Pumpchock

Okej! Det var inte jätteklyftigt att riva av ett BodyPump-pass precis dagarna innan jag ska springa Hässelbyloppet. Men ibland finns det inga gränser för vad man gör i jakten på endorfinerna.

Det här kan jag men musklerna undrade vad sjutton det var som höll på att hända.

Den som aldrig kört ett pumppass kan inte föreställa sig hur galet jobbigt det är. Jag vet EXAKT hur sjukt tufft det är för musklerna. Ändå traskar jag glatt in i stora spegelsalen på gymmet, plockar fram låda, stång och vikter och lastar på!

55 minuter med en fullsatt sal. En Jimmy-instruktör som var laddad. En extrainstruktör som satte extra lyxprägel på passet genom att gå runt och med mjuk hand korrigera alla grymma bodypumpers om inte tekniken satt helt hundra. Och det gör den väl nästan aldrig, inte till hundra procent.

Jag vet också att efter 6 års bodypumpande så kan några centimeters korrigering av höftens vinkel (tillta bäckenet lite, lite framåt) så tar det sjukt mycket mer i benen under knäböj.

Jag gillade BodyPump realese 86 som är aktuell just nu. Och minns fortfarande varenda övning i BodyPump 57 från 2006 som var den första jag någonsin körde. Rygglåten, Everytime we tutch med Cascada gav mig gåshud och för att inte tala om uppvärmningen: Come to me, Tina Cousins – jag blev sjukt laddad.

Då och där i de där spegelsalen med stången i händerna så förändrade jag mitt liv. Jag gick från att ha kämpat att komma iväg till ett pass då och då till att omvandla träningen och började resan att gör det till min livsstil.

Det bästa livsval jag någonsin gjort!

Hepp!

Svettig så att det droppade längs armarna, mör i kroppen, med välpumpade muskler stappalde jag ut ur salen. Redan i trapporna ut ur lokalerna kändes benen .... Jag kommer ha sjuuuk träningsvärk imorgon.

Våga vila!

En hel helg, utan ordentlig träning. Jag måste erkänna att de känns bortkastat och slöseri med tid. Men innerst inne vet jag att vila och återhämtning är lika viktigt som de träningstimmar man lägger ner på att bli bättre.

Helgen har jag fyllt med fest, vila och visualisering.

Jag tror på tankens kraft. Jag tror på att att man kan tänka sig själv till en viss position eller prestation. Det jag pratar om kallas för visulaisering inom idrottspsykologin och jag ägnar mig mer eller mindre medvetet åt det hela tiden i många sammanhang.

Ända sedan tisdags och mitt första försöka att köra ett triathlon har jag mentalt bearbetat mig själv och sett framför mig hur jag tacklar stressen i vattnet på ett mycket mer framgångsrikt sätt än sist. Jag har föreställt mig själv i vattnet och gått igenom vad jag ska göra annorlunda till nästa gång och framförallt så ska jag undvika att bli så besviken på mig själv om jag inte lyckas som jag tänkt.

Så jag har visserligen inte tränat särskilt hårt i helgen men jag har tagit vara på tiden att vila och bearbeta mig själv mentalt. Jag har tränat tanken och föreställt mig själv till framgång, det vill säga i det här fallet, att jag simmar crawl 400 meter, tar mig upp ur vattnet och börjar cykla.

Urskönt pumppass i lördags morse!

I lördags körde jag 55 min pump, tidigt på morgonen. Kroppen var trött, visserligen laddad med en rejäl portion gröt med lingon, men morgonträning är inget för mig.
När instruktör Emelie peppade med orden:

 

– Vill du bli stark snygg och glad så är det nu det gäller!

Jisses vad det tog skruv! Tack Emelie för ett superpass. Jag kan knappt röra mig idag! Har brutal träningsvärk i hela kroppen.

(Knäpp? Jag???? Näe vad då ...?)

Jakten på pump

Det var länge sedan jag körde slut på en muskelgrupp riktigt ordentligt därför har jag bestämt mig: Nu börjar jakten på riktigt skön och stenhård pump!

Body Pump är hård styrketräning för kroppens alla stora muskelgrupper.

 
Lördag morgon. Huset vaknar långsamt kring sju. Det vackra vårvädret där ute lockar men först står träning på programmet. Min dotter ska som vanligt leda söta små tre- och fyraåringar i Värmdö Skärgårdsgymnasters Bamsegrupp och sedan senare i eftermiddag är det dags för hennes eget ordinare tretimmarspass (gymnaster tränar verkligen stenhårt). Min älskling längtar efter ett riktigt långpass löpning och jag själv har siktet inställt på ett pass Body Pump på gymmet. (Jag vill springa men mina benhinnor gör fortfarande ont ... tusan!)

Det var Body Pumpen som byggde om min kropp för åtta år sedan när jag började nosa på det här med träning. Jag föll för den enkla filosofin att köra igenom och köra slut på hela kroppen under hög musik, i grupp med enkla rörelser.

Jag älskar känslan att stå taggad med skivstången i händerna, musiken fyller salen och instruktören drar igång passet. Är jag tillräcklig laddad och fokuserad så händer det att jag får .... gåshud! Ehh ... hur låter det? Haha!

Träning i grupp med hög peppande musik! Härligt!

Det var över ett år sedan jag körde den här typen av mjölksyraframkallande träningsform. Jag laddade stången en smula försiktigt men kunde snabbt konstatera att de tyngre seten i gymmet har gjort mig ganska så mycket starkare under det senaste året.

Rumpan, axlarna, biceps och magen lyckades jag köra slut på. 55 minuter går fort när man har kul. Salen blev till bristningsränsens fylld av energi. Svetten droppade och under bytena av muskelgrupperna haglade skämten. Härligt och kul!

Jag avslutade med en snabb fika, snackade med några bekanta ansikten innan jag åkte hem och åt andra delen av min frukost. Undrar just vad benen säger om jag tar en liten tur på mjukt underlag i skogen ... lite senare idag.