Lyckan finns i ett lopp

Jag vet att det finns de som tycker att man skryter. Men att uttrycka sin glädje över ett lopp handlar inte om skryt. Att delta i ett lopp, vilket som helst, framkallar faktiskt äkta lycka, äkta gemenskap, äkta peppkänsla, äkta känsla av "I-am-the-king-of the-world"!

 

Hög stämning under starten i Kalmar.

Förväntan. 
Besöket i expot och uthämtningen av startnumret.
Sippandet på rödbetsjuicen, plocket med utrustningen, den oroliga sömnen och den omsorgsfullt komponerade frukosten.
Plötsligt är det dags att gå till startfållan. Och är det inte typiskt att du känner dig lite, lite sen och stressen slår till.
– Jag får ju inte missa starten.
Men såklart så är det ingen fara. Marginalerna finns där. Du hinner baja-maja besöket, ta din energi och så trycker du igång klockan på armen, eller appen i telefonen.

Har du deltagit i några lopp så vet du precis vad jag snackar om. Visst är det lite bitterljuvt det där dygnet innan start?
Jag kommer aldrig glömma min skräcknatt två dygn före Ironmanstarten förra året. Och jag skojar inte, här snackar vi ren och skär skräck, ångest och mardrömmar.

Roger hade om och om igen kört en av de otroligt snygga PR-filmerna för Ironman säkert miljoner gånger och den där musiken och hamrandet i klippet ... jösses ... nervositeten i mitt huvud förvandlades till samma rytm och den där natten drömde jag om hur jag sprang i öken och konstaterade att nu dör jag ....

Kul så här efteråt, men då ... jag var helt paj när jag vaknade och livrädd för att inte få kontroll på mina nerver. Men sista natten sov jag ... ända till klockan ringde 04:00 och lugnet satt där som en smäck. Som ren magi!

I söndags så stod jag i startfållan för dem som siktade på en halvmara under Wings for life world run, som är Roger och mitt nya mys-favorit-lopp. Jag sprang ju på den tiden förra året men i v 33, tung kropp och en plan att gå var jag lite orolig att bli omkullsprungen. Men det gick fint.

Tatuering på Rogers vad och ... utsikten nedåt skorna är ganska begränsad ...

Stämningen var skyhög, himlen blå, Kalmar vänligt och både jag och Roger konstaterade att det är så här, precis så här vi vill tillbringa vår fritid. Man blir så GLAD av lopp!
Och jag var till och med supernöjd med min promenad och Roger belåten över att avverka en halvmara. Där längst bak i ledet där jag befann mig kämpades det som mest, som vanligt. Det var människor med imponerande hög ålder som kämpade på, de som kämpar mot sjukdomar, skador eller övervikt! Vilken power! Och vilken segerkänsla alla dessa kämpar utstrålade.

En fantastisk dag, i en fin stad och ett supertrevligt lopp.

Och här, på toppen av Ölandsbron så tog mitt lopp slut, 5,3 km på 53 min.

Här är filmen som framkallade mina mardrömmar.

Älskade vårträning

En hel lång vinters träning på löpband, i kyla, mörker snö och så blir det vår och det där kvittot kommer på att du har gjort rätt: Personbästa på vårens första lopp!

 

 

Ny fin jacka åt mig och magen.

Nej, jag springer inte just nu. Jag har precis välkomnat vecka 32 i min mirakel- och bonusgraviditet och blir hög av 5 km promenad i ganska rask takt.

Men på alla sociala medier bubblar det av jubel och PB. I helgen har det varit flera lopp och alla mina vänner verkar ha tränat på ordentligt i vinter! Åh, den känslan!! Springa ett glädjefyllt lopp i vårsolen!!

Grattis alla till era prestationer!! Och tack för att ni får mig att längta.

Här kommer en lite uppdatering sedan sist:

Jag mår utmärkt. Jag har absolut inget att klaga på. Inte särskilt ont i fogar, inte ont i ryggen, jag mår inte illa ... jag börjar känna mig tung, få allt svårare och sova men jag varvar dagar av total trötthet och pigga helt ok-dagar energimässigt.

Träningen anpassar jag lydigt efter dagsformen. Jag märker tydligt hur mental stress drar ned orken, bra att minnas när bebisen är ute och kroppen börjar bli som vanligt. Dålig sömn och stress det är rena giftet kan jag utan tvekan konstatera nu när jag någon slag överordnad vilja som bestämmer över mig.

Varje vecka blir det:
1-3 pass på crosstrainern.
1-2 styrkepass med fokus på rygg och axlar, lite rumpa och en smula ben.
2 promenader ute i skogen á 5 km.

Den här veckan har det blivit ett pass av varje sort och jag slits mellan att vara ute i solen idag och lyxa runt på gymmet. Dessvärre finns det inte energi för dubbelpass just nu.

Nästa helg är det dags för en tur till Kalmar och Wings for Life!! Wohoo!!!
Jag har roffat åt mig en löparjacka på rea där magen få plats nu ska jag bara hitta ett par billiga tillräckligt stora tights som inte klämmer så förbaskat, så är jag redo att gå! Hur långt hinner jag innan målbilen är ikapp? 5 km till den första vätskestationen kanske?

Besatt av träning

Har jag någonsin varit i närheten av träningsberoende så är det NU, nu när jag är höggravid och knappt tränar alls. Just nu känner jag mig helt besatt av träning och tänker på det konstant.

 

Så många färgglada duktiga löpare i skogen under påsk!! Lyllos er!!!

Egentligen behöver jag inte säga något. Att gå från 10 timmars träning per vecka i snitt till 3 timmar lätt träning.... Ni fattar.
Jag blir helt TOKIG av att inte få träna och det ser helt UNDERBART ut att få springa i iskallt vårregn.

Kom ihåg det nu alla ni som tycker att det tar emot att ta ett pass. Ni som planerar in träning och så blir det inte av!

Kom igen när du absolut inte kan röra på dig! Då minsann kommer du att förstå hur priviligierad du är som kan springa i blötaste blött. 5 km, 10 km eller tänkt helt helt långpass. Jag skulle rent av nöja med mig 3 ynka k.

Okej! Nog om det! Men jag var bara tvungen att få ur mig lite, lite frustration.

Medan jag promenerar (för en kär och väldigt god sak) med min mage så rekar jag bra barnvagnsstråk i skogen med jämna hårda stigar. Jag fantiserar om hur jag går i skogen med bärsele, bebis och bestämda steg upp och ned i kupperad uppbyggande terräng åtminstone i augusti??? Eller???

Snälla söta, rara lilla bebis, det kan vi väl göra???