Självbild i förändring

Låter du dina värderingar om dig själv styra dig och kanske rent av begränsa dig? 

Plötsligt inser jag att jag har värderat mig själv och mina egenskaper och låtit det bli en begränsning för min utveckling istället för att våga, prova och sedan låta erfarenheten sätta begränsningen.

Så  har det varit för mig i förhållande till vattnet. Jag bestämde mig någon gång för länge sedan att jag inte är en vattenmänniska och de som känner mig vet att jag är envis, för så här har livet sett ut:

• Helena på bryggan i solen.
• Helena på däck i båten.
• Helena simmandes fina långsamma bröstsimlängder med torrt och fint hår och hakan högt över ytan.
• Helena klättrandes ner för badtstegen, baklänges och långsamt.

Alla mår bra av att använda sin intellektuella förmåga och varför inte bara ta sig an varje ny uppgift med syftet att göra så gott det går – att göra det bästa?
Jag har nog tänkt så i teorin. Det har blivit något helt annat i praktiken. 

För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle simträna.

I dag hade jag en helkväll i simhallen igen. Tankarna om den gammla icke-vattengillande-bröstsimmaren tog kommandot över mig och jag plaskade och frustade mig fram längs bassängen i ett försök att vara under vattnet, anads ut och upp igen. Alla framsteg som jag gjorde sist var som bortblåsta men med dem i minnet fortsatte jag bara att försöka, försöka och försöka igen.

Precis som de andra träningskvällarna behöver jag nästan en hel timme innan jag lugnar ner mig, litar på min egen förmåga, blir vän med vattnet och börjar slappna av. Efter en timme börjar jag dessutom blir riktigt sur och skäller tyst ut mig själv och bestämmer mig:
– Fokus. Slappna av och tänka positiva tankar om vattnet.

Och det är då som bitarna faller på plats och jag har tagit ett litet steg framåt.

I dag har jag paddlat mig fram med armarna, försökt ta i och känna att jag får tag i vattnet.
Armtag. Neutral nacke. Andas ut. Slappna av. Lugn och fin. Upp och ta luft och så kraftiga armtag!

Never quit!
I can!