Brev till kroppen

Hej kroppen! 

Det är jag, jag som under många år var jäkligt dålig på att ta hand om dig. Jag är ledsen för att jag inte tog mig i kragen och rörde på mig i unga år men, men helt ärligt så hade jag ingen aning om att det kunde kännas så fantastiskt mycket att ha en stark kropp. Det är lite synd för den där tonårsHelena hade mått mycket bättre av att köra järnet under idrottslektionerna istället för att med ond mage skamset hitta på en ursäkt för att sitta på bänken och titta på. Ingen blir stark av att stå vid sidan av. Det är tusen gånger bättre att försöka och lyckas med det lilla än inget alls.

Det förstod jag inte då.

Jag vet att jag ställer förbaskat mycket större krav på dig idag än vad jag egentligen förtjänar. Jag har ju matat dig proppfull med skräpmat under åren, jag har förgiftat dig med nikotin och gifter, sovit dåligt, jobbat för hårt, struntat i semester och försökt pressa allt lite mer, hela tiden tills du blev helt slut och bränd. Och nu då ... Jag vill springa långt, mycket och gärna hyfsat snabbt. Nu vill jag ju vara med de där som sportar istället för att sitta och titta på och visst ... det är lite typiskt att jag tittar på de där duktiga och vill vara lite som dem.

Men du kroppen. Kan vi inte säga så här: Jag lovar att lyssna ordentligt på dig framöver. Säger du vila, så ska jag vila, jag ska se till att ha kul och jobba med mina tidningar, men inte jobba för hårt så att jag inte kan sova. Jag lovar att ge dig mycket mat av bra kvalitet så ofta jag bara kan och jag ska se till att jag får semester varje sommar så jag kan vila ut. 

Vad tror du om att jag testar lite yoga framöver för att blir mer flexibel och träna stabilitet? Jag kanske ska lägga in något pass funktionell träning och så ska jag verkligen göra allt jag kan för att bygga upp fötterna och styrkan i höft och baksida lår. Om jag gör det här och lyssnar på allt du säger tror du då att du kan låta mig springa?

Jag vill springa med Roger på vintrarna, i mörkret och snön och få njuta av den där bastun.

Jag vill springa på morgonen innan någon annan vaknat och jag lovar att njuta trots att jag känner mig tung och trött.

Jag vill springa långt en gång i veckan så att jag kan ställa upp i fler långdistanslopp. Du vet triathlon – jag tycker det är så himla kul med triathlon och jag skulle bli så ledsen om jag tvingas sluta.

I dag protesterade du lite när jag sprang. Trots att jag tassade lite försiktigt, men jag tror att jag förstår, vi var ju ute och cyklade igår och hade det himla skoj med två killar ur SUB12-gruppen. Det gick så himla bra och du gjorde så att jag orkade snitta över 28 km/h i hela 10 mil. Det är rekord.

I dag är du trött så det var dumt att springa, trots att vi sov som stockar i natt och att jag sett till att du fått massor av mat ... oj vad hungrig du var!

Jag ska inte göra om det. Jag lovar dig det kroppen. Jag går och lägger mig snart och när jag vaknar så skulle jag bli så glad och tacksam om benet inte signalerar smärta och ondhet.

Helena

Spinninghelena

– Om det är svårt att få upp pulsen så kanske man har kört ett tufft benpass igår eller varit ute och sprungit. Spinninginstruktören Monica peppade järnet under dagens pass och gav mig några menande ögonkast.

Mina ben var heeeelt döda idag. Baksida lår och rumpa har sjuk träningsvärk och jag kved igår kväll när jag försökte krångla mig ner under täcket, ner i sängen.
Vad gjorde jag igår??
Det kan väl inte ha varit den där övningen "Draken"??

Något gjorde jag under söndagens pass och det verkar ju helt uppenbarligen behövas eftersom jag knappt har kunnat ta mig upp ur min kontorsstol idag.

