Ny blogg och Vasaloppslängtan

Hej! Här är jag!! Jag är glad. Jag tränar när kroppen tillåter. Kolhydrater har fått en ny viktig roll i mitt liv och så längtar jag. Jag vill åka skidor, vara ute i solen och till helgen får jag i alla fall åka till Sälen och supa in Vasaloppsatmosfären.

 

Tjohoo!!! Dags att åka till gymmet!

 

Åh vad jag saknar träningsbloggandet och alla läsare som dyker upp här. Jag har massor av tankar om träning och hur jag ska träna – sen. Dessutom är huvudet fullt av andra spretiga tankar och dåliga möjligheter att träna dem på plats som jag brukar.

Ett sätt att sortera bebistankarna är min nystartade blogg på tidningenland.se Vill ni se min mage (med kläder) är ni välkommen dit. Jag har också skrivit om att föda barn på 90-talet och att min son flyttat hemifrån! Jag har lovat att inte skriva för mycket om träning. Och inte massor om långa distanser (så jag inte skrämmer bort någon!! ;-)). Fokus ska ligga på familj och bebisar och det är ju där jag är, just nu. Därför tänker jag inte stänga den här bloggen. Här når ni mig när som helst. Oavsett om jag föder barn eller inte.

Och jag kan berätta att jag mår bra. Just nu är jag mätt och glad efter en stor tallrik tomatsoppa och två ostmackor med paprika. Jag måste bara äta kolhydrater regelbundet nu när jag är gravid, annars orkar jag absolut ingenting. I dag fixade jag 45 min på crosstrainern. Orken och flåset är helt ok det är bara den där magen som blir allt större som inte känns helt bekväm när jag rör mig.

Jag vet inte vad gränsen går. Vet ni? Magen blir hård och det känns mest obekvämt, inte fel ...

I går slutade jag efter 20 min. Imorgon hoppas jag på lite styrketräning.

Gissa bilden! En härlig syn på gymmet bjuds det på!

Tack för att ni finns!!!

Målen för 2016 klara

Mål för 2015: Föda barn. Mål för 2016: Tjejvasan och halv Ironman-distans. Jag är suuuuperlycklig över att vänta barn men jag saknar min triathlon-träning. Utan att riktigt vara medveten om det så har jag redan satt upp mål för 2016.

 

Mindfulness under lunchen i solen ... tränar hårt på mitt inre lugn.

Det känns nästan lyxigt att bara ha ETT enda fokus under ett år: Föda barn och sedan ta hand om det nyfödda barnet.

Jag vet, det betraktas som en gigantisk uppgift och jag vet ju någonstans i bakhuvudet hur omtumlande det är, fast det var så vansinnigt länge sedan sist men än dock … Jag tycker det är så otroligt vilsamt att bara ha ETT fokus. ETT mål. ETT område att fundera över.

Och jag är supernöjd med att jag (håller mig i skinnet) inte drar igång en massa andra projekt. Det här är bebisåret, familjeåret och ambitionen att hålla stress, oro och annat onödigt borta ur livet är skyhög. Min bebis ska ha det lugnt och skönt där i magen.

– Du är så lugn nuförtiden, sa min kollega till mig för någon dag sedan. Du stressar inte upp dig för något utan bara konstaterar ”jaha, nu blev det fel” .

Jag skrattade, nöjd med iakttagelsen. Jag vill vara så lugn det bara går och må bra. Träningen är som vanligt ett utmärkt verktyg för välmåendet. Lite crosstrainer gör gott. Lite pyssel och skrotande på gymmet ger en tillfredställande inre känsla. Extra bra känns det när jag tänker på hur varje avklarat pass gynnar lillbebis, underlättar kommande förlossning och återhämtning efter!

Så fantastiskt smart det är med träning!!!!

Målen för 2016 har jag kommit fram till på följande sätt:

1. En god väninna kämpar så med att komma igång med ett aktivt liv. Hon sa ja när jag föreslog Tjejvasan 2016 och vi ska åka sida vid sida. Gemensamt! Jag vill stötta henne!! Dessutom blir det trevliga dagar tillsammans med trevliga människor i Sälen.

2. En triathlontävling och något att jobba för under våren 2016 vill jag ha. Något som utmanar, ändå inte är orimligt men som kittlar nerven. Halv Iron ett år efter förlossning … om det är möjligt återtår att se!

 

Snickrar på nytt

Crosstrainer och styrka, crosstrainer, crosstrainer och vila. Jag tränar men det blir inte så spännande att skriva om. Därför är jag tyst och snickrar på lite nytt för bloggen.

 

Jag ligger i soffan. Långt under varma filten och har jagat ut Roger på en löprunda i mörkret och snön. Med pannlampa ... och ja, ja jag är lite avundsjuk. Men å andra sidan så ligger jag här och hämtar kraft inför veckans sista arbetsdag och känner hur vår lilla ironbaby stökar runt i magen. Babymagi! Babylycka!!

Roger har kört spinning idag på lunchen men hey!!! Det är triathlon vi sysslar med här eller hur? Det innebär ju att man simmar, springer och cyklar på samma dag så 10 km löpning är ju något som bara snabbt rasslas av eller?

Nej, riktigt så enkelt är det inte varje dag. I dag behövde Roger min puff, lite pepp och beröm, precis som han har så många gånger gett till mig.

Det är ÄKTA kärlek, eller hur?
– Älskling jag tar disken så får du springa.
– Darling du hinner ett pass och måla hallen, inga problem.