onsdag 23 april 2014

Hård träning höjer motivationen

Neggoattityd till träningen? Kör ett hårt jäkla pass och pressa dig själv. Tillfredsställelsen att prestera är den bästa motivationsboosten. Det funkar för mig. Därför beslöt jag mig för att köra årets första brickpass idag.

Vackraste löpturen. Man vill ju inte sluta.
Efter helgens sega känsla under klungkörningen bestämde jag mig för att plocka ut cykeln och satsa på intervaller. Jag har en lagom vardagskvällsrunda på 37 km, där går det att få till i alla fall tre 10-minutersintervaller.

Kruxet är bara att jag är dålig på att ta det lugnt = Jag körde stenhårt från start tills krafterna började sina ungefär halvvägs.
Nåja.

Belåtet kikade jag ner på Garmin och såg att de första 16 km höll jag drygt 29 km/h. Det är minsann rekord här på kuperade Värmdö. Under resten av turen sjönk tempot så snittet landade strax under 27 km/h. Men det är jag också nöjd med.

Kroppen kändes pigg men benen var stumma. Solen var fortfarande långt uppe på himlen när jag var tillbaka och började färgas röd. De avgjorde saken. Vem vill gå in när vädret är så fint? Årets första brickpass var ett faktum.

Snabbt på med skorna. Ut. De tänkta 3km förvandlades nästan direkt till min vanliga kortrunda på 5,7km. Även den grymt kuperad.

Och hur kändes det? Låååångt mycket bättre än jag vågat hoppas. Så här kändes det inte förra året. Benen var helt klart trötta men kroppen hade hur mycket krafter kvar som helst. Pulsen var ju redan lugn så jag hade nästan problem med att springa mig varm efter den kalla cykelturen. Första kilometern gick i 5:00 så där bara. Jisses! Jag fick hejda mig själv med omtanke om benet.

Och jag behövde verkligen få känna mig lite bra och duktig. Med skadat ben som hindrar löpningen att utvecklas och allmän motvind i cykelmotivationen så har humöret sjunkit inombords och lite tvivel har försökt slå rot: triathlon är det för mig? Och klart det är för mig! Triathlon är för alla som vill!!!

Men nu undrar jag: Finns det några knep att få igång de stumma cykelbenen under löpningen? Jag testade att springa med lite högre knän några steg, det kändes som en bra idé. Någon som har tips och trix att dela med sig av?

4 kommentarer:

  1. Vilket snitt, grymt! Bra med intervallcykling! Och härligt att det kändes bra att springa efteråt :) härlig kväll!

    SvaraRadera
  2. Grymt bra jobbat! Snabb på både cykeln och löpningen. :) Tänkte testa årets första brickpass cykel/löpning på lördag. Har dessvärre inget knep för tunga cykelben. Bara springa på antar jag... ;)

    SvaraRadera
  3. 29 km/h?! För mig som gnager mig fram, km efter km efter km, i typ 20 km/h låter det som ett väl genomfört självmordsförsök, eller något ;-) Och ingen aning på det med benen, har testat att simma+cykla+springa och då kändes löpningen som en klubbad säl.. Inom ultralöpningen har jag dock testat både sidolöpning och bakåtlöpning och det kan faktiskt väcka den mest döda kropp till liv igen! ;-)

    SvaraRadera
  4. Nåt som funkar bra för mig är att gå på lite lättare växlar i slutet av cyklingen så att man får upp kadensen och inte ligger o trampar på för tungt. När benen får gå lite lättare och snabbare på slutet så känns de något mindre tunga när löpningen börjar. Och ju fler brickpass man hinner med desto bättre. När benen och hjärnan lärt sig "att efter cykling kommer löpning" så blir rätt muskler snabbare aktiverade. Så det är bara att kämpa på! Delta gärna i ett duathlon om du har möjlighet. Det är jättebra träning så här på våren (5 km löpning - 2 mil cykling och sen 2,5 km löpning igen.)!

    SvaraRadera