fredag 31 maj 2013

Marklyft när tiden är knapp

Maj är alltid lika galet fullspäckad. Jag älskar våren men är alltid dödstrött efter midsommar när semestern närmar sig. När tiden är knapp får man får man glädja sig åt den träning man får till.

Sammanbiten. Det är tunga grejer det här.
När jag började min bana som en tränade människa, någon gång strax efter jag fyllt 30, så sprang jag en runda, en gång i veckan runt en kohage där jag bor. Jag tror det var 1,7 km. Det var GRYMT jobbigt. Jag slet som ett djur och det enda jag tänkte på var att stanna. 

Den där kohagen är ganska vacker. Frodig och grön. På våren kantad av blåsippor och aldeles intill ligger ett rött litet torp. Jag såg inget av det vackra. Jag längtade bara hem och tog sikte på ett träd 10 meter bort och lovade mig själv ... "bara du orkar springa till det där trädet så SKA du vara nöjd."

Jag var inte jättenöjd men jag tänkte: Många bäckar små. 1,7 km en dag i veckan i en månad det är ju 6,4 km och springer jag två gånger i veckan så är det ju nästan 13 km. Lägger jag på en dag till i veckan så blir det ju JÄTTELÅNGT!

I dag när min träningsdos är betydligt högre så använder jag mig av precis samma knep. Besvikelse är ett av de värsta hoten mot motivation. Oavsett på vilken nivå man tränar.

Därför är jag glad över att jag lyckats få till några små pass den här veckan. Jag har simmat två morgonar, jag har lunchspunnit och igår smet jag en stund från mitt skrivbord och körde några tunga marklyft. Jag hörde Susanna Kallur säga en gång:
– Marklyft är grymt. Ska du välja en övning i gymmet så är det marklyft. Det ger en bra genomkörare av hela kroppen.

Jepp. Sitter här på morgonkvisten med rejäl träningsvärk i både rygg, rumpa och baksida lår. 
Gott!!

Oj vad svårt det är att simma. Jag vill bli som de "stora pojkarna".



söndag 26 maj 2013

Triathloninskolning dag 3

Swim bike run i Hallstahammar. Vilken fantastisk dag. Sommaren har precis anlänt. Ljusgrön natur, blommor, strålande sol och Hallsta Triathlon 2013 blev en riktig folkfest.


Fokuserade tävlande precis innan start. 750 meter simning.

Långsamt, långsamt vänjer jag mig vid triathlonatmosfären. Det som förra året kändes som ljusår bort börjar så smått kännas lite mer bekant.Våtdräkter, öppet vatten, växlingsområden, cyklar och fippel med utrustning. Efter söndagens triathlonrace i Halstahammar, där jag deltog som publik och support till min Roger, så känner jag att inskolningen börjar ge effekt och jag kan visualisera mig själv mitt bland alla coola triathleter.

I can. Never quit.

Laddad Roger. 750 m sim, 4 mil cykel, 10 km löpning.
Glad. Vid mål gratulerade jag Roger till en fin prestation.


Bästa damer. Ida Salonen vann. Imponerande tjej!

fredag 24 maj 2013

Veckans svettlycka

Fredagstrött, glad och helt avslappnad. Sitter och slappar en stund i soffan med datorn i knät efter en skön kväll med god mat, goda vänner och summerar veckans träning: "Jag har knappt rört på mig alls ... eller?"


Fredagstrött. Härlig med helg.

"Den här veckan har jag knappt tränat alls.  Eller hur vad det nu?"
En snabb titt på webbsajten Funbeat och jag kan konstatera ... fast jo ... jag har ju tränat alla dagar den här veckan förutom onsdag:

2 timmar styrka
35 minuter simning
55 minuter spinning

Hur kan det kännas som att jag knappt tränat alls?

Roger min bättre hälft och mannen som listigt, med mjuk hand och väldigt peppande sakta, sakta har bidragit till att bygga om min syn på mig själv och min träning skrattade gott åt mitt påstående och så:

– Älskling, triathlonträningen börjar normalisera sig!

Och visst. Jag har inte tränat under kvällarna men jag har byggt mentalt under de två inspirationskvällarna, duathlon i Sickla och World Triathlons Stockholms träningskväll. Nog så värdefullt.

Måndagens styrkepass. 60 min rygg och armar.

Alltid lika underhållande när man fånar sig med kameran.

Friskis & Svettis Hagastan är rymligt. Bra men opersonligt.
 
