Skosimtest & ett triathlon av bara farten

Simma med skor – hur känns det? Nu har jag varit så brutalt sugen på att testa att jag bara var tvungen att ta ett snabbsim med pjucken på idag. Vips hade jag cyklat och sprungit en bit också.

Nyfikenheten växer. Jag känner mig taggad och jäkligt beredd på bakslag. Efter Utö Swimrun och besöket av Järnkvinnorna från Narvik i helgen har min beslutsamhet vuxit. Jag känner mig redo att ta mig an swimrun. Faktum är att jag inte kunde vänta längre, jag var bara tvungen att testa hur det skulle kännas att simma med skor och få ett första pass med paddlar i axlarna.

Har jag sagt det tillräckligt högt så att det hörts? Jag ska köra swimrunloppet Amfibiemannen med Roger i slutet av juli. Det tuffa swimrunloppet. Swimrunloppet som jag inte ens la kraft på att förstå förra sommaren av den enkla anledningen att det kändes så sjukt långt borta för mig att genomföra.

Jag är taggad.
Jag är sjukt sugen.
Jag måste erkänna att jag blir lite galet skakig i knäna när jag kikar på kartan med banan som måste vara fantastiskt vacker över Arholma, Lidö, Krokholmen.
Klarar jag det loppet så kommer jag vara så nöjd. Då har jag gjort något som är minst hundra mil från den person jag var för bara dryga året sedan.
Tänk vad man kan utvecklas.

Mitt skosimtest gick galant. Jag tog mina lättaste tävlingsskor, ett par paddlar på varje näve och bestämde mig för att simma 600 meter utan stopp. 15 minuter senare hade jag simmat 680 meter. Höger arm och axel blev en smula trött av det extra motståndet som paddlarna innebär men ett par minuters vila så var det bara att köra igen.
Det var underbart.

Lite knäppt att simma själv tvärs över en sjö men ... jag litar på min kapacitet.
Skorna var där och bromsade en smula. I övrigt var det inga problem. Det känns som att nu när jag knäckt den jädrans simkoden så kan jag simma med gummistövlar om jag nu måste.
Jag njöt och koncentrerade mig på paddlarna. Jag kunde ha simmat hårdare men jag tog det lite försiktigt ensam som jag var mitt ute på sjön ... (är jag dum så gör så??)

Sedan blev det hård cykling i 3,7 mil. Min lilla standardrunda. Jag har ju Vättern som en enorm ocean som ligger framför mig och resten av livet, hur ska jag ta mig över den?? Och så har vi ju Vansbro Triathlon någon vecka efter ...
Cyklingen kändes också sjukt bra. Jag är så glad att jag investerade i de där 53 milen förra veckan. Jag är en helt annan cyklist. Jag snittade drygt 28 km/h på min superkupperade bana. Nytt rekord.
Lika bra att riva av lite löpning när det kändes så bra. 3 km för att berätta för benen att det gäller atta vara beredd på alla möjliga aktiviteter framöver.

Det blev ett helt triathlon av ren och skär träningsglädje idag.
Och jag känner mig så tacksam och glad att jag fick en bra pass med där jag fick känna mig stark coh kompetent. Jag är inte världsbäst på något sätt men jag är väldigt stolt över min utveckling.

53 cykelmil på en vecka

I torsdags blev det fiasko. Energin tog slut under långpasset på cykeln och humöret var uselt. I dag ville jag ha revansch. Fokus låg på att öva ta energi, hålla humöret på anständig nivå och hålla ytterligare 17 mil.

 

Pigg och glad det var dagens mål.

Jag tog en chansning i dag när jag packade in cykeln i bilen för att satsa på långpass 3 på en och samma vecka. I dag stod 17 mil på schemat igen och jag hade gjort allt under lördagen för att vila och återhämta mig. Men skulle jag orka? Benen molade lite djupt där inne i lårmuskulaturen och kroppen kändes allmänt trött.

Jag visste att söndagen skulle bjuda på snällare väder utan vind och rent av sol. Nu har jag bättre koll på vad ett långpass innebär för utmaningar för mig och jag har gjort en liten lista i huvudet på vad jag kan göra för att ha det bekvämare under långpassen. Syftet i dag var att få till ett pass cykling som skulle höja mitt självförtroende som cyklist och dessutom påminna mig om att cykling kan vara riktigt trevligt. Jag hade nästan glömt det efter alla kalla, blöta, blåsiga och slitsamma turer under april och maj. Men då måste allt klaffa.

