Cyklat upp humöret

Så där ja! Äntligen. Tänk vad ett ynka litet cykelpass kan göra för humöret. 

Vackert på Ingarö. Passerade en insjö med fint hopptorn.

Åh vad tacksam jag är att få unna mig att koppla av och lägga nästan en och en halv timme på att njuta av vacker natur, sol, ljumma försommarvindar. Nu står det klart – jag tycker om att cykla. Det här är en relation som kommer att bli långvarig.

Det är en underbar känsla att ligga i bockstyret, få ner kraften i benen och flyta fram längs vägarna. Farten är härlig. Det är grymt jobbigt. Hela kroppen aktiveras på ett skönt sätt.

Nu känner jag mig lite säkrare i sadeln. Inte lika orolig för trafiken. Den där rädslan för att sitta fast med fötterna har jag glömt helt. Nu gäller det bara att beta av timmar av träning så ska nog jag också kunna cykla i anständigt tempo. I dag blev det 25 km/timme, inklusive lite fotostopp.

Och så har jag hunnit se ett tusental maratonlöpare gå i mål. Otroligt känslosamt att stå och se alla tappra som kämpat. Det fanns lika många målgångsstilar som löpare. Här är några exempel:

• Kraftig slagsida åt antingen höger eller vänster.
• Glädjerus, inklusive galen spurt runt hela Stadion.
• Hasandes med ett ben som inte fungerar.
• Joggandes med stolta barn.
• Gråtandes glädjetårar.
• Friandes till fästmön.
• Hand i hand med sin älskling.
• Springandes i sedled med allt fokus på publikens jubel.

Ja, så var det en och annan som la sig ner på banan bara några meter framför mål och kunde inte resa sig igen. De flesta grinade illa och alla såg riktigt, riktigt trötta ut!

Imponerande!

Min älskling var bäst av alla!

Cykeltur med 1000 frågor

Hur sitter man på sadeln på en racercykel? Hur håller man huvudet? Varför blir jag trött i skulderbladen? Rumpan ska inte den göra jäkligt ont ...??

Skärgårdstur. Njöt av våren på Ingarö. Tog vätskepaus i Björkvik.

I dag har jag varit ledig från jobbet. Det var inte planerat men jag såg ett litet, litet andrum och grep det. Lång frukost, en timme i bikini i solen och sen hoppade jag i cykelkläderna och gav mig ut på mitt livs första tur på egen hand.

Den här första nervositeten har lagt sig. Pedalerna klickade jag i och ur utan problem men trafiken känns en smula jobbig. Nackdelen med att bo nära Stockholm och ute i skärgården är att det sällan är helt lugnt på vägarna.

Jag tog sikte på Björkvik ute på Ingarö och cyklade hem på en mindre trafikerad väg som jag som bilist inte ens tagit notis om. Oj vad underbart! Utan en massa lastbilar som slickar farligt nära vågade jag trampa på och det var då frågorna dök upp i huvudet:

Hur mycket grus är farligt? Vad ska man tänka på när man tränar cykling? Hur snabbt är snabbt och vad är för långsamt? Vad händer om kedjan hoppar? Hur känsliga är de där supersmala däcken?
Och framförallt: Hur lägger man upp ett träningspass på cykel för att bli bättre?

Dags att göra lite efterforskningar, snacka med cyklister och läsa på.

Hemma igen! Jag betade av 35,6 km.

Jag har också försökt skissa lite på min träningsplanering för att försöka klämma in det här med att cykla ... och så måste jag ju sätta det här med simningen, springa intervall är ju kul och nu när jag är tillbaka på mitt gamla gym måste jag ju genast boka ett body pump-pass ... Haha ... Min lilla lapp blev fullklottrad.

Frågan är: Måste man verkligen jobba?

Hissnande premiärtur på en racer!

Tänk att livet är fullt av härliga utmaningar! 

1:a maj- och mitt livs första cykeltur på en racer!

Som jag har längtat och varit nyfiken. Cykelhjälmen har väntat i sin kartong (tur att jag hade den på jag fick en hel mås i huvudet, på riktigt, när jag cyklade genom Gustavsbergshamn ... haha!). Skorna fick jag i julklapp och jag har testat att klicka i och klicka ur pedalerna hemma i min Rogers vardagsrum på en trainer. I dag fick jag äntligen chans att cykla på riktigt.  

Jag var oväntat nervös. Nästan lite skakig i benen. Trafiken var väldigt närgången och pedalerna ville inte riktigt samarbeta i början och allt kändes främmande och tekniskt ... jag är inte en teknisk person ... men ganska snart stod det klart:

– Jag älskar att mata på, trampa, få upp farten och oj vad underbart kul det känns att få in ett flyt.

Nästan hemma igen. Lycklig och stärkt av att ha klarat något nytt!

45 kilometer med fikastopp. Jag kände mig lite vimsig de sista 5 km, trött av anspänningen av allt nytt. Men jag har helt klart hittat en ny kärlek!

Jag hade ingen aning om att det är så fantastiskt att cykla!

Matig fika i Stavsnäs by. Livet kan inte bli så mycket bättre än så här!

Efter cykelturen bestämde vi oss för att känna på stämningen i Sickla där Facebookgruppen Sickla Triathlon träffas varje onsdag på initiativ av kända triathleten Jojje Borssén. I kväll var det duathlon. Kul och inspirerande! Jag ska absolut köra med dem när jag känner mig lite mer varm i kläderna.

Växlingsområdet ... många fina cyklar här.

Jojje styr upp tidtagningen. 13 tappra startade i dag.

Om några veckor är det jag som hoppar i och simmar ...