Dagens spinn. 55 min med maaaasor av intevaller. Svettigt.

Underbaraste lunchen. Tomat, mozarella, broccoli, nötter!!




torsdag 23 maj 2013

Träningskväll med Lisa Nordén

Hög stämning, regn, 50 procent nybörjare, grillad korv och fantastiska triathleten Lisa Nordén. Det var några av ingredienserna under torsdagens triathlonträningskväll i Huvudsta, arrangerad av ITU World Triathlon Stockholm.

(... och jepp, wannabe ikväll igen ... enbart åskådare.)


Peptalk innan start. Deltagarna fick instruktioner och användbara tips.



– Ta det bara lugnt. Det spelar ingen roll hur det går. Alla börjar någonstans.
Det sa Lisa Nordén ikväll under World Triathlon Stockholms VIP-träningskväll. Sponsorer var på plats, grillen var tänd och stora berg av bullar var framdukade till alla triathlonälskare, triathlonnyfikna och rookies som letat sig till Stockholmsförorten Huvudsta.

Kvällens fokus var växling. Lisa Nordén inledde genom att berätta om hur hon började med sporten och att hon under sitt allra första triathlon simmade bröst, 400 meter.

– Om man som vuxen ska lära sig crawl är det bara att stänga av hjärnan och lyssna på sin simlärare, hur galet det än låter, sa hon.
Dessutom delade hon med sig av några heta växlingstips som till exempel att inte börja med att slita av sig badmössa och simglasögon när man springer upp ur vattnet.
– Då står man där med dem i handen när man ska dra av sig våtdräkten och genast blir allt krångligt.
Nej, av med våtdräkten till hälften så att överkroppen blir bar. Spring samtidigt till cykeln, KOMMA IHÅG var man ställt cykeln i växlingsområdet, knäppa på hjälmen medan man trampar av sig våtdräkten och spänna fast cykelskorna på pedalerna innan loppet, var några av hennes hetaste tips.

Jag hade jättekul! Lisa Nordén verkar vara en fantastisk sympatisk person, inspirerande och imponerande på samma gång. Jag blev helt klart ett fan. Det var hur kul som helst att se alla entusiaster både de som var helkittade, de som kom i bikini och vanlig damcykel och de som tog hela arrangemanget på blodigt allvar.

Jag smög runt i buskarna, tog bilder och kände:
– Ja, det här kan verkligen bli min grej. Nu börjar det bli dags att lämna åskådarplatsen. (Det var ju faktiskt några där som inte kunde crawl ...)

Varsågod! Njut av bilderna!

Förberedelser. Många tog miniloppet på stort allvar.

Första distansen är självklart simning. 25 grader i utomhuspoolen.
Intresset för triathlon är stort.

Lisa Nordén plåtas med sina sponsorer.
Lisa Nordén blev intervjuad, bjöd på si själv, en hel del skratt och bra tips.

Glada åskådare under paraply.

onsdag 22 maj 2013

Wannabe under Sickla duathlon

 Jag har spenderat kvällen som åskådare till Sickla duathlon. Jepp, jag är en en äkta wannabe.

Blommande Hägg och kvällssol som glittrar i Sickla sjö. Det var åtta äkta entusiaster, och ett gäng nyfikna åskådare, som dök upp till onsdagens Sickla duathlon, på cykel med löparskor i packningen. Jag själv kom direkt från jobbet, i klädd högklackade boots och icke löparvänlig outfit ... enbart med syfte att boosta mig med lite stämning, ladda mig själv lite mentalt genom att se hur det går till att växla gren och köra ett lopp.

De flesta var lite, lite besvikna över att årets första triathlon och att simningen är framflyttad till nästa vecka men med tanke på de kalla vindarna så kändes det som ett klokt beslut.

3,3 km löpning + 17 km cykling + 3,3 km löpning avklarades på 52:17 minuter av den snabbaste deltagaren.

När den sista gått i mål på 1:07:02 (jag får se till att ragga upp lite folk som är mer på min nivå när jag ska köra så jag inte blir så hopplöst efter alla andra) traskade jag och Roger tillbaka till bilen, åkte hem och tog en pizza! Inte nytränade men dock nypåfyllda med inspiration och lust till triathlon.


Växlingsområdet.
Alla checkar sina klockor och ger sig i kast med första uppförsbacken.
I sommar så ... då har jag tänkt haka på.



