Spring Helena, spring!

Ja just det ja! Jag har ju Lidingö Tjejlopp framför mig. 10 km tuff terräng efter en sommar nästan helt utan löpning. Jag som trodde att den delen av tjejklassikern skulle bli helt bekymmerslös ... I bland blir det ju inte riktigt som man tänkt.

Riktigt stolt över den här fina finishertröjan!

Årets triathlonsatsning är avklarad och nu när jag börjar blicka framåt så hamnar fokus på löpning och klungkörning med cykeln, innan vintern kommer och skidorna ska fram. Löpningen vill jag få igång igen eftersom min sista del av tjejklassikern närmar sig med stormsteg. Dessutom vill jag ju bli en bättre och starkare triathlet – såklart.

I dag tog jag min fina finishertröja från Stockholm Triathlon ut på en liten tur runt i Gustavsberg och en bit ut på Ingarö. Tyckte den behövde luftas lite. Och nu när jag börjar rulla igång löpningen igen så behöver jag allt styrkan från det loppet för att få lite fart på benen. Benen och benhinnorna som faktiskt tycks ha läkt, tack vare att jag hållt mig i skinnet och sprungit ytterst lite under sommaren.

För att förebygga återfall kör jag med 2XU Calf Guards, kompression för vaderna och det lutar åt att det är en vinnande strategi. Jag springer nu helt smärfritt. Jag köpte dem dagen innan tävlingen förra helgen och under loppet glömde jag helt bort att jag haft ont. Så det var väl investerade pengar.

Solen sken mellan molnen. Grönskan längs vägen är så där härligt sensommarfrodig. Jag höll jämn distansfart 5:30 tempo i 8 km. Det här kan jag. Det här känner benen igen. Farten, rytmen. Känslan i kroppen.

Inagrö. Perfekt för löpning. Vackert, bra underlag och lagom kuperat.

 
Jag fick kämpa de första kilometrarna men jag känner mig ändå starkare i kroppen än någonsin. Rakare hållning på något sätt, haha!
Triathlonträningen har haft någon form av effekt, det är tydligt. Efter nästan 6 km la sig pulsen nästan helt. Det kändes som en seger!

Löpningen finns där. Nu ska jag se till att plocka fram den. Ska bli spännande och se vart det leder.

Redo för en höst med löpning och klungkörning i fokus.

Simteknik & en jäkla massa sjögräs

Kurs i Open Water med den tidigare elitsimmaren, coachen och triathleten Viktor Ehrnholm Larsson och super trevliga Åsa, från bloggen Åsas träning och bloggnätverket Bloggar om träning.

Simadepterna Åsa & Helena. Ivriga att insupa kunskap.

Första träningspasset efter Stockholm Triathlon blev ett open water-pass under ledning av coachen Viktor. Viktor som har massor av kunskap som både tidigare elitsimmare och aktiv triathlet har en stående inbjudan till alla som är intresserade att komma på simkrus vid Sjöhistoriska varje torsdag 18.00 så länge temperaturen är någorlunda simbar.

I dag var det jag och Åsa som var på plats.
Precis i ögonblicket när jag lite trevande närmade mig bryggkanten och hasade mig i vattnet kände jag mig inte särskilt taggad att träna simning hårt och intensivt. I synnerhet inte precis så här efter årets stora tävling och simutmaning. Luften har på något sätt gått ur mig och egentligen behöver jag tid att ladda om. Men huvudet sa åt mig att detta var en bra idé. Jag har tänkt att fortsätta utnyttja möjligheten att simma utomhus så länge vädret tillåter. Det är så lätt, jämfört med att ta sig till simhallen, även om det finns betydligt mindre risk att snärja in sig i slibbriga sjögräs.

Viktor började med att ta en titt på materialet som han skulle jobba med. Jag hade stressat en smula för att hinna dit och blev snabbt andfådd och den omedelbara känslan var inte alls bra. Men jag hann lugna ner mig en smula medan Viktor coachade och delade med sig av sina råd och tips. Han började med att be oss att testa ett bättre sätt att navigera än vår egen, själv-påhittade, metod.

