt plågsamt på det sättet!

För att slippa tänka på detta scenario så springer jag fortare än vanligt och funderar på vilka styrkeövningar jag behöver satsa på för att stärka upp mina svaga länkar i löpningen.

Därför har jag under de senaste två dagarna utmanat mig själv genom att genomföra ett intervallpass, 5 km löpning med intervallerna:

8x200 meter i 4:08 tempo

Nu är det gjort och nu är det bara att fortsätta att bygga långsamt härifrån.

Dessutom har jag jobbat ben i gymmet: 
Squats
Benpress
Step up på bänk med 2x5 kg hantlar
Utfall med medicinboll + rotation

Jag har gett mig själv i läxa att läsa på vilka övningar som är bra och relevanta för både löpning och för att bli en starkare cyklist. Med triathlon i hjärtat så har gymmet fått en helt ny funktion i mitt liv. Jag läste också nyligen i en triathlonbok att kvinnor har mycket att vinna på att satsa på styrka året om under sin triathlonträning. Jag är glad över att jag redan har gymvanan i ryggraden. Det ska jag utnyttja nu.