På grund av de stumma benen var det svårt att köra på under spinningen, men när det var 10 minuter kvar på passet så mjuknade kroppen och jag pressade upp pulsen mot 90% under den sista tuffa intervallen.

Fem minuter senare låg jag på en yogamatta och frustade under ett grymt tufft CXWorks-pass. Rumpa, höfter och självklart coren fick smaka på en riktigt brännande känsla.

Jag fick också bekanta mig med den populärra rullen som ska vara så bra för ömma löparmuskler. Bra eller dåligt? Ingen aning men det kan vara värt att testa.

Med andra ord: Detta var bara en helt vanlig vardag!
Solen sken. Våren kändes i luften. Jobbet var kul och barnen goa. Vad mer kan man önska sig?!

Upplägg för do-it-your-self spinning

Det kräver lite pannben och en rejäl dos motivation. Men i triathlonvärlden är det nästan en nödvändighet att lära sig cykelträna på egen hand hemma på en trainer.

Försöker le lite matt efter intervallerna ...

Jag har ingen egen trainer, men jag bor bara ett stenkast från mitt gym nere i hamnen med världens finaste utsikt. Där står två sprillans spinningcyklar bland löpbanden, roddmaskiner och crosstrainers. Ofta ganska outnyttjade. Jag har sneglat på dem ett tag och tänkt att där kan jag faktiskt få till lite cykelträning även när jag inte hinner till spinningpassen.

Men hur gör man?

1. Googlar och väljer tips från Jonas Colting. Enkla, tydliga och stenhårda och tyvärr inte utformade för att det ska vara "kul". Men enkelt passar mig och hårt tilltalar mig också.
2. Ser till att fylla vattenflaskan och ladda Spotify med bästa pepplätarna.
3. Trampa igång!

Det enkla upplägget såg ut så här:
10 min uppvärmning, 4 x 8 min intervall på 80 procents puls, 10 min lätt cykling.

Ser inte så mycket ut för världen men phu!! De två första intervallerna var tuffast. Jag fick pinna på ordentligt för att jaga upp pulsen. Intervall tre kändes bäst. Jag trodde ett tag att jag tog det för lugnt och att pulsen sjunkit för mycket men nej ... den låg och tickade på riktigt bra, mer än när jag deltar i en spinningklass. Så typiskt mig. Jag får inte ut mer av min träning när jag deltar i en grupp, icke, jag får ut mest när jag harvar på i mitt eget hörn och jag tror att ingen ser ... då kan man ju ta i ännu lite mer.

Jag höll i. Betade av alla 4 intervaller och varvade ner lite lätt illamående.
En bra tisdag!

OS-energi i spinningsalen

Jag kan svära på att det vara extra tryck i spinningsalen idag efter det andra fantastiska OS-guldet i stafett idag.

Jag fattar inte att två timmars spinning bara kan flyga iväg. Med bra planering av dagen, frukost och lunch när man ska äta frukost och lunch, ordentligt med vätska och alla prylar på plats i tid – då blir träningen som bäst.

Jag älskar de där passen som är väl inplanerade under dagen. Som jag slipper stressa till och när jag slipper stressa hem. Då blir fokuset det rätta och det går att ge det där extra.
Mitt tvåtimmars spinningpass idag var ett sådant pass. Jag hade meddelat alla här hemma att det var heligt. Ett långpass innan Öppets Spår och sedan vila det kändes väldigt viktigt för mig att det blev så för att förbereda mig mentalt inför skidorna.
Så himla underbart. 45 min intervaller. 15 min transportsträcka och återhämtning. 55 min intervaller på det.

Nöjd!

Grymmaste fredagsmyset

Fredag. Jag och mina fina barn. Gymmet. Och hela helgen ligger framför oss som en ocean av ledig tid.