Häggen blommar. En vacker majkväll.

tisdag 21 maj 2013

Mysiga morgonsim

Tidigt, tidigt ringde klockan i morse. Försiktigt tog jag mina simprylar (för att inte väcka min älskling) och en het nybryggd kopp kaffe i handen och traskade iväg. I lurarna öste norska artisten Margret Berget sitt bidrag i melodifestivalen! Vilken underbar start på dagen!

Morgonpigga simmare i Täby.

Två minuter innan Tibble simhall öppnar på morgonen 06.30 är det lång kö innanför dörrarna. Tiden är knapp på morgonen när man ska till jobbet om man vill hinna simma sina längder, så det gäller att vara snabb.

Av med kläderna, samla ihop alla arteraljer, in i duschen och i bassängen. Lite stress, förmodligen väldigt relevant att träna på det inför Stockholm triathlon. Det är mycket svårare att andas när kroppen är uppe i varv. Tycker jag.

Några gubbar som flöt runt i godan ro kallade mig för "storsimmaren" när jag plaskade förbi. De skrockade och tittade menande på varandra och jag klandrar dem inte. Säkert är jag en förbryllande syn när jag plötsligt dyker upp ovanför ytan, kippande efter luft, men det struntat jag i!

30 min plaskande resulterade i att jag fick lite bättre känsla för hur huvudet ska hållas! Vad mycket lättare det går när läget i vattnet stämmer. 

Oavsett stil så körde jag raskt ikapp alla som simmade bröst i motionssimbanan. Ibland är det som om jag plötsligt minns att både sträcka mig långt fram, ta tag i vattnet och hålla kroppen stark OCH hålla huvudet rätt samtidigt! Men sen strular jag till det igen! Men vad gör det!? 

På torsdag är ett nytt simpass inplanterat ! Då får jag en ny chans!

måndag 20 maj 2013

Bara att vanligt pass som blev av

Det är en härlig känsla att träna fokuserat, strategiskt med tydliga mål för och syften med, varje träningspass. I dag bestämde jag mig för att bara köra ett vanligt pass i gymmet. Det är de passen, de som gått på rutin, ihärdighet och de som blivit av, som har byggt min styrka som jag äger i dag.



Det har varit fullt upp i helgen så jag hann inte skriva om mitt urjobbiga cykelpass i lördags morse. Jag var hemma rätt sent på fredagskvällen men ändå nöjd med att jag lämnade festligheterna kl 23.00 för att ta mig hem till sängen och se till att få tillräckligt med sömn för att klara stiga upp tidigt och öka distansen på cykel.

Det var dimmigt men varmt och otroligt vackert i lördags morse i Stockholms skärgård. Återigen förvånas jag över hur jobbigt det är att cykla och jag måste erkänna att det gör mig lite arg. I löpningen känner jag mig stark men på cykel är jag helt klart nybörjare igen. Två och tre mil gick bra men sedan blev jag trött men fast besluten att genomföra planen att cykla 6 mil. 

Värmdö bjuder på fantastisk natur längs vägarna. Jag får se mycket nytt.


När jag klev av cykeln så var det med en liten oro. Hur ska det gå att cykla tjejvättern om ett par veckor? Det kommer bli tufft!

I dag unnade jag mig själv att köra "bara ett pass". Och det är ju faktiskt de där passen som man bara gör, en efter en som är de som gör skillnad. Det är de som sakta bygger, formar om, stärker och skänker den där eftertraktade känslan av en stark och vältränad kropp. I bland blir det bara 30 min om tidsschemat är riktigt tight och då ser jag till att vara nöjd med de minutrar jag fått till.

Jag körde ganska så exakt en hel timme. Tog det lugnt. Plockade fram skivstången och började efter en lätt uppvärmning köra marklyft. 5x8 reps, fokuserat med målet att få ordentlig kontakt med musklerna.
Jag älskar känslan av kroppen som har jobbat. Musklerna var med. Efter marklyften blev det frivändningar, utfall med stång och en del annat. Utan hets.

Ett helt vanligt styrketräningspass som blev av!
En lika underbar känsla varje gång.

torsdag 16 maj 2013

Efterlängtad simlektion

"Nu crawlar du!" Tre ynka ord med en fantastiskt innebörd. I synnerhet när de kommer ifrån min simlärare Trotte.


Trotte är simlärare i MSD Stockholm Simskola. Han får mig att simma! 

