Jag har längtat efter den här dagen. Dagen då jag får gå skuggan av träden med min bebis i vagn. Nu är den här. Jag har tagit min först 5 km barnvagnspromenad.
Jag känner mig lite tjock. Svag. Och vansinnigt lycklig.
Jag vet att det är sommar men jag är helt med på att den förmodligen kommer att rinna förbi utan att jag riktigt hinner med.
Det är så det är just i år, när jag blivit mamma på nytt och det är bara två veckor sedan. Men det känns som hon redan har funnits i en evighet.
Det är kanske därför som jag känner mig lite otålig och sur på kroppen som inte orkar som den brukar. Men det inser jag ju om jag tänker till, orlimlgt krav att ställa på en fantastisk maskin som tar med på triathlonäventyr, swimrunutmaningar och skapar ett ny fantastisk människa i mitt liv.
Det var underbart att promenera. Svetten sprutade, luften var ljummen och det är så grönt och frodigt och härligt midsommarvackert ute. Jag stormnjöt och fokuserade på att vara här och nu. En persika fungerade som energi längs vägen och en stor flaska vatten hade jag packat ned i vagnen.
Nu börjar resan tillbaka. Ett steg i taget.
Min förlossningberättelse del 3 finns här
Jag blir helt tagen av din förlossningsberättelse! sitter här med tårar i ögonen! vilket magiskt ögonblick när hon kommer <3 kärlek!!
SvaraRaderaDet är fantastiskt Lina! Och kärleken är större än allt annat.
RaderaÅh, vilken läsning!
SvaraRaderaStort grattis till den lilla tjejen!
Tusen tack Anki!!
RaderaSatt och fick gåshud över hela kroppen när jag läste sista delen. Fantastiskt! Kärleken som man känner är helt otrolig. Kram! ♥
SvaraRadera