onsdag 5 november 2014

Alla kan göra en Ironman

Om du frågar mig så skulle jag säga: alla kan göra en Ironman. Men att bestämma sig för den typen av utmaning kräver en viss typ av människa det kan inte förnekas, men ändock, vill du, tränar du för det så ja, då går det. Jag har ju gjort det.

 

Med lite övertygelse så växer de flesta en bit!

– Det måste vara kul att vara en sådan talang!
Det var min kollega Mia som uttalade just de orden idag och syftade på mig.
– Talang? I att skriva menar du? (Vi jobbar ju med journalistik)
– Nej jag menar på löpning, sport och sånt.
– Va!!! Jag???? Haha, nehej du, jag är allt annat än en talang.
– Men lägg av Helena! Klart du är, det är ju inte alla som klarar av att genomföra en Ironman.

Jag fortsatte och skratta och försökte övertyga min kollega att jag faktiskt är ganska talanglös på alla tre grenarna. Jag har sett så många andra som bara lägger sig i vattnet och simmar iväg en hel bassänglängd redan vid första försöket och jag ... ja jag jublade när jag klarade fyra armtag med en andning efter timmar av tragglande.
Men medan jag pratade såg jag i kollegans ögon att nej ... hon trodde mig inte. Hon trodde jag bara var blygsam eller att jag var rädd för den berömda jantelagen.

Jag träffade en annan tjej för ett tag sedan. Låt oss kalla henne för Lisa. Lisa har en man som är en supergrym triathlet och cyklist. Han kör snabba Ironman och Vättern fixar han på 8-9 timmar. Han är grymt vältränad.
När den här killen fick höra att jag skulle göra Ironman i somras så förstod jag att det var han inte helt nöjd med.
– Jag antar att du har tränat lite i alla fall, sa han på pre-racemötet, en Ironman kan man inte precis lufsa igenom.
 Jag bara stirrade på honom och trodde inte mina öron men jag känner igen hans typ.
Att jag som "vanlig kvinna" ger mig på hans tuffa grej får hans prestation att verka mindre ... anser han. För hallå! Jag ser ju inte ut att vara en superwoman, jag är ju ganska vanlig och vad ska folk tro då .... att alla kan göra en Ironman eller vad då?
Och tillbaka till den här killens fru, som vi kallar för Lisa, vad har hon med storyn att göra? Jo – Lisa är en löpare, och en grym sådan, fast hennes självbild är en helt annan. Lisa springer nämligen en halvmara på typ 1:30 och vem som helst kan se att hon är superstark men att hon springer fort, det vill hon absolut inte hävda och att hon skulle klara en Ironman ... nej, det kan hon absolut inte tänka sig ...
Visst är det lite synd ändå? Tänk om hennes man skulle säga:
– Älskling, klart du klarar att göra Ironman bara du vill!

Så om Lisa läser det här, eller någon annan som funderar på det där med Ironman så säger jag:
– Kör! Bestäm dig. Träna så ofta du hinner, prioritera vilan och låt det ta lite tid att bli redo, två år eller varför inte tre? När det närmar sig så gör du en energiplan och sedan ... är det bara att kasta sig ut på banan och ha en superkul dag! Ytterst så är en Ironman en resa och en kamp mot och med dig själv.

Lycka till!

Stunden i foliefilten ... jag lovar att den är värd att kämpa för!

7 kommentarer:

  1. Heja vad bra! ALLT sitter i huvudet :D iron-women! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heller hur EM! Det vet ju DU allt om!! Du är en grym inspiratör på just det. Kram tillbaka!

      Radera
  2. Det är bra att få lite perspektiv ibland och så klart att det behövs talang för att genomföra en Ironman!

    Min man sade en gång i en intervju att jag är en av de mest inspirerande löpare han vet, just eftersom jag har så mycket pannben och kämpar på genom skador och rehab, trots att jag tycker att det är jobbigt att springa milen under timmen (det där sista sade han inte) och jag blev nästan gråtfärdig. Stor skillnad på Lisas man...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fantastiskt man du har och nu är det väl inte våra män som ska puscha oss att utmana oss själva. Dock har det självklart betydelse vad ens älskade tycker, tror och säger, just därför de är den käraste person vi har.

      Radera
  3. Vilket bra inlägg!! Och vilken tråkig människa, men jag känner oxå igen typen. Som måste vara liiiite nedtryckande för att verka bättre, trist! Du är sjukt grym!

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Var ju tvungen att kika på ditt inlägg, för jag hade inte läst det och det var inte ditt inlägg jag syftade på i mitt blogginlägg. Däremot har jag läst ditt inlägg om träningshetsen. Jag gillar din blogg även om jag bara läst enstaka inlägg och det var inte meningen att du skulle känna dig påhoppad av mitt inlägg.
    Hälsningar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jaha, men det ingår ju om man skrivet offentligt och jag gissade bara att det var mitt inlägg du syftade på. Jag kanske har fått storhetsvansinne!! Hehe ... Jag kände bara att det var viktigt att klargöra vad som menas. Jag bloggat inte med syfte att få andra att känna sig dåliga. Bloggen är snarare en kanal för ett intresse och ett medel att lära känna likasinnade! Som du! :-)

      Radera