Härligaste känslan.
Vi puttrade runt i gymmet alla tre. Storebrorsan instruerade lillasyster, peppade mamma med att säga:
– Du ser stark ut mami. (Och sen bänkade han 100 kg ... när hände det där???)
En snabb sväng in i bastun och på vägen hem plockade vi upp tre stora portioner thai.
Nu har allt slunkit ner. Plus en hel liter glas, polka och hallonlakrits.
Vi ligger nerbäddade under filtar i soffan – Bästa fredagsmyset ever!

Visst är de snälla som ställer upp på en bild för bloggen! :-)

Tufft upplägg på spinning

Spinningen och jag är en ganska ny bekantskap. I början av vår relation så kändes det bara främmande, obekvämt och jag fick ofta en längtan att fly. Men sakta, sakta har känslorna börjat spira. 

Bild från en av de sista cykelturerna i slutet av sommaren.

Spinning, är spinning och har inte mycket att göra med cykling, det vet jag. Det finns en hel del i spinningen som jag inte riktigt förstår. Position 2, vad är den till för? Är man otränad blir det sjukt jobbigt i benen och visst är det skönt att sträcka på sig.

Just nu spinner jag för att variera löpningen. 
Därför att jag inom någon månad ska cykla runt en ganska stor sjö och det kommer ta några timmar.
Därför jag tydligt känner att min kondition förbättras och att jag lyckas pressa mig mycket hårdare under ett spinningpass, än jag normalt brukar klara under ett löppass.

Men jag har en trainer i familjen som står och väntar på att jag ska ta det där steget som gör mig ännu till en lite mer äkta triathlet och lite mer som de där tuffa, sportigare rackarna som tränar riktigt proffsigt. För timmar i trainern det är det som kroppen behöver. I synnerhet om man planerar att köra med tempostyre, det hör jag alla ruttade triathleter prata om.

Planerar jag att köra i tempo styre?? Jag har faktiskt inte tagit ställning till det (hur sitter man på en cykel med tempostyre, jag har testat och det känns bara otroligt obekvämt). Jag är ingen säker cyklist. Men jag har tänkt att övningsköra och träna cykelteknik. Jag tror framförallt att mina medcyklister i Fredrikshof som jag ska cykla en del med i vår kommer att uppskatta den manövern.

Dagens upplägg på spinningpasset fick endorfinerna spruta! Jag gillade upplägget och lyckades pressa mig ordentligt.
Passet var uppdelat i tre block: Uppvärmning, Klättring upp till 83 procent av maxpuls och sista blocket pressade instruktören oss att nosa upp mot 90 procent. Inför varje nytt block så tittade instruktören strängt på oss och sa:

– Nu lämnar vi den zonen för gott, nu ska vi bara uppåt.

Kroppen kändes härligt utvilad. Annorlunda. Det är första gången i mitt liv som jag har tränat så hårt som jag har gjort under de senaste veckorna. Jag har aldrig tidigare sprungit intervaller regelbundet, aldrig tidigare sprungit lånngpass uppemot 18 km flera veckor i rad och aldrig tidigare spunnit flera gånger i veckan ...  och dessutom gjort allt detta under samma veckor.

Under simveckan vilade jag helt från löpning och spinning. Jag la bara in ett styrkepass och ett pass skidor vid sidan av mina 7 timmars simmande.  Måndag och tisdag ägnade jag helt åt hem och barn.

Känslan i dag när jag  kontrollerat pressade upp pulsen var helt ny. Jag kände mig tränad och stark, en känsla som är sjukt peppande! Just nu gör jag något som funkar och är bra!

Jag längtar redan till imorgon och nästa träningspass.

Woop, woop!

Nyårsspinn med buller & bång

Wohoo!!! Vilket ös! Vilket drag! Gåshud över hela kroppen. Årets svettigaste och roligaste pass: 120 min nyårsspinn!

Lollo showar och lyfter taket!

Jag kunde inte ha slutat året på ett bättre sätt. När jag såg att det fanns fyra 30-minuters spinningpass på rad på gymmet så högg jag direkt. Perfekt! En chans att träna uthållighet, trycka på och hålla länge och undersöka hur kroppen reagerar.

