God fortsättning på träningen

Dags att bryta den totala jultystnaden. Julkoma! Älskar den och tröttnar på den lika snabbt.

Nu snart ska jag plocka fram skidorna!

Jag har så här långt haft en fin jul. Inga extravaganser eller stora kalas men desto lyxigare med alla barn (4) på hemmaplan. The big family är samlad och det påminner mig om vad livet handlar om på riktigt. Men nu börjar jag tröttna på det här slappandet och julpynt och färgen röd känns hopplöst dammiga. Det ska bli skönt när vardagslunken drar igång igen om några dagar.

Julträningen har rullat på bra men har fått vara lustbetonad och improviserad efter vad som passar familjen, formen och dagens övriga aktiviteter.

Julafton startade med mysfrukost med julmusik i högtalarna och nygriljerad skinka mitt på bordet. Mina stora barn gick till SATS tillsammans och jag och Roger packade ned lillskrut i vagnen och hoppade ut för den traditionella juljoggen. Utöver det har det blivit ett par riktigt tuffa pass på trainern.

Jösses vad det går att ta i när man jagar watt. Jag har testat att köra 3-minuters intervaller i för mig utmanande 180 w. Jag har kört 60 minuter strösslat med korta intervaller mellan 180-200 W. Jag har styrketränat med mina två stora barn och i går hakade jag på deras "leg day" (jösses ... mina stackars ben och rumpa). Jag har sprungit långt och kort i snön med Roger och bebis i vagn, jag har simmat något enstaka pass och pressat fram lite fart ur benen på löpbandet.

Familjen styr vilken träning som är möjlig.

Men jag har också haft dagar utan träning. Jag har vilat och försökt hämta hem lite sömn och jag har börjat blicka framåt mot 2016. Jag har ett antal stora händelser att se framemot:

1. Tjejvasan och trevliga dagar i Sälen med hela familjen och goda vänner. En stor stuga är bokad med bastu och 10 bäddar.
2. Flytt till nybyggt hus i mars. Snart, snart, snart så är jag och Roger på plats i vårt hem där vi kan fortsätta leva det liv som vi planerat för  och påbörjat med stor familj, gemensamt barn och en himla massa vardag!
3. Vansbro triathlon. I början av juli känns det helt rätt att känna hur jag ligger till formmässigt under en halv ironmandistans. 2014 blev simmet inställt på grund av kyla. I år hoppas jag får testa att genomföra alla tre grenar.
4. Sommar, semester och jobbstart. Först ska vi ha lite semester ihop. Exakt vad det blir det är ännu inte spikat och sedan är det dags för mig att lämna av föräldraledigheten till Roger och låta honom ta vid här hemma. Än är jag inte redo. Vi får se hur det känns då.
5. Resa till Norge och Norseman. Rogers stora träningsmål ska klaras av några veckor före ...
6. .... Ironman Kalmar som är mitt fokus. I Augusti blir det Öland, Kalmar och en sjuhelsikes möte med mig själv ovh mitt innersta!

Lätt känsla att springa långpass med sällskap

Långpass med trevligt sällskap och långpass utan någon att prata med. Som natt och dag. Det ÄR mycket trevligare med sociallöpning. Kilometrarna flyger förbi.

När vi har flyttat till vårt nya hus kommer detta bli nya standardrundan.

I går morse vaknade vi här hemma och hade en fulltecknad dag framför oss och med utmaningen att att både jag och Roger skulle hinna med träningen. Men så kastades planerna omkull och plötsligt hade vi hela dagen utan större måsten än att handla en och annan julklapp och dessutom sken solen.

– Vi springer, föreslog jag. Vi tar vagnen och springer tillsammans. Det kommer pigga upp.

Roger var egentligen inställd på cykel och var en smula ovillig, så jag var tvungen att retas lite och fråga om han hellre ville softa i soffan för att få honom att dra på sig löpkläderna som bevis att han minsann inte bangar lite fysisk aktivitet. Ett trick som alltid sätter fart på min älskling!

Väl ute så förkunnade jag:

– Vi ska springa långt! Bara så du vet.

Så det gjorde vi, långpass står ju ändå på schemat för oss båda under helgen och som vanlig piggnade Roger till efter cirka 10 km. Solen sken och vi improviserade fram en runda som gick ut på att vi skulle springa förbi bygget av vårt hus som ska vara inflyttningsklart den 22 mars.
Att springa är ett fantastiskt bra sätt att se och uppleva ett område. Det kändes extra kul att se vårt nya hem och verkligen känna känslan till fots i omgivningarna kring husen som snart är färdigställda.

