Bra vecka ger mersmak

Jag summerar 10 timmar på träningssaldot den här veckan. Det ger mersmak. Den haltande känslan börjar ge vika och vägen framåt börjar synas allt tydligare ju mer dimman lättar. Jag vet var jag är, vart jag är på väg och ungefär hur jag ska komma dit – Ironman Kalmar 2016!

 

Det är inte helt lätt att både hålla tekniken och ta en sim selfie ...

Vaknar upp till en blåsig adventsmorgon och kliver ur sängen nöjd med känslan efter gårdagens långpass, 14 km. Benen och kroppen känns helt ok och natten tycks ha givit bra med återhämtning. Dessvärre får jag inte njuta av att tända adventsljusstaken eller en fin adventsstjärna. Allt sånt ligger nedpackat i väntan på att vårt nya hus ska bli färdigt ... och så är ingen av de stora barnen hemma, bara lilla bebisen, så du blir mamman lite slapp och tränar som en galning istället. Men innan kvällen är här ska det bli en smula julstämning.

Jag var ovanligt trög i starten igår när jag skulle ute och springa. Först tyckte jag att Edith inte riktigt var i form för att jag skulle lämna hemmet och sedan blev jag hungrig och behövde äta och så där höll jag på tills jag insåg att det bara vara en knapp timmes dagsljus kvar under dagen och jag kstade mig iväg. I regnet.

Det visade sig sedan på kvällen att Edith fått sin försa tand så det förklarade varför hon inte kändes helt nöjd men hon sov gott i vagnen under regnskyddet medan jag var ute och tuggade.

14 km kändes fantastiskt bra. Löpstyrkan börjar smyga tillbaka och jag håller numera en bra känsla åtminstone 10 km.
Dessvärre märker jag att även jag blivit påverkad av de överfall som hänt i löpspåren. När mörkret föll blev jag ordentligt stressad och hoppade högt av minsta prassel ... och som bekant så prasslar det ganska frekvent i en skog ... Rädslan tog udden av njutningen men på det stora hela så var jag nöjd när jag klampade in lerig och blöt i hallen med ett stort leende på läpparna.

Just nu sitter jag och njuter efter veckans enda simpass. Jag kör lite längre serier just nu och ser alltid till att simma en del av passet med paddlar för att bygga simstyrka. Numera så anser jag att 2000 m är minimum under ett pass. Och mängden gör skillnad. Och Garminklockan satt på och spelade in passet åt mig. Har av någon anledning börjat studera tränignssiffror som en riktig nörd ... har inte uppfört mig så tidigare. Vi får väl se vart det slutar!

Powercykling och fokusvecka bra idé

Det är vad jag gör idag som avgör hur bra jag kan genomföra min ironmancykling den där soliga sommardagen på Öland i augusti som jag längtar efter. Det är den dagen jag tänker på när jag vill kliva av cykeln här hemma i vardagsrummet.

 

Distanscykling och ren och skär powercykling. Nu har jag betat av 5 timmar och 45 minuter på trainern under min fokusvecka. I dag körde jag 60 min med tunga intervaller. I går körde jag 30 min återhämtningscykel. Det blev några minuter på mängdkontot men kroppen behövde vila från cykeln en smula så jag kombinerade passet med 8 km löpning i mörkret och med vagn. Det var härligt att bara få komma ut. Luften höll några plussgrader ute och det var blött, men jag frös inte alls och kände mig jublande stark, lätt och full av power! Wow! Vilken känsla.

Jag har sovit bra hela veckan. Nu när dagarna börjar bli korta och mörka finns det inget som behöver jaga upp mig ur sängen om min bebis sover. 22:00 är det godnatt och har jag vaknat många gånger för matning så spenderar jag uppemot 10 timmar i sängen. Och jag sover stora delar av de timmarna. Den här veckan har jag inte heller varit och morgonsimmat då jag har en man som är ute på jobbresa.