Jag laddade med en stor protion gröt med jordnötssmör, en kopp kaffe i skenet av levande ljus, medan resten av huset sov. I väskan packade jag två stora vattenflaskor och energi, det som jag behöver öva på att få i mig.

Första timmen leddes av grymma Lollo och andra av Kent, gymmets absolut tuffaste instruktörer och jäklar vad de körde. Lollo i nyårsperuk och blinkande glasögon, Kent i vit skjorta och smokinfluga och sjukt taggad.

Och jisses vad jag körde hårt. En halvtimme i taget. Bära eller brista. Efter första timmen började det kännas riktigt bra. Lite energi, mycket vatten och trots att kroppen var trött hakade jag på Kents tempo utan problem och jag börjar få smak på den här känslan: tröttheten, känslan av styrka och kontroll, pulsen som lugnar ner sig, kroppen som jobbar på. MIN kropp, stark, tränad och snart riktigt uthållig!

Träning lönar sig!

Gott Nytt ÅR vänner!!

Massor av värme, glädje och kärlek – som alltid på gymmet!!

Är det nyår så är det!! Go Lollo, du är grym!

Alla vill morgonträna

06:00, bäcksvart ute och så där riktigt råruggigt. Ändå var parkeringen utanför gymmet i morse helt full. Julen är snart här, nu vill folk ta tillvara på alla träningsminutrar de bara kan – tror jag!

Äntligen fick jag till ett dubbelspinnpass. Jag behövde det för att mentalt känna att jag förbereder mig, jag tränar och gör det som ska göras inför nästa års utmaningar: Vätternrundan och självklart Vansbro Tri. Dessutom behöver jag mest av allt vänja kroppen vid att jobba länge.

Dagens dubbelspinn innehöll rafflande dramatik. Jag hade en plats, till det första passet, och stod som reserv fyra till pass nummer två. Skulle jag få plats eller skulle jag bli tvungen att kliva av? Att disponera 45 min spinn kontra 90 min spinn är ju lite olika tänk men det fick bära eller brista. jag körde hårt redan från start och jajjamensan! Det gick ju att tugga på ganska rejält ändå under pass nummer två.

Simma, spinna och hur är det då med min löpning?
Efter distanspasset, 18 km, i söndags så vilade jag två dagar. Jag hade egentligen inget val men jag tyckte ändå att det var på sin plats. Natten efter distanspasset var jag grymt öm båda här och där i kroppen och vaknade faktiskt av att jag inte hittade en skön sovställning.

Tillslut, när jag la mig på mage, som verkligen är den sista sovställning jag väljer, så kändes det bättre. Jag var helt säker på att jag skulle vara död minst en vecka efter passet men icke. Redan på eftermiddagen dagen efter kände jag mig återhämtad. Magiskt, det trodde jag aldrig.

I onsdags var tiden knapp så sent, vid 21:00, drog jag ut i mörkret, rejält påklädd med reflexer, och körde 6 km löpning hårt. Jag är ju så dålig på att springa snabbt men blev nöjd med hur benen jobbade:

1000 m uppvärmning: 5:30 tempo svagt uppför

1000 m 5:20 uppför

1000 m 4:40

1000 m 5:10

1000 m 4:50

1000 m 5:00

I går på eftermiddagen efter simmet körde jag lite i gymmet och ett kort intervallpass. Jag tycker det är sjukt svårt att springa snabbt och otroligt jobbig. Jag får kämpa. (Kanske skulle ha värmt upp lite mer tänker jag nu när jag ser siffrorna ...)

900 m uppvärmning (5 min)

3x800 m 4:40 tempo

kort nerjogg

08:00 i morse var jag färdigtränad med 90 min spinn i kroppen.

Fredagsfrukost på gymmet. Alla var så julglada idag.

Solen gick upp lagom till jag kom hem igen!

