torsdag 31 oktober 2013

Escape to the gym

När eftermiddagsdippen är som djupast. 
När hösten känns som mörkast. 
När regnet öser ner. 
När soffans kuddar lockar.
När lusten att ta tag i vardagens måsten är som bortblåst.
När mamman är irriterad och inte kan låta bli att gnata på tonårskläder som väller över golven ...

Det är då den där löpturen, som från början känns som en boja, blir som allra allra bäst.

I dag när jag det stod "handla-mat-bums-så familjen-slipper-äta-middag-så-förbaskat-sent" så åkte träningskläderna med av bara farten och trots att motivationen vår låååångt borta så pep jag in på gymmet, ställde mig på löpbandet, öste på med min favoritsmusik i lurarna och sen dröjde det bara några minuter innan den trötta känslan byttes mot energi, styrka och seger!

Jag vann över mig själv!

Jag tror på rörelseglädje! Så här mysigt är det på mitt gym!

Stark känsla

Konsten att leva starkt, känna sig stark, vara stark ... även de dagar man är jäkligt skör.



Det här blir extra tydligt för mig när jag simmar. Är jag inte i balans, känner jag mig lite ömklig, låg, en smula ledsen då ligger jag där i vattnet och får svindel när jag simmar över skarven till den djupa delen av bassängen och ser hur botten sluttar ner till fyra meter. Jag blir rädd! På riktigt och det enda jag tänker på är hur jag längtar till att kaklet ska dyka upp och jag är färdig med min längd.

Klarar man bara att simma en 50-meters längd och är tvungen att klamra sig fast vid kanten och pusta ut, då kan man ju lägga ner hela triathlonsatsningen på studs. Så kan jag ju helt enkelt inte ha det.

Jag har simmat och känt mig usel nu ett par gånger, men jag vägrar att ge mig. Det är bara att nöta, tänker jag och igår kände jag mig plötsligt i fas med mig själv.

Jag simmade 1300 meter varav 500 meter med paddlar och dolme, och det gick lysande!
I morse var det dags för sim igen och YES! I dag känner jag mig stark och ingen vattenrädsla i sikte.

Simträning ger resultat men det krävs tid i vattnet. En gång veckan räcker inte för att utvecklas. För mig så verkar tre gånger per vecka göra markant skillnad. Jag är så tacksam varje gång jag hinner få till ett pass. Morgonsimmen är underbara. I morse var jag inte riktigt vaken när jag gled ner från kanten (dyker inte, no way!!) och ner i det svala vattnet. Lite vatten i ansiktet, på med glasögonen, ett djupt andetag och sedan fötterna mot kaklet och så iväg i vattnet. Och är jag på rätt humör så är det inte så dumt att omslutas av vattnet och befinna sig i den dämpade världen under ytan.



Lite Halloweenmys på gymmet måste man ju hinna med! Svettigt!


söndag 27 oktober 2013

Spinn & springlördag

Distans. Det är vad jag behöver öva på. Distans. Det är inte min kropp alls bra på. Det blev inget bloggande igår. Jag bäddade ner mig i sängen tidigt, jag var helt slut efter min långpassdag.

Avslut i bastun! Ljuvligt.

Spinn 105 min. Hur känns det?
Jag hade ingen aning men var grymt taggad på att försöka.
Saken är den att jag aldrig riktigt fallit för spinning. Förmodligen för att jag är ovan och får slita ordentligt vid varje pass. Men ska man cykla Vättern då får jag nog allt lägga in lite spinning.

105 minuter visade sig vara långt men inte outhärdligt eller hemskt på något sätt. Passet var uppdelat i två 45 minutersblock. Första delen handlade om att klättra, backar, backar, backar. Första backen var 16 minuter och benen fick jobba ordentligt. Andra blocket hade fem tre-minuters intervaller. Tufft med intervaller efter att redan har spunnit dryga timmen.

Trött, genomsvettig men nöjd avslutade jag passet hårt. Körde slut på mig under de sista tre minutrarna och konstaterade att spinning är grymt bra träning.

En kaffe och en toscabulle senare var det dags för pass två under min långdistans dag. 10 kilometer löpning på en helt ny bana. Den visade sig vara galet kuperad. Pulsen skenade vid varje topp och jag slet som en galning. Fast besluten att genomföra det jag påbörjat.

Tre timmars intensiv träning kan inte sluta på ett ännat sätt än i bastun! Vid Skavlötens söta friluftsområde finns en gammal anläggningen från 60-talet och tiden för den Svenska folkhälsan. Hur fint som helst och så fantastiskt lyxigt att trött få sträcka ut kroppen inne i den heta bastun.

Det här var ett vinnande koncept.

105 minuters svettig kamp till hög musik!

Charmigt med så här gamla friluftsanläggningar.



Bastu och fik med billigt hembakat fika. Lyxigt.
Vacker höst. Här blir det långfärdsskridskor i vinter.