Älskar att springa nära vatten. Här simmar man och springer med gott resultat.

Vi höll försiktiga 6:00 tempo. Det kändes bra med tanke på att underlaget övervägande var asfalt (jag har otrolig respekt för asfalt och känner noga så jag inte river upp gamla benskador) för att vagnen skulle rulla så mjukt som möjligt. Det var mycket folk ute och rörde på sig i skiftande fart. Vi stannade till vid vattnet och njöt av den spegelblanka ytan och Edith hon hann både somna, vakna och vaggas till sömns en andra gång innan vi var hemma och stoppade klockan på ganska prick 16 km. Vi det laget var jag vrålhungrig. Vi testade att grädda våfflor på bovetemjöl, vilket var en flopp. Resultatet smakade mest gräs och var väldigt torrt. Men jag idisslade i mig gräsvofflorna med skivad banan och lite tunt ringlad sirap, så de slank ned.

Decembervädret behöver väl inte kommenteras ytterligare. Varmt och gott.

Det var verkligen mysigt att springa med Roger och det är fantastiskt att Edith trivs så bra i vagnen. det är ju ingen självklarhet. Vi är båda fortfarande grymt nöjda med Bugaboorunner och nu har vi testat den på fler underlag än enbart asfalt. Väldigt lättkörd.

Det är bara att hoppas att det fryser på snart.

Vila i Lappland och intervallglädje

Snö, massor av minusgrader och en minisemester i Kiruna. Det satt som en smäck. På köpet blev det hela fem dagars träningsuppehåll, det kändes överraskande nog ganska skönt.

Max fem dagar brukar jag tycka att det känns ok att inte träna. Därefter så längtar kroppen och huvudet efter att få ta i och koppla av allt annat. Men just de här dagarna utan träning var framförallt väldigt trevliga i vackert vinterlandskap men också helt ok, trots träningsuppehållet. Det var skönt med lite mental vila och slippa att bli så groteskt hungrig som jag blir av att både amma och träna.

Lappland var som vanligt magiskt. Kallt. Snö. Och ett nyöppnat Icehotel. Det är alltid en upplevelse att besöka Kiruna. Så här års så når solen inte över hosisonten och det skapar ett dyrbart och kortlivat vinterljus som inte finns någon annanstans. Jag ville att Roger och Tim skulle få uppleva något annrolunda och staden som jag bott i tidigare i mitt liv. Det blev en välbehövlig brake från vardagen.

Eftersom vi reste med såväl barnvagn som bilbarnstol så fick skidorna stanna hemma, men det sved när första dagen bjöd på milda - 5 grader och spåret låg utanför fönstret. Dagen efter var det betydligt kallare och en promenad i - 22 var nödvändigt att avverkas i raskt tempo. Lilla Edith höll värmen enligt lager, på lager principen med mjuk ull närmst kroppen, tröja, byxor, strumpa och mössa. Krinaborna tvekar aldrig att ta ut barnen att sova i vagnen åtminstone ned till - 20 grader. Det fungerar utmärkt.

Träningsvilan bröt jag hemma på trainer och avverkade min första intervall som genererade 180 W.
Ett kort pass om 30 min med upplägget:

10 min uppvärmning, 120 W
8 min 150 W
2 min vila 120 W
4 min 160 W
2 min vila 130 W
2 min 180 W
Trampa ur några minuter.

Svetten sprutade men det kändes väldigt hanterbart. 180 W har jag satt som ett slags mål att klara under ett 20 minuterstest, det är drygt 3 x min vikt. För att skona knäna vill jag inte öka belastningen för snabbt. Har lite känning i ena knät av min cykeliver. Hör och häpna: jag ser framemot att köra dessa intervaller! Just nu ger de mig en kick! Bara att utnyttja så länge det varar, eller hur!

En kick fick jag även på löpbandet när jag inledde ett styrkepass med ett gäng 400-ingar.

6:00 tempo 10 min uppvärmning.
1x400 5:30 tempo
200 m jogg
1x400 5:00 tempo
200 m jogg
1x400 4:50 tempo
200 m jogg
1x400 m 4:40 tempo
200 m jogg
1x400 m 4:30 tempo
100 m jogg

Superb! Detta kändes också riktigt bra. Det är inte många gånger i livet som jag sprunigt i 4:30 fart. Kanske kan ske lite oftare framöver.