fredag 8 januari 2016

Målet är kontinuitet

Hur motiverad är du att flytta fram gränsen för det obehag som du kan tänka dig att tolerera för att utvecklas i din träning?



Stängt för allmänheten och BARA frisim i alla banor. Härlig stämning!



I går lyssnade jag på ett inspirerande poddavsnitt från Träningsglädje talks med skidåkerskan Charlotte Kalla. De pratade om motivation, talang och förmåga att pressa sig under träningens gång. Kalla berättade att hon jobbat en hel del mentalt att se på smärtan som något positivt, något som tar henne framåt i utvecklingen.

Jag må vara bra på att få träningen gjord, pina mig i dåligt väder och jag ställer sällan in inplanerad träning. Men jag är inte alltid lika bra på att utmana mig själv när det gäller kraft, fart, explosivitet. Vissa dagar tänker jag:
– Äh! Bara gör! Spring, lyft, cykla, ha skoj och bli trött så blir det bra.

Och visst, jag är inte elit, så att ha kul räcker långt men så minns jag att jag har ägnat mig åt löpning i flera år utan att bli ett dugg bättre och snabbare och framförallt, jag blev aldrig av med den där tunga känslan, slitet förrän jag .... började utmana mig själv och verkligen pressa mig under några pass då och då.

I bland är jag dock för bra på att ta i ... så att det sedan gör ont i benen efter intervallerna .... Det är en konst att träna smart och de som lyckas imponerar på mig. De är inte bara duktiga på att få träningen gjord, de kan till och med diciplinera sig själva att hålla i bromsen, gasa lagom och vid rätt tillfälle pressa sig som tusan när det är meningen. Det är ungefär som att lyckas att ha skafferiet fullt av favoritchokladen, äta en lagom och naggande god bit till fredagskaffet och sedan lägga tillbaka chokladen tills nästa helg ... den utmaningen klarar INTE jag!

I morse simmade jag återigen med Täby Sim. Kursen Avancerad Frisim startade, den som kanske kommer resultera i att triathlet Nimbratt lär sig voltvända .... och därmed ger mig möjligheten att börja simma masters .... Om det inte blir några voltvändningar så blir det åtminstone många drillar och ett gäng hårda pass tillsammans med andra simmare som jagar en i banan.

Köpa nya större paddlar fick jag order om att göra och det är klart, jag har inte ens tänkt tanken, att större paddlar = mer motstånd och utvecklar såklart mer styrka i draget.

Jag var nervös inför dagens pass. Trots att simglasögonen tog in vattnet, jag fick hjärtat i halsgropen när voltvändningar kom på tal och att jag sov ganska illa i natt så är jag nöjd med min insats. Jag samlade mig, simmade med vatten i glasögonen och fick upp ångan efter ca 1000 m. Jag är som vanligt inte snabbast men konditionen och uthålligheten är det inget fel på men ... det kanske är rimligt att jag är stark där med tanke på att jag trots allt tränar för en Ironman.

4 kommentarer:

  1. Spännande med träning inför ironman. Det vet jag inte om jag skulle klara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hanna! Vi känner ju inte varandra men jag är övertygad om att alla som verkligen vill och lyckas få till träningen kan klara en Ironman.

      Radera
  2. Voltvändningar kommer aldrig att ske för mig, tror jag.... Du voltvänder inte på en Ironman... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är ju så himla bra! Det är stor skillnad att träna i bassäng och ute med våtdräkt. Jag tycker ju att det sistnämnda är så mycket enklare och mindre påfrestande på nerverna.

      Radera