Långmys på gymmet

20 minuter kvar till spinningpasset börjar och ena bakhjulet är platt! Vad gör man då? Tänker: 
1. Äsch, nu missade jag mitt pass. Jag går och lägger mig igen. 
2. Vi chansar och ser, hur snabbt går det att byta däck?

Klockan var ställd i morse för att ruska liv i oss så att vi lite lätt vintertrötta triathleter skulle komma upp och få vår planerade dos träning.
Jag har sett fram emot helgen för att få till några ordentliga pass efter en vecka med lite mer fest och champagne och lite mindre fys.

Eftersom sängen kändes extra varm och skön just den här morgonen så var det oerhört surt att komma ut till bilen och upptäcka att ena däcket saknade luft och att det var på tok för sent att ha chansen att ta sig till gymmet på något annat sätt.
– Undrar hur snabbt jag kan byta ett däck, sa Roger med sitt vanliga lugn och sekunden efter stod han med huvudet i bakluckan och drog fram mitt reservdäck, domkraft och t-kors.
Min hjälte!
Han förstod hur besviken jag skulle bli om min träningsplan gick i stöpet.
Och hur lång tid tog det?
4 minuter.

Jag satt på spinningcykeln 5 min innan passet började och trampade igång. Efter 45 min pulsspinning hoppade jag in i nästa sal och premiärkörde CXWorx 30 min. Supervass instruktör, lugn och tydlig och jisses vilken bra träning. Precis vad jag behöver. Mage, musklerna kring höfterna och rumpa har jag fått tips om att stärka av instruktörer.

Efter det blev det 25 min axel, baksida axel och triceps för att avsluta mitt lördagsmys på gymmet i bastun.
Jag älskar när jag kan skrota runt på gymmet så här. Träna ordentligt, fokuserat och bara ta det lugnt. Kvalitetstid bara för mig själv!

Min hjälte fattar vad som är viktigt för mig ...

CXWorx, lite klurig koordination. Jag kan lyfta vikter och inte tixa men det gick..

Kaffe och pepparkaka efter passen.

Veckans höjdare på jobbet: Ett gäng masar juluppvaktade redaktionen med sång.

Dagens mysiga dubbel

Ju mer man tränar. Desto lättare är det att träna mer. Så känns det. Just nu rullar det på.

Efterspinningfrukost smakar magiskt gott.

Jag låg kvar i sängen till det plingade till i mobilen – "Helena du har nu fått en reservplats till spinningen kl 07:00 på Body Joy, välkommen". Det var 30 minuter kvar, jag drog på mig lite lämpliga kläder och tog en snabb kaffe. Utanför gymmet brann två marschaller välkomnande och spinningsalen var endast upplyst av ett par värmeljus. Instuktör Lollo var helt helt tydlig klarvaken och välkomnande med ett brett leende.

Visst är det fint? Välkomnande marcshaller vid gymmet?

Visst är det lite, lite crazy att ett helt gäng människor samlas tidigt på morgonen och cyklar inomhus till hög musik i skenet av levande ljus? Ännu galnare är det att 07:00 spinningen är det andra passet på fredagmornar, det första startar 06:15. (Det fiffiga med det är ju att man kan boka sig på ett dubbelpass ... det blir min utmaning om två veckor.)

När passet startade kände jag in kroppen ordentligt. Jag tog det försiktigt och ökade motståndet långsamt. Efteråt njöt jag av en lyxig frukost som tillhör fredagsrutinerna på världens härligaste gym.

Och visst är det så att det är lättare att träna mer, ju mer man tränar? Just nu känner jag bra fokus. Jag väntar otåligt på att kroppen ska hinna vila en smula mellan passen. Tur är det väl då att det är just triathlon man satsar på. Då är det ju helt relevant att sticka ut på en snabb löptur på lunchen. 6 km i brunt, blött skärgårdslandskap under en granitgrå himmel.

