Champange, ostron & spinning

En fredag kväll, vad väljer du? Champagne och ostron eller 55 minuters spinning? Jag valde spinningen och ångrade mig inte en sekund.

Lugnt tassande på de betonghårda vägarna i Reims i Champagne.

Jag måste erkänna att jag tyckte att jag fått min andel av champagnen för den här veckan under en jobbresa till det världsberömda vindistriktet i början av veckan. Det var ljuvligt och det fina med vinprovningar är att man både får njuta av smaken utan att nödvändigtvis dricka så stora mängder.

Champagnen och den franska maten var lika fantastisk som de ljumma försommarvädret och det passade mig ganska bra att njuta av annat än träning efter halvmaran förra söndagen. Men löparkläderna var naturligtvis nerpackade så i onsdags ställde jag klockan och sprang lugnt med syfte att se lite mer av stan Reims innan invånarna hunnit vakna.

Gatorna var nästan helt tomma. Parkerna fulla av doftande syrener. Det doftade förföriska franska kolhydrater (som man alltid får en överdos av när man är där) från bagerierna som jag passerade.

I fredags hade jag egentligen siktet inställt på att gå på ett event på en nyöppnat ställe i Stockholm för att återigen få chans att prova champanger och viner men när jag vaknade på morgonen så rafsade jag snabbt ihop träningskläder och satt sedan hela dagen på jobbet och längtade så det värkte efter att få gå ner och köra spinning på Friskis som vi har i samma byggnad. Och jisses vad jag körde. 55 min distans där jag valde att lägga mig på en skyhög belastning. Och jag höll hela vägen! Vilken seger.

Kroppen jublade. Endorfinerna fick håret i nacken att resa sig och jag öste så hårt att jag steg av cykeln med lätt illamående känsla men guuuud så skönt!

I dag stod cykel på schemat. Måste samla mil till Vättern. Det regnande ute och när jag kom till Fredrikshofs klubbstuga så ... var det ingen där. På Facebook stod meddelandet: "Vid regn - ingen cykling"! Jisses vad besviken jag blev men beslutet var säkert helt klokt. Gatorna fylldes snabbt av vatten av det hällande regnet.

Jag packade om. Begav mig till simhallen och fick 2300 m sim istället får cykelmil i kroppen. Och jag älskar simmet mer men nu känner jag hur cykelstressen växer i magen. I morgon har jag fullt schema. Kanske blir det ett pass spinning för att få ett riktigt hårt pass. Kort och hårt, bättre än inget alls.

Här bjuder jag på lite bilder från veckan:

Jobbhelena. Plåtar lite, kikar på vinstockar, lyssnar på vinmakare ...

Tillbaka efter morgonspring på hotellet ... ingen ser ...

Lite måste man få njuta. Balans i livet. Ostron och underbar rosa champagne.

Hemma igen i regnet som stoppade dagens cykelrunda.

Jag tog gott om tid på mig i simhallen, teknik, fart och lite längre serie.

Spring för dem som inte kan!

Ett lopp som går över Ölandsbron, på 35 platser samtidigt runt om i hela världen och där alla intäkter går till forskning som ska hjälpa ryggmärgsskadade att gå igen. I dag deltog jag i löpartävlingen Wings for Life.

Här springer vi! Alla löpare. Bilden har jag hämtat från arrangörernas facebook.

En fantastisk gemenskap. Mängder av kärlek och positiv energi till alla dem som inte har förmågan att kunna springa som vi. I dag gick den första upplagan av välgörenhetsloppet Wings for Life av stapeln i Kalmar och på 35 andra platser runt om i världen – samtidigt. Jag är så glad att jag var med!

Det var Rogers idé. Trots vårt vanliga fulltecknade schema så ville han absolut att vi skulle köra ner till Kalmar för att delta i välgörenhetsloppet.

– Jag springer alltid för min egen skull, nu vill jag springa för dem som inte kan, deklarerade min fina Roger och i nästa sekund hade han bokat hotell och planerat allt i detalj.

Vi landade i Kalmar sent igår kväll och checkade in på ett hotell på samma torg som starten skulle gå. Vilken lyx!

Jag sov som ett barn hela natten och vaknade utvilad efter nio timmar och fick njuta av en god hotelfrukost.

Loppet kändes som en kul idé, inte enbart på grund av den goda tanken, utan även upplägget var annorlunda. Starten gick till som ett vanligt klassiskt lopp men målgången var lite annorlunda. 30 minuter efter starten började en catcher car rulla i 15 km/h. Så här gällde det att springa så långt man bara kunde innan bilen skulle rulla förbi och läsa av chippet. Min plan var att hålla bensnällt 5:40 tempo och springa 15-18 km. Rogers mål var att fixa 30 km och sikta på 4:45 tempo.

