tisdag 1 mars 2016

Den viktiga supporten

"Heja! Bra jobbat" Tre ord som kan betyda oerhört mycket under tävling. Att få support under ett lopp är de bästa som finns. Att kriga i sin ensamhet bygger pannben men är långt ifrån lika trevligt.


Firar med supportteamet efter loppet.


De flesta tävlingar har jag harvat på i min ensamhet. Utan att känna en massa folk i startfältet och utan support längs banan. Roger har ofta själv tävlat och vi har på sin höjd kunnat få syn på varandra på banan och säga hej. De ögonblicken blir ofta larvig känslosamma ... för mig illa fall, som krigat både mot vattendemoner och allmän orutin.

Så var det under Ironman Kalmar 2014. Det fanns ingen i publiken som var där för att heja på oss, inte ens våra barn, så när jag fick syn på Roger efter en redan lång dag med både glädje och missär, under löpningen så sprutade känslorna och glädjen.

Under helgens Tjejvasa var det första gången som jag hade support under hela dagen, på riktigt. Och ett gäng att fira med efter. Det var fantastiskt och skapade en helt annan känsla på banan och framförallt före start.

Roger och min bebis Edith var med och stöttade min come back och starten till att bli ännu bättre och starkare än jag var före graviditeten. Dessutom var min goda väninna Marielle och hennes familj med uppe i Sälen och Marielle var den som sprang med mig från bilen för att lite för sent hitta rätt startfålla. Hon var också den som tog alla bilder, hängde med Roger och Edith och tillsammans med dem tog emot mig vid mål!

I Hökberg, efter den sega, sega stigningen så stod de där och hejade innan jag fick min blåbärssoppa och jag blev så glad att se dem.
Vid målet i Mora så trodde jag för ett ögonblick att de inte hunnit fram. Jag spanade längs hela målrakan och blev lättad när jag till sist såg dem precis efter jag passerat mål.

Ett "heja" ett "kom igen", musik en uppmuntrande blick. Det är minst lika effektivt som en gel längs banan. Att dessutom att ha förmånen att ha någon som står en nära som stöd under en tävling, det är guld värt.

Tack Marielle för pepp och stöd längs banan och för att du stod för huvuddelen av markservicen i stugan och tack älskade Roger för att du alltid tror på mig och för att du tog hand om Edith hela dagen och avstod från att köra Öppets spår i år för att jag skulle få njuta av Vasaloppet.


Marielle var fint stöd under hela dagen! Tack Mell!





6 kommentarer:

  1. Du är så grym!! Bra jobbat! I sommar kommer jag stå i Kalmar och heja på dig! :) Om du får ett startnummer, så man vet vart du håller hus... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe vad gullig du är och ja, det är ju en poäng. Men i år ska väl jag vara registrerad ordentligt. Startplatsen är köpt i god tid.

      Radera
  2. Håller helt med dig. Så otroligt mycket energi man för av ett bekant ansikte som skriker och hejar på en.

    SvaraRadera
  3. Supporten på plats ger så otroligt mycket stöd, därför jag gillar IM Kalmar något oerhört mycket, hemmaplan för mig och världens bästa supportgäng längs med vägen. Om det inte blir start i år så räkna med tusen hejarrop från mig och ironboy :) Grymt skidat!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter härligt Lina!!! Kalmarpubliken i sig är ju inte så pjåkig.

      Radera
  4. Supporten på plats ger så otroligt mycket stöd, därför jag gillar IM Kalmar något oerhört mycket, hemmaplan för mig och världens bästa supportgäng längs med vägen. Om det inte blir start i år så räkna med tusen hejarrop från mig och ironboy :) Grymt skidat!!

    SvaraRadera