Det var nästan en månad sedan sist. När jag träffade min simlärare Trotte senast då klarade jag inte att hantera andning och armtag samtidigt. Den här gången kunde jag stolt visa upp en hel bassänglängd crawl – egentligen utan att riktigt tänka på vad jag gjorde. För så här bra gick det ju inte förra gången.

Sist jag var i simhallen gick allt fel under en hel timme. Nu blev det tvärtom. Jag gjorde bra ifrån mig i början av passet, (Förutom när Trotte bad mig att simma bröstsim med huvudet under ytan ... det gick åt skogen eftersom det enda som cirkulerade i mitt medvetande var crawl.) men ju längre vi höll på desto tröttare blev jag och ju sämre simmade jag.

I dag simmade jag benspark med platta och fenor. Armtag med fenor. Armtag med paddlar och dolme ... funkade inte alls. Och så simmade jag helt utan flythjälpmedel och andra trick. Det gick inte fort men ...

... jag kan!!! Bara jag håller fokus och gör allt som jag lärt mig så precist som möjligt och DET är verkligen tröttsamt. Phu!
Det som inte riktigt funkar och som jag måste öva på är att inte lyfta huvudet när jag ska hämta luft. Jag måste sträcka fram armen ordentligt för att få till rotationen och lita på att det går att andas med huvudet ordentligt nere i vattnet och munnen nära vattenlinjen. Jag ska ta sikte på linjen i bassängbotten och hålla nacken neutral ... Visst låter det lätt?

Efter en timme var mitt huvud helt slutkört och jag kände mig precis som vanligt efter ett simpass – full av energi, inspiration och så ofantligt glad och stolt!

Simning är som poesi! Vem kunde tro det?


Härligt att sakta gå ut ur simhallen i Vårby ...
 och ta tunnelbanan hem, fulltankad av ny simkraft och stärkt ända långt in i själen! Med den känslan så var det lätt att se det vackra i den tuffa Stockholmsförorten. 
I can! Never quit!





onsdag 15 maj 2013

Min oas bland hantlar och svett

Fartlek rekommenderas ju varmt när det handlar om löpträning. I dag tänkte jag "viktlek" och beslutade mig för att dagens pass i gymmet skulle vara ett snäpp tyngre än någonsin, i alla övningar ...

 

Glad trots att jag precis lagat en tand. Belöningen blev ett gympass.

Inte springa. Inte cykla. Jag fortsätter att vila mina ben som  äntligen börjar kännas bättre. Tipset att stretcha vaderna verkar vara nyckeln så jag fortsätter att vila och stretcha ytterligare någon dag och håller tummarna.


Hej hej roddmaskin! Löpbandet får vänta.
Det är galet. Jag som aldrig riktigt gillat morgonträning har börjat längta efter att testa att ge mig ut i morgonsolen 30 minuter innan frukost. I tanken låter det ju så bra, men jag har aldrig riktigt lyckats njuta av att röra mig tidigt på morgonen men kanske ... Det är så mycket som känns annorlunda nu. I kroppen. I mitt huvud, min inställning. Och jag älskar den förändringen.

Träning som i så många år känts lite motigt, kul absolut men ändå ... jag har kämpat med att grabba den där träningsväskan när jag kommit hem från jobbet, sovit en snutt på bussen coh egentligen bara velat slänga mig i soffan.
Nu känns det annorlunda.

Har det varit svårt att få tid till träning förr så är det svårt att få tid för vila nu!


Min relation till rörelse har genomgått en förvandling under det senaste året. Nu är träning och aktivitet en naturlig del av mitt liv. Och det känns underbart. Jag tänkte faktiskt efter jag sprungit loppet Kungsholen Runt:
– Var det verkligen värt att springa ett lopp och satsa så hårt eftersom det kräver återhämtning och vila efter? Det vill säga, ingen rolig löpning på flera dagar.

Ju mer jag sätter mig in i filosofin kring triathlon. Ju hårdare faller jag. Jag tilltalas av idén att träna regelbundet, gärna flera gånger om dagen, med fokus på uthållighet. Och hela grejen med Ironman, att alla tävlar efter sin egen förmåga, och att kampen och resan dit är det viktigaste och att kämpa, kämpa utan att ge upp. DET är verkligen min grej!