Här är min löprunda här hemma, Tjusviksrundan. Jag älskar att följa årstidernas skiftningar just här. Så här års skiftar skogen och marken i bruna nyanser.

Med rätt blick och rätt inställning – strålande vackert.

Escape to the gym

När eftermiddagsdippen är som djupast. 

När hösten känns som mörkast. 

När regnet öser ner. 

När soffans kuddar lockar.

När lusten att ta tag i vardagens måsten är som bortblåst.

När mamman är irriterad och inte kan låta bli att gnata på tonårskläder som väller över golven ...

Det är då den där löpturen, som från början känns som en boja, blir som allra allra bäst.

I dag när jag det stod "handla-mat-bums-så familjen-slipper-äta-middag-så-förbaskat-sent" så åkte träningskläderna med av bara farten och trots att motivationen vår låååångt borta så pep jag in på gymmet, ställde mig på löpbandet, öste på med min favoritsmusik i lurarna och sen dröjde det bara några minuter innan den trötta känslan byttes mot energi, styrka och seger!

Jag vann över mig själv!

Jag tror på rörelseglädje! Så här mysigt är det på mitt gym!

Stark känsla

Konsten att leva starkt, känna sig stark, vara stark ... även de dagar man är jäkligt skör.

Det här blir extra tydligt för mig när jag simmar. Är jag inte i balans, känner jag mig lite ömklig, låg, en smula ledsen då ligger jag där i vattnet och får svindel när jag simmar över skarven till den djupa delen av bassängen och ser hur botten sluttar ner till fyra meter. Jag blir rädd! På riktigt och det enda jag tänker på är hur jag längtar till att kaklet ska dyka upp och jag är färdig med min längd.

Klarar man bara att simma en 50-meters längd och är tvungen att klamra sig fast vid kanten och pusta ut, då kan man ju lägga ner hela triathlonsatsningen på studs. Så kan jag ju helt enkelt inte ha det.

Jag har simmat och känt mig usel nu ett par gånger, men jag vägrar att ge mig. Det är bara att nöta, tänker jag och igår kände jag mig plötsligt i fas med mig själv.

Jag simmade 1300 meter varav 500 meter med paddlar och dolme, och det gick lysande!
I morse var det dags för sim igen och YES! I dag känner jag mig stark och ingen vattenrädsla i sikte.

Simträning ger resultat men det krävs tid i vattnet. En gång veckan räcker inte för att utvecklas. För mig så verkar tre gånger per vecka göra markant skillnad. Jag är så tacksam varje gång jag hinner få till ett pass. Morgonsimmen är underbara. I morse var jag inte riktigt vaken när jag gled ner från kanten (dyker inte, no way!!) och ner i det svala vattnet. Lite vatten i ansiktet, på med glasögonen, ett djupt andetag och sedan fötterna mot kaklet och så iväg i vattnet. Och är jag på rätt humör så är det inte så dumt att omslutas av vattnet och befinna sig i den dämpade världen under ytan.

Lite Halloweenmys på gymmet måste man ju hinna med! Svettigt!

Pumpchock

Okej! Det var inte jätteklyftigt att riva av ett BodyPump-pass precis dagarna innan jag ska springa Hässelbyloppet. Men ibland finns det inga gränser för vad man gör i jakten på endorfinerna.

Det här kan jag men musklerna undrade vad sjutton det var som höll på att hända.

Den som aldrig kört ett pumppass kan inte föreställa sig hur galet jobbigt det är. Jag vet EXAKT hur sjukt tufft det är för musklerna. Ändå traskar jag glatt in i stora spegelsalen på gymmet, plockar fram låda, stång och vikter och lastar på!

55 minuter med en fullsatt sal. En Jimmy-instruktör som var laddad. En extrainstruktör som satte extra lyxprägel på passet genom att gå runt och med mjuk hand korrigera alla grymma bodypumpers om inte tekniken satt helt hundra. Och det gör den väl nästan aldrig, inte till hundra procent.