Min omedelbara reaktion när Viktor instruerade  hur vi skulle göra, att först ta ett simtag, kika upp med endast glasögonen ovan ytan och sedan ta ytterligare fyra tag, innan andningen, var: "Absolut inte, det där går aldrig!". Men jag besinnade mig, övertalade mig själv och gjorde ett försök. (Allt det pågick självklart i mitt inre).

Bingo! Efter några misslyckanden så fick jag en ordentlig a-ha-upplevelse. Detta funkar ju riktigt bra! Nu slipper jag ligga och stirra ner i sörjan med en känsla av att vara omgiven av vatten och inte veta var jag är.
Det är värt att öva på.

Lika så föll jag för en av teknikövningarna som tvingade mig att ta ett simtag i taget och fullfölja hela rörelsen. Vilket bra tag i vattnet jag fick! 

"Höften ner", två enkla ord som när de kom från Viktor gick rakt in i min kunskapsbank och i samma ögonblick fick jag uppleva ett helt annat vattenläge! Klockrent!

Vi avslutade med att simma "på vårt sätt" som Åsa så träffsäkert uttyckte sig och innan passet var slut var jag full av sådan där fantastisk simglädje!
Än är det sommar, än finns massor av tid att simma i öppet vatten! Underbart! Men nästa gång, då ska vi ha med oss en termos med något varmt att dricka och både strumpor och mössa ska packas ner för att hjälpa kroppen att få upp värmen igen efter plaskandet.

Tack för ett jättetrevligt Open Water-sim!

P.S. Bor du i Stockholm, haka på nästa torsdag vid Sjöhistoriska. Kl. 18.00, Pris 150 kronor. Maila viktor@vlhalsa.se

Att träna som eliten

"Att träna som eliten" är ett fenomen som Friskis & Svettis före detta generalsekreterare Anna Iwarsson satte fingret på förra hösten. I morse uppmärksammade Metro trenden och tidskriften Modern Psykologi har i senaste numret publicerat en artikel skriven av mig, i just det ämnet. 

 

Läs min artikel i Modern Psykologi.

Stämmer det som rubriken säger? Är vi elitister eller låter vi oss bara inspireras av eliten när vi tränar?
Att sätta upp tuffa mål, tävla och mäta resultat har blivit allt mer populärt. Och just de ingredienserna har tagit mig till en ny, mer utmanande nivå som träningsmänniska och jag trivs som fisken. Från början när jag fick idén till den här artikeln (som ni får läsa om ni köper tidskriften) så ville jag reda ut vad som motiverar en blivande Ironman.

Slutversionen av artikeln blev lite annorlunda än grundidén. Här nedan bjuder jag på lite intressant bonusinformation som jag snubblade på under min research. Det här kan ge lite tips till dig som vill börja träna men som har svårt att komma igång:

Att träna och må bra är en önskan hos de flesta av oss. Varför lyckas vissa övervinna sig själv att ta steget att starta ett nytt liv med nya val och varför står andra kvar på ett ben? Det är en fråga som Karin Weman-Josefsson, doktorand och adjunkt i psykologi på Halmstad Universitet, har klurat på. Hon arbetar just nu med en avhandling i ämnet motivation kopplat till motion.
– Det är ju inte omedelbart belönande att börja träna. De flesta som börjar träna slutar efter tre till sex månader och de som hoppar av har svårt att prioritera och säger att de ska börja sina nya liv på måndag, eller vid årsskiftet, säger Karin Weman-Josefsson. 

Tre råd som hjälper dig att komma igång

1. Identifiera de högrisksituationer som du vet med dig kan bidra till att äventyra din beslutsamhet.
Brukar dina ambitioner falla på att du inte har tid? Att du får ont i knäna eller att du hittar på ursäkter för att inte få dagens pass gjort? Planera hur du ska ta dig igenom de här kritiska situationerna.

2. Har du svårt att hitta tid? Boka om din kalender och skriv in träning en eller två dagar i veckan. Skaffa en barnvakt, strunta i ett tv-program i veckan. Onda knän går att undvika med skonsam träning där just de lederna inte belastas. Skaffa en träningskompis som drar dig ut så är det svårare att smita undan.

3. Sätt sedan upp små, små kortsiktiga och realistiska mål. När du når dem kommer din motivation stärkas, besvikelserna kommer att minimeras och resultaten kommer äntligen att bli verkliga.

Läs mer i augustinumret av Modern Psykologi.