Mycket sömn. Mycket mat. Mycket cykling och mycket fika! Jag koncentrerar mig på nuet. Passet jag ska göra här och nu, eller intervallen jag gör just nu. 8 minuter tungt, men varje minut kan jag lägga till saldot och varje minut räknas. Jag känner hur det bygger en starkare motor och jag vet att jag kommer tacka mig själv när jag står vid simstarten och minns träningen jag gör just nu – att den blir av!

Jag har upptäck att mina powerpass får tiden att gå fortare. 60 minuter blir betydligt mer hanterbara när jag bryter ned dem i 8,4 och 2 minuter med tung, tung cykling.
Jag blundar, lyssnar på musiken, känner hur ben och rumpa aktiveras .... när jag pressar mig själv då trivs jag!

Fokusvecka var en bra idé. Det var kul, utmanande och jag fick känslan av att prestera. Jag har cyklat tungt, jag har cyklat lätt, jag har cyklat med hög kadens och jag har övat rundtramp och enbenstramp. Jag har fått tid i tempoställning. Jag är redan nöjd med det totala antalet pass och timmar men jag har två dagar kvar. Under helgen tänker jag cykla men utan att försaka min långlöpning och simning på söndag morgon, så inga fler powerpass förrän nästa vecka.

Sjukt svettigt att cykla inne.

Veckans belöning. 8 km återhämtning.

Nu går det åt mycket energi

Förutom starka cykelben så tänker jag mycket på mat just nu. Träning, mat och sömn är som bekant viktiga byggstenar för att träningen ska ge resultat.

I går körde jag hårt. 60 min med intervaller, tyngsta växeln i i totalt 20 min.

Jag har alltid älskat mat, sedan barnsben. Jag var en av få som aldrig klagade på skolmaten utan blev istället matpersonalens favorit.
– Jag tar gärna mycket, instruerade jag ofta vid portionering.

Någonstans i början av 2000 så gjorde jag en rejäl omvärdering kring vad jag ville stoppa i min kropp. Plötsligt förstod jag att Falukorven och avsaknaden av grönsaker inte var optimalt bränsle. För kanske 8 år sedan insåg jag att vitt mjöl får mig att må dåligt och jag skruvade ned det intaget rejält. Vissa perioder valde jag bort det helt och jag fick en helt annan fräschare och lättare känsla i kroppen.

Just nu när jag helammar en rundlaggd snart 6 månaders baby (vi ska börja med smakisar snart) som kräver en hel del energi för sina utvecklingskliv OCH tränar så skulle jag kunna äta en hel ko!
För några veckor sedan kände jag mig helt fixerad vid mat men nu så lyckas jag med konststycket att äta så kroppen känns nöjd. Och jag äter mycket av allt och tar lite hjälp med kosttillskott. Och tricket tycks vara att verkligen fylla tallriken mer protein, kolhydrater och massor av olika typer av grönsaker. Kylen är full av broccoli, blomkål, morötter, babyspenat, tomater, lök, paprika. Pizzasallad, vitkål med olja, vinäger och svartpeppar är nya favorittillbehöret till middagen, vid sidan av en vanlig sallad.

Dessutom blir det mycket ägg, (ni skulle tro att jag skämtade om jag berättade hur många ägg vi äter i den här familjen per vecka ... 4 mer eller mindre vuxna personer som tränar mycket ... haha ) gröt med chiafrön, pumpakärnor, valnötter. Jag äter mallenamål och fikar gärna och tar en bulle eller två och jag avslutar alltid kvällen med ett glas havrechokladdryck och en macka.
Och nej, just nu ryggar jag inte för varken fikabröd eller spagetti. Jag behöver det! Så känns det.

Och vad händer med graviditetskilona? Jag gick upp 16-18 kilo. För en tid sedan så landade jag på min inskrivningsvikt men jag har märkt att jag fortsätter nedåt och det vill jag inte. Men jag har ju förlorat i muskler så det är kanske där skillnaden ligger men med andra ord: just nu behöver jag tanka konstant på med ny energi.

Min portion. Fläskkarré, potatis, sås,grönsallad, hericot verts, vitkålssallad, lingon.