Shoppat mig starkare

När ribban höjs och målen flyttas fram så uppstår det en del behov av prylar och hjälpmedel. Det här är tre bra grejer som jag har införskaffat.

Nu när jag börjar nosa på de här längre distanserna så har jag känt att behovet växt av en riktig klocka. Hade jag till exempel haft en sportklocka under racet World Triathlon Stockholm så hade jag sluppit tro att jag låg dåligt till efter simningen, insett att jag behövde öka under cyklingen och lyckats hålla modet uppe om jag vetat att jag inte var så långsam under löpningen som jag först trodde.

Pryl 1
Därför har jag nu beställt en Garmin 910. Jag fick ett väldigt bra pris på Wiggle som har lägsta prisgaranti vilket tvingade dem att gå ner 10 procent under XXL:s superpris 3099 kr. Jag fick min för 2789 kr! Voilá!

Nu längtar jag efter att få ta tid, mäta och fixa när jag simmar! Och den känns helt oumbärlig om jag ska nöta skidor i nio timmar mellan Sälen och Mora!

Den här är lite klumpig på min handled, men tyvärr finns det inga alternativ.

Pryl 2
Är inte en lika tung investering som klockan – en låda energi! Gel är ju hur läskigt som helst. De här påsarna innehåller ett gäng sega rackare som smakar som supersött godis med citronsmak. Jag har testat dem och det känns mycket bättre i magen och jisses vad pigg jag blir. Dra i sig socker under cykelturen är ju fusk!! Tänk vad mycket mer jag kommer orka om jag lyckas äta en påse sådan här under ett lopp istället för att sippa på sportdryck ... Det ska bli spännande att prova under ett skarpt läge.

Smakar helt ok och ett mycket mer lättätet än en gel.

Pryl 3
TRX! Ett litet gym hemma. Väldigt positivt överraskad över effekten av träningen med denna. Jag har en del problem med mina axlar och försöker vara noga med att träna baksida skulderblad. Med TRX:en går det att göra riktigt bra övningar, snabbt och enkelt hemma. Perfekt efter löpturen.

Den här har hela familjen roligt med. Bra när man inte hinner till gymmet.

Nu har jag fixat en Svensk Tjejklassiker

En fantastisk härlig höstmil ute på vackra Lidingö och ta-daa! Jag har nu gjort något helt nytt i mitt liv: En Svensk Tjejklassiker!

Tjej Vasan, Vättern, Vansbro och så i dag: Lidingö tjejlopp.

Jag var galet trött och ilsken under Vasaloppet. Jag trodde att jag var en timme långsammare än vad jag egentligen var. (Jag gick i mål på 03:01) Det var tidernas mest bakhala lopp och jag var helt orutinerad på att tävla.

Lite har jag allt lärt mig sedan dess.

Men kul var det! Det var fantastiskt att få staka sig fram till det välkända målet, äta den ganska geggia men oj så goda maten i matsalstältet. Solen som sken. Folket som hejade!

Tjejvättern var nervöst. Jag sov dåligt natten innan och vaknade hundra gånger, minst, av en häst som gnäggade utanför. Vi starten var jag rädd att cykla omkull i trängseln med fastklickade fötter men ganska snart slappande jag av och njöt av den vackra miljön.

Vansbrosimmet var absolut härligast. Det iskalla vattnet fick alla sinnen att skärpas. Hjärnan kändes glasklar och det var verkligen en härlig syn att se alla tjejer i rosa badmössor kämpa sig fram genom vattnet. När jag skulle ta en bild innan start skakade mina händer, till min stora förvåning, av nervositet. Jag fattade inte att jag var så uppjagad – helt i onödan visade det sig.

I dag var det dags för sista delen – Lidingö Tjejlopp. Efter en hel veckas vilande med ond och öm hals begav jag mig till starten. Kroppen kändes inte helt hundra. Men jag kände mig inte heller sjuk.
Planen var att ta det försiktigt och känna hur pulsen skulle reagera. Jag ägnande inte en tanke åt att sätta upp ett tidsmål. Jag la den mesta energin på att hålla glädjen uppe, trots att formen inte var hundra procent.

