Min oas bland hantlar och svett

Fartlek rekommenderas ju varmt när det handlar om löpträning. I dag tänkte jag "viktlek" och beslutade mig för att dagens pass i gymmet skulle vara ett snäpp tyngre än någonsin, i alla övningar ...

 

Glad trots att jag precis lagat en tand. Belöningen blev ett gympass.

Inte springa. Inte cykla. Jag fortsätter att vila mina ben som  äntligen börjar kännas bättre. Tipset att stretcha vaderna verkar vara nyckeln så jag fortsätter att vila och stretcha ytterligare någon dag och håller tummarna.

Hej hej roddmaskin! Löpbandet får vänta.

Det är galet. Jag som aldrig riktigt gillat morgonträning har börjat längta efter att testa att ge mig ut i morgonsolen 30 minuter innan frukost. I tanken låter det ju så bra, men jag har aldrig riktigt lyckats njuta av att röra mig tidigt på morgonen men kanske ... Det är så mycket som känns annorlunda nu. I kroppen. I mitt huvud, min inställning. Och jag älskar den förändringen.

Träning som i så många år känts lite motigt, kul absolut men ändå ... jag har kämpat med att grabba den där träningsväskan när jag kommit hem från jobbet, sovit en snutt på bussen coh egentligen bara velat slänga mig i soffan.
Nu känns det annorlunda.

Har det varit svårt att få tid till träning förr så är det svårt att få tid för vila nu!

Min relation till rörelse har genomgått en förvandling under det senaste året. Nu är träning och aktivitet en naturlig del av mitt liv. Och det känns underbart. Jag tänkte faktiskt efter jag sprungit loppet Kungsholen Runt:
– Var det verkligen värt att springa ett lopp och satsa så hårt eftersom det kräver återhämtning och vila efter? Det vill säga, ingen rolig löpning på flera dagar.

Ju mer jag sätter mig in i filosofin kring triathlon. Ju hårdare faller jag. Jag tilltalas av idén att träna regelbundet, gärna flera gånger om dagen, med fokus på uthållighet. Och hela grejen med Ironman, att alla tävlar efter sin egen förmåga, och att kampen och resan dit är det viktigaste och att kämpa, kämpa utan att ge upp. DET är verkligen min grej!

I kväll njöt jag av 70 min tungt pass bland hantlarna. Jag värmde upp med 10 min hård rodd och sedan satte jag igång med min viktlek. Jag greppade 16 kiloshanteln istället för den som väger 14 kilo när jag körde hantelrodd. Det blev 55 kilo i maskinen för rodd, 40 istället för 35 i lastdrag osv ... Och inte helt oväntat – det gick lika bra med de tunga vikterna. Det är aldeles för lätt att fega.
Jag körde lugnt, fokuserat på teknik.

Balans på pilatesboll är en av övningarna jag återkommer till ofta. Supernyttigt.

I morgon blir det ett simpass med min simcoach Trotte. Är grymt sugen på att lära mig något nytt och få fler uppgifter att jobba med på egen hand. Klicka på den här länken och njut:

Simning som vacker konstform