I kväll njöt jag av 70 min tungt pass bland hantlarna. Jag värmde upp med 10 min hård rodd och sedan satte jag igång med min viktlek. Jag greppade 16 kiloshanteln istället för den som väger 14 kilo när jag körde hantelrodd. Det blev 55 kilo i maskinen för rodd, 40 istället för 35 i lastdrag osv ... Och inte helt oväntat – det gick lika bra med de tunga vikterna. Det är aldeles för lätt att fega.
Jag körde lugnt, fokuserat på teknik.

Balans på pilatesboll är en av övningarna jag återkommer till ofta. Supernyttigt.

I morgon blir det ett simpass med min simcoach Trotte. Är grymt sugen på att lära mig något nytt och få fler uppgifter att jobba med på egen hand. Klicka på den här länken och njut:

Simning som vacker konstform

tisdag 14 maj 2013

Forskning som skrämmer

Att sitta är dödligt. Lika dödligt som att röka. Det visar ny forskning. Och det spelar ingen roll om man tränar hårt flera timmar i veckan om man sitter ned vid ett skrivbord hela dagarna.


En app som plingar två gånger per timme får Karin att resa sig från sin kontorsstol när hon sitter försjunken i sitt avhandlingsarbete på Universitetet i Göteborg.
Jag gjorde en intervju för ett par dagar sedan med en forskare som studerar vad som motiverar vanliga motionärer och vilka faktorer som kan få igång folk att börja röra på sig. Hon sa till mig:

– Folk har nog inte riktigt förstått hur farligt det verkligen är att sitta. Det har inte blivit tillräckligt känt. Och nej ... tyvärr så är varken du eller jag heller förskonade, trots att vi tränar mer än vi vilar. Vi sitter hel dagarna på ett kontor.

Boksläpp. Colting och Jojje Borsén sitter nog väldig sällan. Kul att lyssna på dem.


Det här blev upptakten till vilda diskussioner på min redaktion. Jag uppträdde som en jobbig chef och talade om för alla att det är viktigt att stå och jobba. Jag tror att det bet på 50 procent av folket. Och nu har jag själv stått mer än halva dagen, både idag och igår. Och det går riktigt bra!

Så jag står på jobbet och vilar här hemma. Jag är inne på vilodag nummer 2. Det känns nästan lite pinsamt att säga att jag har haft ofantligt ont i mina benhinnor. Rackarns halvmara! Men nu har jag gjort efterforskningar och kommit fram till följande:

1. Jag har trappat upp träningsdosen en smula (men bara en smula) för fort.
2. Jag har gamla och dåliga skor. Nu blir det nya!
3. Jag bör stretcha vaderna mer och göra tåhävningar.
4. Man ska inte springa när det gör liiiite ont. Man kan cykla, simma, styrketräna.
5. Höga klackar ska stå i graderoben när benhinnorna gör ont.

Och det här med att stå ... Två gånger i timmen ska man bryta sittandet och det verkar som ett hett tips till alla oss som tycker att hälsa och att ta hand om sig själv, är viktigt att prioritera.

söndag 12 maj 2013

Lätt att falla för crossfit

Högt tempo. Nya tunga övningar varje gång. Mjölksyra och charmig tävlingsanda i gymlokaler i klassisk Rockystil. Jag skulle lätt kunna falla för den populära träningsformen crossfit.



Johan & John kör mjölsyratest på Crossfit Nordic vid Odenplan i Stockholm.

Gråa i ansiktet. De två killarna Johan och John som visde mig ett exempel på hur crossfit kan gå till körde hårdare än jag sett någon köra, någonsin. I dag var på på Crossfit Nordic för att prata med Johan om motivation för en artikel som jag håller på att jobba med. Och i ett crossfitgym blir just begreppet motivation och drivkraft extra intressant. Hela lokalen var fylld av mjölksyra, ren smärta och lika mycket glädje. En i mina ögon väldigt vinnande kombo.

Men, mitt motiv till besöket var enbart att vara åskådare. Och det stod jag fast vid trots att John erbjöd sig att skrapa ihop träningskläder och en plats brevid honom och Johan när de skulle köra sitt mjölksyra test.

De här två killatna siktar på SM. I dag körde de kort men hårt. Så här såg setet ut:

250 meter rodd
15 svingar med 32 kilos kettlebell
25 burpees
15 svingar
250 meter rodd

När klockan startar har de 8 minuter på sig att fixa hela setet.

Andra omgången hjälper kompisarna till och peppar.