Jag vet också att efter 6 års bodypumpande så kan några centimeters korrigering av höftens vinkel (tillta bäckenet lite, lite framåt) så tar det sjukt mycket mer i benen under knäböj.

Jag gillade BodyPump realese 86 som är aktuell just nu. Och minns fortfarande varenda övning i BodyPump 57 från 2006 som var den första jag någonsin körde. Rygglåten, Everytime we tutch med Cascada gav mig gåshud och för att inte tala om uppvärmningen: Come to me, Tina Cousins – jag blev sjukt laddad.

Då och där i de där spegelsalen med stången i händerna så förändrade jag mitt liv. Jag gick från att ha kämpat att komma iväg till ett pass då och då till att omvandla träningen och började resan att gör det till min livsstil.

Det bästa livsval jag någonsin gjort!

Hepp!

Svettig så att det droppade längs armarna, mör i kroppen, med välpumpade muskler stappalde jag ut ur salen. Redan i trapporna ut ur lokalerna kändes benen .... Jag kommer ha sjuuuk träningsvärk imorgon.

Rump & magkväll ... och så lite intervaller

Jag går till gymmet. Till 100 procent inställd att enbart köra styrka. Men så står löpbandet där, lite ensam och så tänker jag på hur härligt det känns att spetta fram under löpturen och känna sig stark och snabb. Så vad sjutton ... lite intervaller är väl aldrig fel?

Och jag känner mig ju ganska osnabb så det blev inte så många. För det orkar jag inte men jag tänker att de jag gör de gör lite, lite nytta ändock. En löpcoach sa till mig en gång att det gäller att vänja kroppen vid löpning om man vill bli bättre. 10 min om dagen, varje dag kan ta en nybörjare till oanade höjder. Och jag tror honom. Jag ser alltid till att värma upp med ett par kilometer löpning där jag tar i. Och det har utvecklat mig en hel del.

Det blev alltså:

1000 m 6:00 min tempo

3 x 400 m i 4:40 tempo

1 x 200 m i 4:30 tempo

nerjogg 3 min

Sen fick det vara bra. Inte läge att plocka fram superpannbenet idag inte.

Dessutom hade jag viktiga saker att ta tag i, nämligen den eftersatta rump- och magträningen, snyggmusklerna!

Tog hjälp av en kettlebell, 7 kg och en balansplatta. Stod på ett ben på plattan. Utförde djupa knäböj med kettlebellen i motsatt hand nere vid golvet, pressa upp och hela vägen över huvudet med rak arm (inte översträcka armbågen) och allt detta x 12 om 3 set.
Bra coreövning!

Body pumpstången lastade jag med 20 kg och sedan körde jag 3 x 20 utfall. Brände fint!

Där någonstans kickade nog endorfinerna in för lusten att åka hem till soffan var plötsligt som bortblåst så jag körde 40 min till, rumpa, core, toppat med triceps för det sitter aldrig fel. Jag körde aktiv vila genom att stå på knä på en pilates boll och balansera.

Avslutade med en liten planklek som en instagramkompis tipsade om (vi gick gymnasiet ihop). Hon är en grymt stark polis och gör heeeelt galna övningar mest hela tiden. Det här är en av dem:

1 min rak, 1 min vänstra sned, 1 min högra sned och sen om igen .... i tre varv körde jag och blev rätt trött. Min kompis föreslog 10 varv, det vill säga, att man står plankan i 30 minuter. Så kör hon och hennes kolleger. Galet!
Får jobba mer på den!

Body Joy på gymmet

Jag var grymt osocial idag på gymmet. Ombytt och klar, med lurar och musik i öronen gled jag in genom dörrarna, strök längs väggarna och ställde mig på löpbandet för att värma upp. Sen var jag helt förlorad – djupt in i min egen träningsbubbla.

 

Varmt och ombonat på gymmet. Alltid välkomnande.

