Sömn, mat, sol och sedan träning

Just nu tankar jag massor av energi ur hösten – utomhus i solen! Dessutom prövar jag mig fram för att hitta hur stor mängd träning som blir lagom just nu.

 

 

Blir vilan för kort, så blir jag trött och måste vila en dag extra. Det vill jag helst undvika. Därför prövar jag mig fram just nu hur stor mängd som är lagom . Dubbelpass som ger två timmars träning under en dag verkar vara för mycket för babymamman. Förra veckan simmade jag söndag förmiddag, sprang långpass söndag eftermiddag, körde 45 min på trainern måndag morgon med efterföljande styrka – det drog massor av energi uppe på bebislivet så jag blev tvungen att lägga in vila på schemat istället för den tänkta träningen de följande två dagarna. Och äta!

Jag äter MASSOR just nu!!! Jag känner att jag behöver precis lika mycket energi som under träningen för vättern förra våren. Då skrapade jag kollegernas rester från deras tallrikar när vi lunchade eller bad om backning på standradportionerna (som i Stockholm ofta är anpassade till stillasittande skrivbordsfolk som vill äta ett par salladsblad och inte folk som tränar hårt)  Och jag måste äta kolhydrater varje måltid för att inte få darriga ben och tunga ögonlock.

Maten smakar så gott!! Det är fördelen. Att helamma och träna en del är också en ekvation som ska gå ihop, det säger sig självt. Och jag har gjort upp en enkel regel. Sova och äta först, träna sedan. Sovit lite sämre = träna lite lugnare. Och för det mesta går det bra. Men ibland inser jag inte hur trött jag egentligen är. (Min söta lilla bebis är så gla i mat och närhet och hon äter en hel del nattetid, tillslut vet man inte om man sovit eller varit vaken mest hela tiden.)

I går började jag veckan med att njuta av att ha huset för mig själv vid frukost, en utvilad och nöjd baby samt att få starta veckan med en stund på trainern. Resten av dagen, fram till familjen var samlad, spenderade vi ute i solen på promenad. Innan läggdags hann jag med en sväng till simhallen och betade av 1200 m i dämpad belysning till stoft avslappningsmusik ... Jag får väl skylla på tempot på musiken att jag inte lyckades beta av alla längder med den fart jag hoppats på. Jag körde 20x50 m med starttid 1:20 + 100 m insim och 100 m avbad. Kroppen och framförallt hjärnan jublade under varje meter! Älska simning!!!!

Hur står det till med diastasen?

45 minuter PT-träning med certifierad mammamage instruktör plus undersökning av eventuell diastas. Fredagens möte med Elin Mexter var nervöst.

 

Hurra för mig! Träningen ger rätt resultat.

När det gäller träningen efter förlossningen så har ju jag uppfört mig lite som en sådan där tonåring som någonstans vet att "det där kan vara farligt, (typ röka och dricka och sånt ni vet) men jag känner mig odödlig och går det i alla fall".
Samtidigt så har jag också ändå tyckt mig vara den som vet mest om hur min kropp känns och därmed utsett mig själv till expert på området.

Redan på förlossningen gjorde jag de första försöken att hitta bäckenbotten och till min förvåning så gick det direkt. Som 21-årig förstföderska hade jag noll kontakt med de musklerna på flera veckor efter att ha fött barn men den här gången hittade jag dem utan problem. Samma sak var det med magens nedre del som alltid ska kopplas på när man gör mamma-mageövningarna. Med andra ord så har jag upplevt att kontrollen i magen har kommit tillbaka snabbt och därmed har det också gått bra att träna.

Under de första styrkepassen kände jag tydligt att jag var tvungen att träna lätt och skonsamt. Marklyft var inte att tala om (såklart). Likaså så har löpningen handlat om tassande. Mammamageövningarna har jag gjort, ibland. Träna bäckenbotten det gör jag varje dag,

Så i fredags så skulle jag få hjälp med att bedöma hur läget på postbaby-kroppen fyra månader efter förlossningen. Har jag en diastas och i så fall hur mycket? Har jag tränat och förvärrat läget?

Precis vid navlen, i avslappnat läge så har jag ett mellanrum som Elin bedömde vara två fingrar brett. Normalt sa hon och det bästa var att det inte alls är djupt. Det betyder att de inre magmusklerna är i bra skick och inte så uttöjda, eller så har jag tränat upp dem bra. I spänt läge går hela diastasen ihop och jag fick mycket beröm för min kontroll på magens nedre del. Jag kan utan problem spänna "rätt" muskler, de som är relevanta i det här sammanhanget och hittar dem utan problem.
– Det ser mycket bra ut. Du har kommit väldigt långt på den här tiden, sa Elin.
Jag själv tror att utgångsläget är väldigt avgörande. Jag har nytta av den form jag var i före graviditeten helt enkelt.

Att utföra mammamageövningarna helt korrekt är inte lika lätt och jag är inte helt säker på att det är helt nödvändigt att klara alla. Men under de 45 minuter vi hade så gick vi igenom en handfull och jag fick hjälp med att tänka rätt. Detta handlar mycket om att ta kontroll och fokus.

Som jag skrivit tidigare så har jag aldrig varit särskild tänd på att träna mage. Det är nästan så jag redan i det här läget redan har den plattaste mage jag någonsin haft, men full styrka finns inte där än men nu känner jag mig helt trygg med att fortsätta på samma sätt som jag gör.

Flåsig simmorgon

Starttid 1:10 är mitt mål för 20x50 m den här hösten. I morse blev det ett kortare men tuffare träningspass i bassängen.

Avstängd på grund av att vattnet blivit förorenat ... Viss information vill man helst slippa ... men idag fick den första 20 minutrarna av morgonen simträning ske på land tills vi fick klartecken att hoppa i och att det var okej värden på vattnet.

Vi tränade bål, jag på mitt eget mammamagevis, de andra betydligt tuffare med plankor på längden och tvären. Sedan startade vi med insim och några korta teknikövningar innan vår tränare Victor slängde fram ett utmanande konditionspass på tavlan.

Jag har fram till nu mest bara simmat när jag har simmat. Antingen med en känsla av "det gick bra" eller en känsla av "i dag gick det segt". Jag har inte haft några bra metoder att mäta mina framsteg.

I dag fick jag en fingervisning och ett användbart instrument. Victor klockade mig på 50 meter och ville att jag skulle ligga på 1:10 i starttid. Det vill säga att starta varje ny längd efter 1 minut och 10 sekunder. Ju snabbare jag simmar desto längre vila. Men nu handlar det inte om vila några längre stunder 5-15 beroende på hur långt in i passet man befinner sig.

Jag fick ganska snabbt justera tiden till 1:15 men fick åtminstone ett mål att jobba mot fram till jul. Och phu vad tufft.
Victor klurar på hur han ska vägleda och korrigera mig för att jag ska få ut mer av varje simtag.
– Det ser bra ut men sträck ut mer och ta i under vattnet!

Lite vattnerädsla lurade i huvudet imorse. Mitt pannben är kanske inte det hårdaste just nu. Jag körde så hårt jag kunde och sedan gav jag mig tillåtelse att pusta lite vid kaklet. Som vanligt kom jag igång framåt slutet av passet ... fokuset satt plötsligt som en smäck och känslan i vattnet förändrades markant.

Jag njuter verkligen av dessa tidiga simmornar!!