I ärlighetens namn vågade jag inte ge mig in i de här tuffa övningarna efter morgonens cykelpass som tömt mig på energi. Jag vaknade strax efter 06.00 med sikte på att ge mig ut på Ingarö senast 07.30. Frukost och sen iväg. Body Pump-benen skrek i protest och strax innan Brunn fick Roger punktering. Så jag fick mig en klockren lektion i verktyg och slangbyte.

Innan vi var hemma igen hade alla moln hunnit skingra sig på himlen och dessutom hann ett "jäklar-anamma-nu-ska-jag-ta-mig-tusan-träna-cykel" vakna i mig. 35 kilometer, visserligen dagen efter jag kört pump men oj vad trött jag var! Och den här tjejvättern är ju inte långt borta. Nu blir det prio cykel ett tag!

Morgonpigg. Lite kyligt så det blev långa ärmar och ben.

Inga sura miner. Punka fixas snabbt och lätt.

Lite trixigt att få i slangen, men det tog max 5 minuter.



lördag 11 maj 2013

Jakten på pump

Det var länge sedan jag körde slut på en muskelgrupp riktigt ordentligt därför har jag bestämt mig: Nu börjar jakten på riktigt skön och stenhård pump!


Body Pump är hård styrketräning för kroppens alla stora muskelgrupper.
 
Lördag morgon. Huset vaknar långsamt kring sju. Det vackra vårvädret där ute lockar men först står träning på programmet. Min dotter ska som vanligt leda söta små tre- och fyraåringar i Värmdö Skärgårdsgymnasters Bamsegrupp och sedan senare i eftermiddag är det dags för hennes eget ordinare tretimmarspass (gymnaster tränar verkligen stenhårt). Min älskling längtar efter ett riktigt långpass löpning och jag själv har siktet inställt på ett pass Body Pump på gymmet. (Jag vill springa men mina benhinnor gör fortfarande ont ... tusan!)

Det var Body Pumpen som byggde om min kropp för åtta år sedan när jag började nosa på det här med träning. Jag föll för den enkla filosofin att köra igenom och köra slut på hela kroppen under hög musik, i grupp med enkla rörelser.

Jag älskar känslan att stå taggad med skivstången i händerna, musiken fyller salen och instruktören drar igång passet. Är jag tillräcklig laddad och fokuserad så händer det att jag får .... gåshud! Ehh ... hur låter det? Haha!

Träning i grupp med hög peppande musik! Härligt!

Det var över ett år sedan jag körde den här typen av mjölksyraframkallande träningsform. Jag laddade stången en smula försiktigt men kunde snabbt konstatera att de tyngre seten i gymmet har gjort mig ganska så mycket starkare under det senaste året.

Rumpan, axlarna, biceps och magen lyckades jag köra slut på. 55 minuter går fort när man har kul. Salen blev till bristningsränsens fylld av energi. Svetten droppade och under bytena av muskelgrupperna haglade skämten. Härligt och kul!

Jag avslutade med en snabb fika, snackade med några bekanta ansikten innan jag åkte hem och åt andra delen av min frukost. Undrar just vad benen säger om jag tar en liten tur på mjukt underlag i skogen ... lite senare idag.

onsdag 8 maj 2013

Cykeltur med 1000 frågor

Hur sitter man på sadeln på en racercykel? Hur håller man huvudet? Varför blir jag trött i skulderbladen? Rumpan ska inte den göra jäkligt ont ...??


Skärgårdstur. Njöt av våren på Ingarö. Tog vätskepaus i Björkvik.

I dag har jag varit ledig från jobbet. Det var inte planerat men jag såg ett litet, litet andrum och grep det. Lång frukost, en timme i bikini i solen och sen hoppade jag i cykelkläderna och gav mig ut på mitt livs första tur på egen hand.

Den här första nervositeten har lagt sig. Pedalerna klickade jag i och ur utan problem men trafiken känns en smula jobbig. Nackdelen med att bo nära Stockholm och ute i skärgården är att det sällan är helt lugnt på vägarna.

Jag tog sikte på Björkvik ute på Ingarö och cyklade hem på en mindre trafikerad väg som jag som bilist inte ens tagit notis om. Oj vad underbart! Utan en massa lastbilar som slickar farligt nära vågade jag trampa på och det var då frågorna dök upp i huvudet:

Hur mycket grus är farligt? Vad ska man tänka på när man tränar cykling? Hur snabbt är snabbt och vad är för långsamt? Vad händer om kedjan hoppar? Hur känsliga är de där supersmala däcken?
Och framförallt: Hur lägger man upp ett träningspass på cykel för att bli bättre?

