måndag 30 mars 2015

Höjden av träningsabstinens??I

Jag begär inte mycket. Jag är glad för det lilla. I dag sa kroppen ja. Idag gav kroppen sin tillåtelse och jag fick 40 min med lätt pulshöjande träning! Jag är så tacksam!

 

I min egen underbara bubbla!

Crosstrainern är sig lik varje gång vi har en date. Min kropp däremot, den varierar just nu grymt mycket i form, humör, energi och nivå av begränsning.

Vissa dagar kliver jag av crossen efter 20 minuter. Ofta med lika mycket viljestyrka som jag uppbådade under Ironman, för jag vill verkligen inte avbryta min träning tidigare än planerat. Det strider mot hela min person – ge upp!! Så känns det, även om jag vet att sammandragningar som börjar kännas åt "fel-hållet" ska tas som en tydlig signal att sluta så bär det emot. Men jag vet att nästa gång så kan det kännas på ett helt annat sätt och 30 min är okej för både kropp, huvud och ... livmoder! :-)

I dag pluggade jag in hörlurarna, klev bestämt till crosstrainern som så lämpligt står placerad vid ett stort fönster ut mot gatan. Jag drog sakta igång musik och kropp och ... det kändes genast 100 procent rätt. Pulsen steg långsamt, jag sjöd av glädje inombords. Musiken fyllde kroppen och ta mig sjutton ... jag fick gåshud där på crosstrainern!!

lördag 28 mars 2015

Med rätt att njuta

Jag var lite nervös i morse. Det var länge sedan jag simmade och jag har verkligen längtat. Med största magen i snabbanan och med huvudet högt gled jag ned i vattnet.

 

Jag nöjer mig att visa utvalda delar av mig själv ...


Baddräkten gick nätt och jämt på och jag konstaterade att den kroppsformen toppat med det klädsamma plagget badmössa ... vi säger så här, jag skippade att titta mig i spegeln och peppade mig tyst för mig själv att jag minsann ska var stolt över min kropp som skapar ett mirakel.

I snabbanan blev det en skön krock när jag gled ned i vattnet med mage och allt bland helt helt gäng triathleter med klockor, paddlar och fenor.

Det var lite otur att det just idag bara var en bana öppen för snabbsim när jag bestämt mig för att känna på vattnet. Bröstsimmarna hade tre fina banor i bredd och var ungefär lika många till antalet som vi i snabbanan (när ska simhallarna satsa på jämlikhet??) men tyvärr, ett gäng damer som simmar i bredd och småpratar är betydligt större utmaning att samsas med än ett gäng snabba män så det fick bli snabbanan för mig med.

Jag satsade på att köra 50:or för att hålla hyfsat tempo och låta mig pusta mellan varje längd. Planen höll och  tempot var nog inte så pjåkigt med tanke på att resten i banan körde med paddlar. Lite synd för min del för det stressade mig. Jag vill en inte vara en superpropp som låg ivägen samtidigt som jag inte var där för att köra hårt. Det känns direkt olämpligt sä här i vecka 28.

Jag gjorde mitt bästa för att njuta. Vattnet bar mig så jag kände mig så lätt, så lätt. Jag föll in i simmet utan att behöva tänka, kämpade lite, lite med panikkänslor när pulsen rusade under de försa 100 m, men sedan gick det bra.

Men paddlarna jagade mig och jag nöjde mig efter 600 m, nöjd med att ha fått lite vattenkänsla och med en förhoppning om mer space och lite lugn och ro nästa vid nästa tillfälle.

torsdag 26 mars 2015

Vi bygger nytt för ett aktivt liv

Om allt går vägen så flyttar vi in i vårt nybyggda hus om ett år. Mäklarens starkaste säljargument var att det här boendet är perfekt för den aktiva familjen! Vem kan motstå det.


En sjö att simma i om sommaren och åka skridskor på under vintern.

Ett konstnöspår bara ett stenkast bort.

En blivande slalombacke, visserligen à la Stockholm, men tänk vilken backträning det kan bli.

Mängder av landsväg som leder till Uppsala att cykla på. Mindre än 30 min in till Stockholm.

1 km till ett tätt nätverk av motionsspår, vandringsleder och dessutom en sjö med brygga och gratis bastu.

I dag har jag tränat hela 60 min i gymmet och så här ett par timmar senare börjar träningsvärken redan göra sig påmind.
Jag får allt svårare med att träna. Kroppen protesterar – tror jag! Det blir korta pass varvat med soffkvällar, en och annan promenad men idag ... någon oväntad energi fyllde huvudet och kroppen och det kändes grymt bra allt jag tog mig för.

Bubblar av lycka här i soffan!! Älskade, älskade träning!!!


Här är en film över området där vi ska bo och det  just nu byggs för fullt.

söndag 15 mars 2015

Jag ska delta höggravid

Det blir ett lopp i år! Ja faktiskt! Jag kommer att vara i 8:e månaden och ska delta i löploppet Wings for Life i Kalmar. Jag har frågat tävlingarrangörerna och fått klartecken att gå och de har sagt att jag inte kommer vara ensam. Hoppas jag hinner över hela Ölandsbron. 