Det var en lugnt effektiv dag på jobbet. Jag betade av allt det som brann allra mest. Tog tag i tråkiga måsten. Städade mitt bord. Åt en mättande och nyttig lunch.

När jag kom hem ägnande jag mig åt barnen. Vi snackade och proppade oss fulla med kladdkaka. (Det var länge sedan mamma kom hem med något sånt sött ... stackars barn ...) Jag plockade en stund hemma, fick ordning på diskbänken och gled iväg till gymmet.

Ingen stress. Allt under kontroll. Livet flyter. Lite vardagstristess. 
Då blir effekten av träningen som bäst.

På löpbandet var kroppen på min sida. Det gick lätt och musiken lyfte mig så det kändes som jag flög. 15 min progressivt, med avslutande 5 min i 4:30 tempo, med syfte att värma upp kroppen och ändå göra lite, lite nytta i benen och låta dem få känna på lite fart. Farten som jag tappat under sommarens löpuppehåll.
Jag såg till att hålla kroppen rak och stark ända in i mål.

Efter den korta löpningen blev det 60 min fokuserad styrka, överkropp. Rygg, axlar, skulderblad, triceps, biceps, bröst.
Fortfarande med lurarna fulla med musik, helt avskärmad från de andra i min egen värld.
Jag nickade bara till dem som sa hej. Stannade i min bubbla. 

Jag har inte tränat så mycket i gymmet nu under min triathlonsatsning. Muskler som inte fått jobba på ett bra tag vaknade till liv. I synnerhet dem långt där inne, corens kärna.
Jag älskar känslan när musklerna svarar och känner mig riktigt nöjd med dagens pass.

Triathlonvarning!!!

Direkt ur duschen och in i spinningsalen. Jag har simmat sa jag glatt till instruktören som kikade lite undrande på mig.
– Oj, då är det ju lite triatlhonvarning på dig, sa hon och skrattade. Du får väl springa en vända efteråt också. Nej, gör inte det! Jag skojade bara, sa hon. 
Sen körde vi igång.

Kontrollerat och riktigt bra spinnpass. Tog ut mig helt!

Klass 1 varning utfärdad och mörka moln på himlen. Raskt planerade jag om dagens träning och förvandlade den till en inomhusaktivitet. Det blev två effektiva timmar. Spinningpasset var jag riktigt nöjd med. Vi körde med pulsband och betade av 10 riktigt korta men sjukt tunga intervaller någonstans i mitten av de 55 minuter vi körde. Precis vad jag behöver. Pulsträning med benstyrka. Sitter som en smäck.

Simingen som jag fixade innan kändes också riktigt bra.
Jag simmade två längder "löst" som man säger på simspråk och sedan gjorde jag mitt bästa för att kicka igång simmusklerna.
55 minuter hinner man ganska mycket på i en bassäng. Jag hann både fundera på armtag, vattenläget, bensparken, andningen och att kraften jag lägger ner verkligen genererar i att jag tar mig framåt.

Nu är jag riktigt sugen på att träffa min simcoach igen. Jag behöver lite input, någon som ser hur jag ligger i vattnet och vad jag gör för fel och vad som är rätt. Är väldigt otålig på att ta flera kliv i min karriär som frisimmare. Jag vet ju att det finns mycket att lära.

Att byta ut landsvägen mot spinningsalen känns verkligen inte dumt. Det är svårt att få upp pulsen ordentligt där ute på vägarna. Efter en god middag med familjen känner jag mig trött och väldigt nöjd med dagens träning.
Dessutom kan jag lyckligt konstatera att jag har en ny typ av träningsvärk som har dykt upp under de senaste dagarna. Den sitter kring axlarna, i biceps, bakom skuldrorna och i latsen ... Är det möjligen så att jag inte bara plaskar runt när jag simmar!!?? :-) Jag kanske rent av börja lära mig att ta i!

Väldigt lyxigt att kunna lägga beslag på snabbsimbanan.