Dags att göra lite efterforskningar, snacka med cyklister och läsa på.

Hemma igen! Jag betade av 35,6 km.


Jag har också försökt skissa lite på min träningsplanering för att försöka klämma in det här med att cykla ... och så måste jag ju sätta det här med simningen, springa intervall är ju kul och nu när jag är tillbaka på mitt gamla gym måste jag ju genast boka ett body pump-pass ... Haha ... Min lilla lapp blev fullklottrad.

Frågan är: Måste man verkligen jobba?

tisdag 7 maj 2013

Är det fult att vara nöjd?

Nöjd. 

Är det ett positivt laddat ord eller är det kanske negativt?


Från och med nu ska jag satta av tid för att vara nöjd och njuta av att jag nått ett mål.


Att vara nöjd låter i mina öron ganska behagligt. Lugnt. Avslappnat. Tryggt. Jag önskar att jag kunde vara lite nöjdare, lite oftare, med mig själv, met det jag gör. Resultatet. Jag är sällan nöjd. För mig betyder ordet nöjd; klar, färdigutvecklad. Resan är slut. Mätt.

När jag körde Tjej Vasan nu i februari så var målbilderna som mina nära och kära knäppte på mig där i Mora ingen munter syn. Inga segergester, inga glada miner bara en butter och uppgiven hållning. Just då var jag verkligen inte nöjd. (Jag var ju inte nöjd när jag gick i mål i helgen efter att ha sprungit min första halvmara.)

Det hade varit riktigt bakhalt i spåret, legendariskt bakhalt vad jag förstod, och det var få som hade haft något fäste alls. Jag gick i mål på ganska precis 3 timmar och det var ju dessutom min första säsong på skidor på drygt 20 år så jo ... när jag sitter här så är jag ganska nöjd ändå. Jag är i alla fall GLAD över att jag genomförde loppet och fick uppleva atmosfären och hela jippot i Mora.

Många inklusive jag själv ser nöjdhet som något passivt. Nöjda är de som inte har några ambitioner och inte siktar på att utvecklas. Det är naturligtvis bara dumt och trångsynt att se det så.

Från och med nu ska jag hela tiden sträva framåt, se till att utvecklas men jag ska öva på att stanna upp och njuta längs vägen. Jag ska ta små, små steg mot mina uppsatta mål. Jag ska våga känna mig nöjd med min insats, njuta och ladda sedan om igen och satsa mot nya mål.

Hur låter det?

måndag 6 maj 2013

Tillbaka på brottsplatsen

Det var på det här gymmet jag förändrade mitt liv ...

Hemma igen. Här har jag tränat i åtta år av mitt liv.


... fast det är en helt annan historia som jag får skriva om någon annan gång.

I dag vilade jag benen på gymmet. Mina stackars halvmaraton ben skrek av trötthet och benhinnevärk när jag optimistiskt ställde mig på löpbandet för att värma upp på mitt gamla favoritgym på Värmdö – Body Joy. Jag har inte varit medlem här på över ett år och saknat lokalerna, folket och framförallt atmosfären hur mycket som helst. Det var som att komma hem. Här har jag tränat upp mina muskler långsamt och envist under åtta års tid. Det var härligt att vara tillbaka där allt började.



Efter den plågsamma och lätta uppvärmningen på bandet. Var jag som en kalv på grönbete och skuttade runt bland alla välbekanta maskiner och prylar. Det enda som var annorlunda var ... spegelbilden. På ett år har det hänt en del, konstaterade jag belåtet, för mig själv.

Sidoplanka.

Väldigt glad.

Plankan.


Jag körde alla övningar 8 x 3 set. Axelövningarna körde jag lätt 12 x 3. Det blev lite av varje
:
Tung rodd maskin
Kabelrodd
Hantelrodd
Lastdrag
Sidolyft axel på bänk
Sidolyft axel på balansplatta
Hela axeldrag i kabelmaskin
Axellyft med skivstång
Bänkpress med hantlar både med rak och sned bänk
Kabelpress
Jorden runt med liten vikt
Back kick triceps
Bicepscurls med skivstång
Hammarcurl med hantlar
Situps hela uppdrag
Plankan rak
Sidoplankan


Jag gick inte på aerobic, dans, zumba eller vad sjutton det var i stora spegelsalen ... Skulle förmodligen slå ihjäl mig.