– Darling, dras nu inte med i stämningen så du springer för hårt och drar upp skadan i benet, sa kloka Roger.

Medan vi bytte om till löparkläder hade vi fönstret på glänt och lyssnade musiken och intervjuerna som avlöste varandra på startfältet.

1.000 anmälda i Sverige. 50.000 totalt. Kul att får respons på Instagram med #wingsforlife av löpare och rullstolsbundna i USA, Australien, Mexico … Så cool känsla.

Just i dag fick löpningen komma lite i andra hand för mig. Arrangemanget i sig var det viktigaste. Och just idag gick löpningen bättre än någonsin! Benen mådde bra, kroppen kändes annorlunda och stark och jag höll jämt och rekordhögt tempo.

När jag såg att klockan visade 5:05 under de första kilometrarna lovade jag mig själv att dra ner på tempot efter 3 km. När jag snittat 5:10 efter 10 km så sa jag till mig själv att det var okej max fram till 13 km. Benet kändes bra.

Solen sken. Ölandsbron var hög och havet magiskt blått.

Rapsfälten på Öland brann.

Det var inspirerande triathleter överallt. Glada, trevliga löpare. Någon kände igen mig från bloggen.

Benet kändes bra. Publiken var otroligt trevlig.

Ni förstår vart jag vill komma … kunde jag dra ner på tempot? Nej! Och jag kände ju att jag höll.

Jag sprang om trötta och insåg att jag helt utan planering skulle springa mitt livs snabbaste halvmara just den här dagen!

När klockan pep 21 km, stannade jag, trots att catcherbilen inte var där. Nu ville jag inte utmana ödet. 1:49, 2 minuter snabbare än Kungsholmen Runt för precis ett år sedan.

Det kändes bara så himla gott!

Innan start. (ibland är det inte lätt att ta en vettig selfie ..)

Kalmar är så trevligt. Härlig stämning.

Pastasallad till alla efter loppet.

Här är bilen som skulle undvikas.

En kärlek som slukar pengar

Ett par nya löpardojor (dock ett reafynd), en ny löparjacka och startavgifter till två lopp. Phu! Det är inte lätt att få pengarna att räcka till allt tränande.

Dessa kommer matcha mina lila löparshorts helt perfekt!

Jag läser blogg, efter blogg, efter blogg och följer mängder av Instagramkonton, alla är proppfulla av dyra cyklar, det senaste träningsmodet, pulsklockar och en massa annat jox. Det är verkligen ett privilegium att få utöva det man älskar och det är allt annat än självklart att ha resurser för att utföra allt detta sportande och tävlande. Hur har alla råd???

I går hittade jag ett par löparskor, modell lättare variant än mina tunga Asics som är uppbyggda till max. Jag köpte ett par Adidas Boston 4 på rea och hoppas att mitt ben ska trivas med den här lättare skon.

Dessutom fick jag ett toksug efter en ny löparjacka. Jag har en gammal jacka, en grå Nike som har hur många år som helst på nacken. Jag är inte den som spenderar mängder av pengar på träningskläder. (Jag är ingen bloggare som får en massa prylar heller). Jag beter mig som en ganska klassisk kvinna som hankar sig fram men har sakta men säkert skaffat mig lite bättre, snyggare och mer funktionella prylar under det senaste året (jag har fått en hel del fina presenter). Imorgon åker jag och Roger till Kalmar för att på söndag delta i det lite annorlunda löploppet Wings for Life World Run. Ett lopp som är helt och hålet tänkt för välgörande ändamål och det går bland annat över Ölandsbron. Det ser ut att kunna bli lite kyligt och kanske regn, därför slog jag till och köpte en ny fin jacka idag. Dyr som tusan ... 1200 kr. Men det var den jag ville ha ...

Jag har dessutom jobbat hårt ikväll med att anmäla mig till några av de lopp som jag planerar att genomföra i år:

Stockholm Tritahlon, olympisk distans. Självklart ska jag förbättra min tid och dessutom se till att jag får i min någon slags energi udner loppet så jag slipper genomföra det som en oruttad zombie.

Lidingöloppet. 30 km. Jag bävar. Men det ingår i klassikern och jag har gott om backar att öva i här hemma på Värmdö.

En produktiv kväll.

(Dagens träning: Styrka 50 min)