måndag 29 december 2014

Min Ironmanresa – the true story

Det är en detalj i min Ironmanresa som jag länge velat berätta. En liten underbar twist som gjorde resan extra galen, underbar och minnesvärd.



Det var någon gång i slutet av juli eller i början av augusti i år som Team Svensson, dvs triathlonradarparet Helena och Roger, bestämde sig för att göra något helt annat och INTE cykla, simma eller springa.
Vi skulle gå ut på stan!
En promenad. Kanske rent av joina Stockholmarna i ett glas rosé och sedan äta middag.

Vi gick till mysiga och populära Mälarpaviljongen. Det blev champagne och jag bjöd. Solen glittrade i Riddarfjärden och värmde så där magiskt som den bara kan göra under en svensk högsommarkväll.
Vi båda blickade mot stadshuset där vi precis varit och kikat på startplatsen för Stockholm triathlon och så var trisnacket igång igen.
Som vanligt.

– Kan vi prata om något annat än triathlon, utbrister jag och utmanar med att tillägga, jag tror att vi skulle vara som ett gift gammalt par som upptäcker att de inte har någonting gemensamt när barnen flyttar ut – om vi skulle lägga av med triathlon!

– Nej, vi har massor av annat att prata om, svarar Roger och skrattar.

– Vad då? Är du säker på det, trilskas jag och Roger blir tyst. Helt tyst, en lång stund.
Han tar en liten sipp på den ljuvliga champagnen ser på mig över glasets kant och i ögonen ser jag att han nu tänker utmana mig.
Kul! Det gillar jag!!!

– Jag har funderat länge på det här om jag skulle vilja ha fler barn och ställt mig frågan om det skulle vara kul att få ett till. Och svaret på det är ett solklart ja och jag kan inte tänka mig någon annan att få ett barn med än dig. Så jag undrar om du vill köpa ett hus med mig och skaffa ett barn?

Ungefär så så han. Fast ännu mer fantastiskt. Och jag är inte den som blir tyst men nu blev jag helt mållös och hade jag inte suttit ner så hade mina knän vikt sig.
Underbara galna Roger!
Och jag som är precis 40 år fyllda och vill man ha barn då handlar det om att sätta igång nu! Precis nu!
Och vad svarar jag?

– Älskling vad underbart, men då kan jag ju inte göra Ironman!!

Och det var den tanken (som självklart inte var avgörande, mer ett internt skämt) som fick Roger att vända upp och ned på Ironmans reseagent Nirvana och en vecka före start snacka till sig en startplats till mig. Och dyrt blev det och jag fick bara ett par timmar på mig att bestämma mig.
Det var omöjligt att säga nej!

Och nu kära vänner! Nu väntar vi vår Ironbaby. Vi fem ska bli sex och min 19-åriga son ska bli storebror till en pytteliten bebis om allt går bra! Jösses!! Jag – Team Svensson är i vecka 15. Jag börjar bli lite tjock och vi är superlyckliga! Och såklart finns det mycket mer att skriva ....



24 kommentarer:

  1. Jösses, vad häftigt! Stort lycka till!

    SvaraRadera
  2. Wohoo!! Då har ni något att prata om de kommande åren också :-D.

    Stort grattis!! Hoppas att du mår bättre än jag :-)

    För övrigt var min äldsta syster 21 år när vår lillebror föddes och det går alldeles utmärkt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha eller hur Beata! Ja där fixade Roger den lilla problematiken och det med besked. Ja det finns ju dem som skaffar barn med 20 års mellanrum så jag är inte helt ensam ... och min yngsta är ju "bara 15. Tack och kram tillbaka.

      Radera
  3. Åååh, jag blir alldeles tårögd här i soffan...!!!
    Stort, mega-, supergrattis till er!! Sötisar! :-)

    Massor av kramar M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack snälla Malin!!!! Nu blir jag rörd! Det är sååå stort! Ofattbart. Kram till dig och god fortsättning!

      Radera
  4. Nej men vilken rolig överraskning!!! Helt underbart, grattis!!

    SvaraRadera
  5. Grattis - till både hus och barn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Huset har vi inte fått än men det ser vi framemot.

      Radera
  6. Vilken underbar historia! Dessutom sann.

    SvaraRadera
  7. Åååh jösses sitter här och blir alldeles tårögd! Så fint! :) Stort grattis till Ironbaby!! :) vad underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Lina! Om allt går som planerat så står vi, jag och bebisen och hejar vid banan i Kalmar i sommar. Hoppas du också ska vara med.

      Radera
    2. Åååh ser fram emot hejarropen från er :))

      Radera
  8. Men vilken fantastisk historia! Kul att läsa, och stort stort grattis!!!

    SvaraRadera
  9. Jag är så glad för er lycka! Puss o kram till er bägge två fina.

    SvaraRadera
  10. Grattis, igen. Så himla roligt. Så det var så det låg till med IM 2014. :) Tyckte det kom lite snabbt på. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och tack igen! Visst blev det galet stressigt men det var roligt att det gick att genomföra. Nu vet jag vad jag kan sikta på för att komma iform igen! :-)

      Radera
  11. va härligt! va roligt! En Ironbebis! Önskar er all glädje och välsignelse till hela familjen! Du är en sann inspiration Helena!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Stine så fin skrivet! Jag blir jätteglad.

      Radera
  12. Åh vilken absolut underbar historia <3 kram till er alla!

    SvaraRadera