Det blev ett vackert höstlopp. Det var kul att få uppleva en del av den berömda banan. Jag attackerade Aborrbacken med entusiasm och stor upptäckarglädje och konstaterade att den lär ju vara rätt seg om man redan har en dryga två mil i benen.

Starten var trång. Jag kunde inte komma upp i mer än dryga 7:00 tempo under den första kilometern. Många gick i den första backen och det gick inte att ta sig förbi.

Men när det väl lossnade okade jag farten. Det kändes bra. Jag höll vänsterspår och njöt av att få röra på mig för första gången på över en vecka. Backarna var självklart tuffa, men det gick bra. Jag höll stadigt tempo, lät kroppen rulla ner för backarna och pressade inte mer än att jag kände att jag hade marginal. Sista kilometern tog jag en bra bit under 5 minuter och gick i mål på 55:17.

Solen sken. Bananen smakade gudomligt och jag sög i mig tre muggar vatten.

Lidingöloppet är verkligen ett riktigt trevlig lopp. Kul med en massa kringarrangemang. Jag shoppade lite i expot. Snackade med en Playitaskille och blev grymt sugen att ta en träningsresa i vinter. Musiken peppade. Goodiebagen var trevlig och stämningen skyhög!

Jag är grymt glad över att ha genomfört Tjejklassikern! Det känns fantastiskt att få upptäcka de klassiska träningsformerna Cykla, simma, springa och skidor. Det är lite back-to-basic. Det handlar om fantastiska naturupplevelser och ren styrka. Jag, ett par löpardojor, en cykel eller att par skidor och så ren och skär vilja! Jag älskar det!

Galet många som springer det här Lidingöloppet! Kul!

Järnet in i mål och glatt överraskad att ha lite support i publiken!

De fyra medaljerna måste självklart fotas!

Planerar & laddar mentalt

Jag kör! Det blir baske mig en hel klassiker nästa år! Och ja, o ja, jag vill. Jättemycket vill jag. Men tänk om jag inte får tag på en startplats i alla fyra loppen, nu när det råder sådan tävlingshysteri.

Jag har kommit till en tydlig insikt. Numera tränar jag med fokus på långsiktighet och kontinuitet. Jag har börjat tänka mycket längre än nästa pass, eller ens nästa veckas pass. Mitt perspektiv har flyttats flera år framåt.

En stor tanke som nästan inte går att ta in. Skulle det vara möjligt?

Nej, jag klarade mig inte. Allt hostande och kraxande i min omgivning, hemma, på jobbet, i tunnelbanan, på möten, ja de där förkylningsbacillerna har varit helt omöjliga att undvika så nu sitter jag här med öm hals och trött kropp och för en gångs skull är det ordning och reda i huset – till och med i barnens rum!

Tänk vad mycket tid det blir över till annat när man inte tränar alls.


Förutom att röja runt och städa när orken tillåter så kan man fundera på hur träningen ska ge bästa möjliga resultat framöver och har konstaterat att det är en hel del man kan fnula på om man är på det humöret.

Här är några insikter och fokusområden

• Jag ska träna uthållgihet och under den närmaste tiden fokusera på distans.
• Jag måste träna på och vänja kroppen att få i sig energi under längre pass.
• Cykla gör en triathlet övervägande delen under ett race, därför behöver jag omfördela träningen och lägga mer vikt vid att utveckla cykling.
• Jag måste sluta slarva med coreträningen. En stark core gör att flytläget i vattnet förbättras, jag blir starkare både på cykel och i löpning.
• Måste bli bättre på att köra hårt, när hårdträning står på programmet.
• Fortsätta utveckla simningen - förstås!

Och som jag inledde det här inlägget – nu har jag landat! Jag vill köra en hel Svensk Klassiker och nu när jag har bestämt mig så vill jag inte alls ha ont i halsen. Jag vill börja träna nu!

Och känslan inför det? Väldigt positiv men det handlar snarare om att "det ska nog gå" än "jag klarar det utan problem".

Samtliga grenar inger respekt och Vättern runt ... den får fjärilarna att flaxa rejält i magen.

Och helt ärligt ... jag njuter av den känslan också!