 

Det är precis efter Valborg. Fredagen är en röd dag så vi kan rulla mot Kalmar redan efter frukost. Sedan blir det en hel helg i vackra Kalmar kanske med en utflykt till Öland och lite bubbelpool på hotellet.

Öland och Kalmar har fått en särskild plats i Rogers och mitt hjärta. Vi har redan många fina minnen från gemensamma resor dit. Och Kalmar är ju staden för Ironman och har därmed blivit en plats för minnen för starka möten med sitt absolut innersta. I dag när jag tänker på min resa kan jag bli helt tagen av minnena. Upplevelsen växer ju mer den sjunker in, snacka om att få valuta för pengarna. Hehe ...

Jag har många att följa under årets upplaga av Ironman Kalmar. Jag ska inte delta men ser fram emot att få uppleva loppet som publik. Om vår lilla skrutt tillåter den typen av utflykter så finns det redan preliminära planer att följa Utö Swimrun, Ö till Ö, Amfibiemannen och Stockholm Triathlon.

Har du inget bokat den 3:e maj så rekommenderar jag varmt Wings for Life. Bara det att få springa över Ölandsbron är magiskt men att också springa samtidigt som tusentals andra löpare runt om i världen och bidra till en viktig insamling för de som faktiskt inte kan springa är en upplevelse i sig.

Det är ett trevligt och annorlunda arrangemang i en fin stad. Läs om mitt lopp för året här


Kampanj i Stockholms tunnelbana.



onsdag 4 mars 2015

Vilka sökord leder till din blogg?

"Kvinnor i våtdräkt" Tycker ni andra som bloggar att det är lika kul som jag att titta på statistiken och kanske notera vilka sökord som leder in till er blogg? Jag kan inte låta bli att berätta att sökningen "kvinnor i våtdräkt" dyker upp i min statistik, oftare än man egentligen vill veta. 

 

Jag älskar verkligen det här bloggandet. Jag tycker det är så kul!!
Exakt varför kan jag inte svara på men det ligger väl i samma gen som ledde mig till journalistyrket, som får mig att hålla låda under middagar och som gör att jag ständigt bär på tusentals nya artikelidéer.

Har man en blogg så kan man också följa statistik. Det vet alla ni som har egna bloggar. Jag tycker också det är sjukt kul att analysera siffrorna och se upp- och nedgångar.

I dag kan jag inte låta bli att dela en skärmdump från översikten av sökord under den senaste perioden som har lett till min blogg. Bara så ni triathleter vet ... Vi är poppis där ute ...





söndag 1 mars 2015

Vasaloppet öppet spår 2015

Jag tror att människans har ett grundläggande behov att få kämpa då och då i livet. Kämpa och uppleva motstånd. En del av oss kanske gillar den känslan mer än andra. Och det är i jakten på den som ligger bakom Rogers Vasaloppsstart i år.

 

Som vanligt riktigt mycket folk vid starten.

04:30, jag blir genast klarvaken medan Roger som verkligen ska köra Vasaloppet fortsätter att sova hårt vid min sida.

– Stäng av de där ljudet, hör jag honom muttra faktiskt lite surt långt under täcket. (Den mannen är väldigt, väldigt sällan sur och på dåligt humör)
– Älskling, det är redan dags att vakna nu, viskar jag i hans öra.

I år blir det inget Öppet spår eller Vasaloppet för mig. Och jag har ingen aning om när  jag kommer att köra det igen. Men en sak är säker. Trots tätt snöfall, blåst, mörker och nio förmodligen tunga mil så hade jag gärna gjort min älskling sällskap i dag.

Men faktum är att trots att jag inte själv för köra så njuter jag också av stämningen och det känns bra att peppa Roger och stötta honom längs vägen.

Jag tror att människans har ett grundläggande behov att få kämpa då och då i livet. Kämpa och uppleva motstånd. En del av oss kanske gillar den känslan mer än andra.

När jag såg Roger står där vid starten tidigt i morse så förstår jag att det är det där behovet av motstånd som ligger bakom den hastigt påkomna idén att han skulle köra Öppet spår i år också, utan någon specifik träning och fast planen var att avstå i år. Vi är ju gravida – båda två! Just nu ligger inte fokus på hård träning. Vi bygger vår framtid, målar, säljer hus, fixar och donar och det tar en hel del tid i anspråk kan jag lova.

Jag är i alla fall jätteglad över att få vara i Sälen. Jag är lite nervös för hur tufft det kommer bli för Roger idag. Hela resan började på värsta tänkbara sätt med att vi landade i Mora, plockade ut startpaket och fick plötsligt ett meddelande om att vårt tilltänkta boende var dubbelbokat och vi hade ingen stans att ta vägen.

Ett läge där starkt pannben och en lösningsorienterad inställning är ganska så användbar och slutade med att jag nu sitter jag i ett kök, i ett stort hus fullproppad med våningssängar någonstans  i närheten av starten. Som sällskap har jag två jättetrevliga tjejer som körde Tjejvasan igår och som precis som jag skjutsat sina män till Öppet spår-starten nu på morgonen

Vi snackar teknik, mental inställning och så svarar jag på nyfikna frågor om triathlon. Ute har det ljusnat, det snöar fortfarande och köerna ringlar sig långa. Snart ska jag ut och heja längs spåret.


Starten 05:50 i morse. Redan mycket folk på plats och hög stämning.