Så här såg min kravlista på mig själv ut:

1. Få till en stressfri morgon och anlända till startplatsen väl förberedd med genomgången utrustning och nypumpade däck.
2. Sportdryck i båda flaskorna, bentoboxen full av Snickers samt extra energi i ryggfickan.
3. Lugn i sinnet utan onödig oro för vindar och svåra trafiksituationer.
4. Börja tidigt, redan vid 2-3 mil, att lyfta dig från sadeln, dricka och äta.
5. Sitt avslappnat, häng inte på styret.
6. Var lite självisk och ta bra positioner i klungan när tillfälle ges.
7. Fokusera och ligg på hjulet framför, hela tiden.
8. Våga utnyttja gratisfart och fortsätt ligga på hjulet framför.
9. Drick och ät längst bak i klungan i farten.

Med 36 mil i kroppen på bara några dagar. Skulle jag orka?
Men kroppen överraskade mig. Jag kände mig trött men stark som en oxe. Äntligen fick jag i mig tillräckligt med energi och kände mig klar och skarp i huvudet istället för seg och vimsig.
Jag höll bra tempo, var starkast i alla tuffa backar och sa inte ett pip om att jag var trött. Jag såg till att visa gänget att även om jag var ensam kvinna i klungan så var i alla fall inte jag den svagaste. Det behövde jag just idag. Nu känner jag mig mer redo för Vättern och framförallt inför Vansbro Triathlon.

Första snabbpausen efter 5 mil.

Lunch ger nya krafter. Här är dagens tappra cyklister.

Vacker tur med färja söder om Södertälje.

Punka. Jag passade på att knapra i mig en Snickers i gräset.

PS. Verkar texten lite osammanhängande??? Jag är verkligen jättetrött ... Den här veckan har jag totalt cyklat 53 mil.

Hurra för sociala medier

Jag har fått världens finaste besök av triathleterna Kicki och Synne som rest till Stockholm ända från norska Narvik. De har lämnat fjordarna för att tävla i Utö Swimrun imorgon och de är här och bor hos mig tack vare att vi har fått kontakt via sociala medier.

 

Kickis generalrep innan Utö Swimrun imorgon! Go Kicki du är grym!!

Det var så fantastiskt! Där stod Kicki tillsammans med sin tävlingspartner Synne, mitt i Stockholm med packning och allt. Efter nästan ett års kontakt via våra bloggar och Instagram så dök det upp en chans att få träffas i verkligeheten. Kicki och Synne ska delta i Utö Swimrun och vad passar bättre än att jag får ge dem husrum, lite mat och dessutom en genrep med våtdräkter och annan utrustning här i mina vatten.

Jag och Roger plockade upp tjejerna på eftermiddagen efter ett snabbt besök på Stockholm Marathonexpot och sedan åkte vi raka vägen hem, tog en fika, snackade massor och krängde på oss våtdräkterna.

Vilken grej att få simma med starka Kicki och rutinerade Synne. Vattnet var kallt idag. Himlen mulen och regnet hängde i luften. Men det fanns ingen tvekan, klart vi skulle simma.
Jag blev en smula överraskad av kylan mot ansiktet. Det var betydligt kallare idag än sist jag simmade. Pulsen steg och jag fick kämpa för att hålla lugnet och fylla lungorna med syre. Jag hamnade lite ur kurs men var glad över att jag hanterade situationen, simmade vidare och fick chansen att upptäcka att jag blev kall, men det gick bra och det var skönt att ta i – om inte annat för att få blodet att cirkulera snabbare i kroppen.

600 meter. Lite glada foton och sedan snabbt hem och in i den varma duschen.
Nu under kvällen har vi ätit lite middag, frossat i triathlonprat och gjort upp en plan för morgondagen när det är race-day för Kicki och Synne!!

Jag är så imponerad av att det ska ge sig ut i den ännu kalla skärgården. Jag är övertygad om att det kommer att gå utmärkt. De såg starka och målmedvetna ut där i vattnet med paddlar på händerna, lite extra flythjälp av en dolme och massor av tävlingslust.

I morgon hejar jag på Kicki, Synne och Roger som ska springa maran. Själv ska jag har en hel vilodag för att samla krafter inför söndagens långcykling, del 3.

Vilken härlig trio! Synne, Kicki och Helena.

Ingen tvekan, trots regn och kylig luft så var det bara att hoppa i.

I Narvik är det bara 6 grader i vattnet.

Synne satsar på VM ... vi är inte riktigt i samma liga ... nej!

Tänk att vi simmar ihop. Så roligt att träffa en god bloggvän.

Jag kämpar för att hänga med ...

Fullt fokus på Kicki.

Imorgon gäller det för de här två tuffa tjejerna.